Ångpanneföreningen – börsintroducerad hållbarhet

I slutet av 1800-talet började man på allvar fundera på säkerhetsarrangemang för de ångmaskiner som installerades på allt fler ställen. Som ett sätt att förekomma statliga ingrepp bildades på privat grund ångpanneföreningar för att svara för säkerhetskontroller av ångpannor och andra tryckkällor. Ur detta växte en stor kompetens fram i fråga om maskinernas drift och ekonomi. Södra Sveriges Ångpanneförening bestämde sig för att kapitalisera på denna kunskap, och 1910 vidgade föreningen sin verksamhet till att även omfatta den dagliga driften.

Verksamheten växte sakta men säkert under hela 1900-talet genom att föreningen började ägna sig åt exempelvis vattenbehandling, elektriska system och mekaniska konstruktioner. År 1977 drog staten in rätten för privata aktörer att bedriva kontroll av tryckkärl, vilket blev starten på en omstrukturering för Södra Sveriges Ångpanneförening. Konsultverksamheten renodlades till några huvudsakliga kompetensområden, och organisationen marknadsanpassades genom ombildningen till AB Ångpanneföreningen (ÅF) 1981.

Under hela 1900-talet hade denna ideella förening haft en monopolställning och i det närmaste fungerat som ett statligt verk – en alltför hög vinst hade med andra ord varit direkt besvärande. Affärsidén i det nya ÅF formulerades som att betjäna kunden från idé till färdig anläggning och att även medverka till driften av anläggningen. Ägandet spreds dels genom att 30 procent av de röststarka A-aktierna såldes till Providentia och Investor, dels genom att 30 procent av de röstsvaga B-aktierna såldes på den öppna marknaden. Kapitalet som på detta sätt flöt in till bolaget användes för att växa såväl organiskt som genom uppköp.

Vid börsintroduktionen 1986 var ÅF Sveriges näst största teknikkonsultbolag efter J&W. Vid sidan av traditionellt viktiga områden som energi-, VVS- och processteknik identifierade företagsledningen även datateknik som ett viktigt framtida tillväxtområde. Datakonsultbranschen blev allt hetare under 1980-talets andra hälft när digitaliseringen påverkade alltfler företag, inte minst på tjänstemannasidan. ÅF hakade på detta intresse, och med siktet inställt på att bli en ledande konsult inom bank och finans förvärvades bland annat AR-bolaget, Plandata och Mandator. ÅF plöjde ner betydande resurser i att få ordning på det nya området ”management och data”. Satsningen misslyckades dock på grund av interna organisationssvårigheter, och 1989 såldes det relativt nybildade dotterbolaget av. Resurserna koncentrerades åter till ÅF:s traditionellt starka områden.

Lågkonjunkturen i början av 1990-talet påverkade hela den svenska teknikkonsultbranschen negativt. De fyra börsnoterade konsultbolagens aktier föll kraftigt – ÅF:s aktie dalade från 150 kronor i slutet av 1989 till 25 kronor tre år senare. Kursfallet var dock i huvudsak ägarnas huvudvärk, och ÅF:svälkonsoliderade ställning i övrigt gjorde att verksamhetens förluster 1991 och 1992 aldrig utgjorde något större hot mot företagets överlevnad. När sedan konjunkturen vände uppåt i mitten av 1990-talet hade miljöfrågorna på allvar börjat vinna insteg i industrin, och ÅF låg därmed bra till för att positionera sig som Sveriges ledande miljöteknikkonsult.

Själva kärnan i omsvängningen bestod i att ÅF upphörde med att se miljöfrågorna och miljörörelsen som ett problem och istället fokuserade på alla de affärsmöjligheter som uppstår i en värld där industrin behöver ställas om i en miljövänlig inriktning. År 1994 tilldelades miljöfrågorna för första gången en framträdande plats i årsredovisningen, och samma år utnämndes ÅF som enda konsultbolag av miljöorganisationen Det Naturliga Steget till ett av ”Sveriges tjugofem miljöföretag”. ÅF engagerade sig också i att starta Näringslivets Miljöchefer, som organiserade seminarier och konferenser om miljöledningssystem och miljökommunikation. Detta blev starten på en miljöprofilering av ÅF som sedan dess har utgjort en viktig beståndsdel av företagets varumärke. Samtidigt expanderade konsultbranschen, och i slutet av 1990-talet ökade ÅF antalet anställda från 1 300 till 2 500. IT-yran till trots motstod företagsledningen nya utsvävningar i datakonsultbranschen – bolagets vd Gunnar Grönkvists uttalat konservativa linje gjorde att börsoron under 2000 och 2001 påverkade ÅF i mindre omfattning än konsultbranschen i övrigt.

Grönkvist blev dock under 2000-talets första år ifrågasatt och anklagad för att cementera gamla organisationsstrukturer och inte vilja acceptera den nya tidens melodi – aktieägarvärde. När konkurrenten Sweco lade ett bud på ÅF 2001 avvisades affären av Grönkvist, trots att flera storägare var positiva till affären. Interna stridigheter följde och marknadsanalytikerna ställde sig tveksamma till bolaget. Grönkvist klargjorde att det viktigaste för honom var kundernas uppfattning om ÅF och medarbetarnas trivsel. Aktiemarknaden betraktade han som alltför kortsiktig. Grönkvist lyckades stoppade Sweco-affären, men avgick kort därefter.

Grönkvists efterträdare, Jonas Wiström, inledde omgående ett omfattande förändringsarbete som strömlinjeformade ÅF i linje med tidens motto – fokusera på kärnverksamheten. Det stora antalet relativt självständiga dotterbolag minskades när företaget divisionaliserades, det stora innehavet av fastigheter reducerades kraftigt och en ny enhet som kallades Förvärv & nya marknader skapades för att understryka ÅF:s tillväxtambitioner. Till detta fogades en varumärkesstrategi som byggde på en ny typ av synlighet och hållbarhetsfokus. Strategin gick ut på att stärka varumärket i kundernas ögon, men lika viktigt var att positionera ÅF som en attraktiv arbetsgivare. I årsredovisningen för 2011 deklarerade ÅF stolt att företaget gått från 85:e till 2:a plats på listan över nyutexaminerade ingenjörers önskearbetsplatser. Företaget självt kopplade detta bland annat till samarbetet med friidrotten och olympiska kommittéer i ett flertal länder. År 2011 köpte ÅF också upp rätten till seglingstävlingen Gotland runt och döpte om den till ÅF Offshore Race. Lönsamheten har varit god under 2000-talet, och det omfattande förändringsarbetet har också vunnit investerarnas gillande, vilket har synts i att börskursen har utvecklats väl i förhållande till jämförbara företag. Därmed kan man säga att Ångpanneföreningen återigen har ömsat skinn och kommit i takt med tiden – denna gång med hjälp av varumärkesvård, hållbarhetsprofil, kunskapsintensitet och goda finansmarknadsrelationer.