Skrivbyråer har funnits i över 150 år men under lång tid ansågs de bryta mot lagen om privat arbetsförmedling. En av dem som skulle komma att förändra det synsättet var företagaren Ulla Murman, som med sitt okuvliga civilkurage efter 40 års kamp fick det statliga monopolet på fall.
I år fyller Ulla Murman 90 år. Hon kan se tillbaka på ett långt och rikt arbetsliv. Blicken är vänlig men bestämd. Hon sätter sig tillrätta i vardagsrumsfåtöljen och visar med ena handen hur tjänstemännen på Arbetsmarknadsstyrelsen hytte finger och pratade till henne i en nedlåtande ton.
— Män talade så med kvinnor på den tiden.
Ulla Murman började arbeta tidigt men trivdes aldrig som anställd. Redan som tonåring väcktes tankarna på att starta eget. När hon 1953 öppnade sin skrivbyrå anade hon inte för ett ögonblick att hennes företagande skulle innebära 40 år av lagtrots eller att hon — tillsammans med ett antal kollegor — just lade grunden till en ny bransch.
Dramatiska uppbrott
Ulla Murman föddes 1926 i Trehörningsjö utanför Örnsköldsvik som sjätte barnet i en syskonskara med sju flickor och en pojke. Familjen bodde i en sjurumslägenhet som modern fått i bröllopsgåva. Fadern var grosshandlare, men när Ulla var fyra år lämnade han plötsligt familjen.
Ulla säger att hon inte har några minnen av sin far och att hon inte har ägnat honom en tanke sedan dess. Det var han helt enkelt inte värd.
— En dag klev han bara ut genom dörren och försvann, sedan såg vi honom aldrig mer.
Modern stod nu ensam med försörjningsbördan. Lösningen blev att flytta till Stockholm med de äldsta barnen, medan de fyra yngsta syskonen lämnades till Elsa Borgs barnhem i Gnesta. Där trivdes Ulla Murman och hon minns vistelsen som en mycket lycklig tid. Hon inspirerades av föreståndarinnan som var både rättvis och omutlig men aldrig yttrade ett ont ord.
— Ute på gården fanns ett utedass med fyra hål som vi barn skulle använda medan de vuxna hade WC inomhus. Men föreståndarinnan tyckte att utedasset dög precis lika bra åt henne.
Modern besökte barnhemmet så ofta hon kunde. Varje vår och höst cyklade hon de sju milen mellan Stockholm och Gnesta. Men besöken blev korta. Efter bara en timme måste hon ge sig av och börja cykla hela den långa vägen hem igen.
— Mer kan man faktiskt inte begära av en ensamstående åtta- barnsmor som måste försörja sig själv och sin familj.
Modern fixade lönen
Efter tio år på barnhemmet återförenades familjen i en trerummare på Nybrogatan på Östermalm i Stockholm. Det var trångt och med så många munnar att mätta räckte inte hushållspengarna till. Ulla måste börja betala hemma så hon skaffade sig jobb som springflicka i en mjölkaffär på Gärdet.
Varje morgon packades två korgar fulla med varor som skulle bäras hem till husmödrarna. Helst ville de ha leveransen redan klockan sju, så för Ulla blev det tidiga morgnar och många tunga transporter.
Maskinist. Ulla Murmans företag Stockholms Stenografservice anställde bara kvinnor. Foto: Skandias historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.
När modern frågade henne om pengarna berättade Ulla att någon lön hade hon inte sett till. Butiksinnehavaren påstod sig ha glömt att betala ut tre månadslöner på totalt 45 kronor, men efter ett barskt telefonsamtal från modern fick Ulla äntligen sina pengar.
När hon var 15 år gammal fick hon jobb hos tryckeriet Bröderna Lagerström, som även drev ett bokförlag. Som telefonist tog hon emot beställningar och packade böcker som skickades till privatpersoner. ”Det här kan inte vara någon lysande affär” minns Ulla att hon tänkte när hon satt där och skrev adresser. Hon blev kvar några år men med tiden blev jobbet alltför långtråkigt, så hon sa upp sig. Nu hade hon på allvar börjat fundera på vad hon ville ägna sig åt i livet.
— Jag sparade alla pengar jag tjänade. Unnade mig knappt ens bio eller glass, allt sattes in på banken.
Fick idén från USA
Vad hon sparade till var hon inte säker på. Inte heller visste hon vad hon ville jobba med. Efter sju år i folkskolan ägnade hon kvällarna åt att studera svenska och engelska och hon gick kurser i maskinskrivning och bokföring. Men snart växte sig en tanke allt starkare hos Ulla: ”Jag vill ha ett eget företag!”
Det var ett syskon som kom med idén. En storasyster hade flyttat till USA där det var vanligt att företag anlitade skrivbyråer när de behövde tillfällig arbetskraft. På besök hemma i Stockholm pratade systrarna om Ullas företagsdröm. Storasystern tyckte att det skulle passa Ulla att driva eget och uppmuntrade henne att starta en skrivbyrå. Vad ingen av systrarna kände till var att den sortens företagande var olagligt i Sverige.
Från näringsfrihet till förbud
När näringsfrihet infördes i Sverige 1864 berättigades ”svensk man eller kvinna att i stad eller å landet idka handels- eller fabriksrörelse, hantverk eller annan hantering”. Samma år startade Sophie Adlersparre en renskrivningsbyrå i Stockholm som utförde kontorsarbete och översättningar åt företag. Byrån fungerade som en platsförmedling där de mest lämpade erbjöds arbete och enbart kvinnor anställdes.
År 1884 kommer lagen ”angående kommissionärer för anskaffande åt tjänstehjon och andre av anställning inom eller utom riket” som medför att privata arbetsförmedlingar måste söka tillstånd. Förordningen blev den första i en rad statliga regleringar av arbetsmarknaden.
Sändebud. Ingrid Örn som drev skrivbyrån Rako i Solna norr om Stockholm fick också tampas med myndighetspersoner — ibland mitt framför ögonen på inbjudna journalister. Foto ur Svenskt Näringslivs historiska arkiv/Centrum för Näringslivshistoria.
Landets första offentliga arbetsförmedling öppnas i Helsingborg 1902 och fem år senare inför den liberala regeringen under ledning av statsminister Karl Staaf statsbidrag till kommunala arbetsförmedlingar.
Med tiden sker en könsfördelning på arbetsmarknaden. Män får i huvudsak jobb via de offentliga arbetsförmedlingarna. Av kvinnliga arbetssökande är det från 1920- till 1940-talet mellan 75 och 92 procent som får jobb via de privata arbetsförmedlingarna.
En rad privata skrivbyråer erbjuder hjälp med kontorsarbete som renskrivning, avskrifter, kopiering och adressering. Verksamheten anses laglig om personalen är fast anställd med en bestämd lön och om arbetet utförs i skrivbyråns egna lokaler.
När Socialdemokraterna vinner valet 1932 reformeras arbets- marknadspolitiken. Nya lagar stiftas om statsunderstödda arbets- löshetskassor och offentliga arbetsförmedlingar och 1935 beslutar Riksdagen om ett förbud mot privata vinstdrivande arbetsför- medlingar. Under en övergångsperiod måste de årligen söka tillstånd och får då fortsätta med sin verksamhet.
Tvingas anställa direkt
Så ser läget ut våren 1953 när Ulla får syn på en annons om en ledig lokal på Skomakargatan i Gamla stan med en månadshyra på 80 kronor. Hon har funderat på storasysterns råd och på banken har hon sparat ihop 2 000 kronor. Så hon gör slag i saken, startar ett aktiebolag och köper två skrivmaskiner. Nu ska drömmen om ett eget företag äntligen förverkligas.
— Jag valde att döpa mitt företag till Stockholms Stenografservice. Jag tyckte det slog bättre än ”sekreterarservice” och det var viktigt att ha med Stockholm i namnet.
I april 1953 sätter hon in en annons i Dagens Nyheter med texten: ”Visste ni att ni aldrig behöver vara utan kontorspersonal?” Redan dagen därpå börjar telefonen ringa. Både stora och små
företag vill ha hjälp och Ulla måste genast börja anställa. Hon sätter in en platsannons och får många svar. Alla som söker jobb får genomgå ett skrivmaskinstest och de personliga egenskaperna vägs noggrant in. Till en början anställer hon tio medarbetare, alla kvinnor, och de blir snart fler.
— På den tiden var det lätt att anställa folk och alla mina med- arbetare var väldigt duktiga och trevliga människor.
Ulla berättar att till en början kom kunderna till skrivbyråns kontor med dokument som skulle renskrivas. Men snart började de även efterfråga hjälp av erfarna sekreterare på plats. Då fick hennes medarbetare ta med sig en skrivmaskin och cykla iväg. Plötsligt hade Sverige fått sitt första moderna bemanningsföretag.
Fällda. HD:s dom av Ulla Murman och konkurrenten Gertie Åbom 1989. Några år senare blev bemanningsföretag lagliga. Foto: Dokument ur Ulla Murmans privata arkiv.
Verksamheten ”olaglig”
En dag 1955 ringer en jurist från Arbetsmarknadsstyrelsen och säger att det är olagligt att driva privat arbetsförmedling och att Ulla Murman genast måste lägga ner sitt företag. Hon minns att hon tyckte det lät konstigt och att hon svarade: ”Nej, det tänker jag inte göra”.
Två år senare dyker kriminalpolisen upp och nu väcks åtal mot Ulla och två andra skrivbyråer. Alla tre fälls i Svea Hovrätt 1958 och döms till femton dagsböter vardera.
Domen överklagas, vardagen fortsätter och skrivbyråernas verksamheter blomstrar.
Genom åren kommer Ulla att åtalas åtta gånger. Hon frias i slutänden i sex av fallen, men flera mål drivs vidare och två gånger fälls hon i Högsta domstolen. Straffet är dagsböter.
— Varje gång rörde det sig om låga bötesbelopp och jag kan inte minnas att jag någonsin fick några inbetalningskort. Så jag struntade helt enkelt i att betala.
Döms – men milda straff
En statlig utredning kommer 1966 fram till att Sverige är det enda landet i Västeuropa som likställer personaluthyrning med arbetsförmedling. Men inget förändras och 1968 förbjuds all privat arbetsförmedling. Från 1971 kan även kunderna åtalas och fängelse införs i straffskalan. Men domstolarna tycks inte se skrivbyråernas verksamhet som svår brottslighet utan fortsätter att utdöma låga dagsböter.
De största motståndarna är Arbetsmarknadsstyrelsen, TCO och LO som ser skrivbyråerna som ett hot mot såväl arbetsmarknaden och de offentliga arbetsförmedlingarna som anställningstryggheten. Men Ullas medarbetare är efterfrågade av kunderna, hennes personal är anställd med lön och semesterlön och med tiden får de även kollektivavtal och garantilön.
Staten och facket bland kunderna
År 1986 säljer Ulla sin skrivbyrå till sonen Lars Murman som driver den vidare under namnet Teamwork. Men Ulla Murman ska komma att åtalas en sista gång. Året därpå fälls hon i Stockholms tingsrätt, men frias av Svea hovrätt som anser att företaget utför specificerat arbete och inte sysslar med personaluthyrning. Men Högsta domstolen, som 1962 fällde Ulla och två andra skrivbyråer, beslutar sig för att pröva fallet.
Under rättegången 1989 framkommer pinsamma uppgifter om att såväl Regeringskansliet, Riksåklagarämbetet, Socialstyrelsen och TCO och LO:s rättsskydd samt självaste Högsta domstolen har anlitat skrivbyråer. Ulla och en annan skrivbyrå döms återigen till låga dagsböter. Men arbetsförmedlingslagen är under översyn och
Arvtagare. Ullas son Lars köpte skrivbyrån och döpte om den till Teamwork. 1996 sålde han det vidare till amerikanska Manpower. Foto: Scanpix.
i domen står att läsa att ”räckvidden av det principiella förbudet mot privat arbetsförmedling är en utpräglad intressefråga som helst bör lösas genom lagstiftning”.
Dagen därpå är det ”business as usual” och telefonen ringer.
— Det var justitiedepartementet som bad mig att skicka någon som kunde hjälpa dem. Jag sa att jag dagen innan hade dömts i Högsta domstolen för min verksamhet, men det tyckte de bara var ”tjafs”.
Så hon skickar en medarbetare och struntar återigen i att betala dagsböterna. Fyra år senare avskaffas det statliga monopolet på arbetsförmedling.
Författare: Maria Lindberg Howard
Dela med dig av dina tankar