Folkhemmets förebild

Det svenska folkhemmet har förknippats med arbetarrörelsen. Idag har forskningen kommit fram till att det är en sanning med viss modifikation. Även företagen organiserades enligt modellen om det goda hemmet. Kerstin Norlander, kvinnohistoriker som skrivit doktorsavhandlingen Människor kring ett företag, berättar med utgångspunkt från Liljeholmens Stearinfabrik.

I oktober 1927 pensionerade Liljeholmens Stearinfabrik arbeterskan Matilda Björklöf. Hon hade då stöpt ljus i fabriken i 40 år. Under hela hennes arbetsliv hade fabriken legat på östra Södermalm i Stockholm, som då fortfarande var mer land än stad. På fabriksområdet fanns nästan allt som Matilda Björklöf och hennes arbetskamrater behövde. Fabriken var nämligen ett samhälle i miniatyr vilket inte var unikt för Liljeholmens Stearinfabrik. Även många andra företag, som bland andra AB Separator i Stockholm, tog hand om sin arbetspersonal på ett liknande satt.

Kvinnorna i bräschen

Det svenska folkhemmet har av forskarna i första hand förknippats med den svenska arbetarrörelsen och inte företagen. Enligt den gängse historieskrivningen byggdes välfärdssamhället under efterkrigstiden av det Socialdemokratiska arbetarepartiet. Sakta men säkert moderniserade de samhället och fattigdomen avskaffades genom politiska reformer. Under 1990-talet har emellertid denna historia börjat ifrågasättas.

Bland annat tack vare forskningen om 1800-talets och det tidiga 1900-talets filantropiska rörelse. Forskarna har upptäckt att många verksamheter som under efterkrigstiden inrättades som statliga och kommunala redan fanns etablerade i privat, ideell regi. Men det var inte bara de filantropiska föreningarnas verksamheter som utgjorde en förebild för det nya samhällets välfärdsinrättningar. Även företagens omfattande sociala verksamhet för den anställde var en inspirationskälla för de som byggde det nya, moderna Sverige.

Kvinnorna spelade en viktig roll i processen. Det var nämligen kvinnor från samhällets mer burgna skikt som ofta var initiativtagare till och de aktiva organisatörerna i de filantropiska föreningarna. Många av dem var dessutom gifta med, eller mödrar eller systrar till, företagsledare; eller som vid Liljeholmens Stearinfabrik själva ägare till företag. Dessa kvinnor kunde därför påverka och utforma företagens välfärdsinrättningar. I detta arbete hade de ofta nytta av de erfarenheter, kunskaper och kontakter som de vunnit i de filantropiska föreningarna.

Fabriken som det goda hemmet

En av anledningarna till att företagen tog sig an arbetarnas hela liv var att företagsledningen från det gamla bondesamhället övertog husbondens uppgifter. Före industrialiseringen av Sverige var så gott som d a verksamheter organiserade inom ramen för ett hushåll. Man arbetade, bodde och levde hela sitt liv i hushållet, oavsett om man var bondhustru eller adelsman. Hushållet leddes och förestods av en manlig föreståndare som ansvarade för bland annat hushållsmedlemmarnas försörjning och omvårdnad, men också engagerade som arbetsledare. När produktionen av varor under 1800-talet flyttades till fabriker organiserades dessa också som ”stora” hushåll och ägaren övertog husbondens ansvar.

Samtidigt växte det fram en ideologi vars centrala tanke var att hushållet utgjorde samhällets centrala grundval (1800-talsliberalismen), något som märks i 1864 års näringsfrihetsförordning. Företaget ansvarade för arbetarnas liv, om inte annat avtalades mellan företagsledning och arbetare. Företaget skulle bland annat se till att arbetarna hade bostäder och att de blev försörjda och vårdade vid sjukdom och ålderdom. Och företaget ansvarade också för att arbetarna levde ett sedligt liv och fruktade Gud.

Det var alltså därför stöperskan Matilda Björklöf kunde erhålla pension frän företaget 1927 men också att hon kunde bo i en efter dåtida mått mätt modern bostad. Blev hon sjuk fanns både sjuksköterska och läkare till hands. Ville hon läsa en bok eller en dagstidning kunde hon gå till företagets lilla bibliotek; ville hon bada fanns en badavdelning i arbetarbostäderna, osv. Många av dessa förmåner hade tillkommit på initiativ av de kvinnliga ägarna.

Idén om hushållet som samhällets grundval innebar nämligen också att kvinnor och män hade olika uppgifter och funktioner. Detta gällde både för fabriksägarna och arbetarna. Mannens uppgift var att ta ansvar för de som uppfattades som beroende av honom. I det ”lilla” hushållet var dessa kvinnor, barn, gamla och tjänstefolk i det ”stora” -fabriken – arbetarna. Mannens uppgift var att se till att de beroendena var försörjda.

Kvinnans uppgift däremot var i första hand att vara maka och mor; och hon skulle vårda andra – maken, barnen, de gamla och sjuka.

I det ”stora” hushållet organiserades denna arbetsfördelning så att de manliga företagsledarna tog hand om produktionen och den ekonomiska sidan av verksamheten, medan de kvinnliga ägarna engagerade sig i vården av arbetarna och deras familjer. Men att fabriken organiserades som ett stort hushåll innebar också att arbetarna förväntades visa sin husbonde aktning och leva ett skötsamt och ordnat liv. För den manliga arbetaren innebar det att ta ansvar för och försörja sin familj samt att vara nykter, både i arbetet och på fritiden. Den kvinnliga arbetaren däremot förväntades vara ung, ogift och utan försörjningsansvar för någon annan än sig själv. Hon skulle också leva ett sedesamt liv utan sexuella utsvävningar i väntan på att ingå äktenskap och då bli försörjd av sin make.

De arbetare som levde upp till de förväntade normerna belönades på olika satt; både ekonomiskt och symboliskt. Matilda Björklöf fick till exempel våren 1928 ta emot Kungl. Patriotiska sällskapets medalj för långvarig och trogen tjänst.

Från fabrik till folkhem

När Sverige industrialiserades övertog alltså företaget det äldre bondesamhällets satt att organisera relationerna mellan människorna. Det ”lilla” hushållet omvandlades till det ”stora” samtidigt som de sociala relationerna anpassades till det framväxande industrisamhällets behov.

I fabriken formades arbetarklassens livsmönster och drömmar om det goda vardagslivet, men också dess idéer om vad som var ”manligt” och ”kvinnligt”. När arbetarna organiserade sig påverkades deras politiska mål och visioner av dessa erfarenheter. En viktig och avgörande vision var att samhället, i stället för företagets ägare, skulle vara den gode husbonden och ansvara för medborgarnas sociala välfärd. Men innehållet i välfärdspolitiken var i mångt och mycket detsamma som företagens – goda bostäder, bra sjukvård, rejäla pensioner, kultur för alla och ett skötsamt, könspräglat familjeliv

Författare: Kerstin Norlander

Kerstin Norlander är kvinnohistoriker och har skrivit doktorsavhandlingen Människor kring ett företag. Artikeln är hämtad från Centrum för Näringslivshistorias tidning Företagsminnen 2001:1.

Dela med dig av dina tankar