Märket på rutan – garanterar valutan

Läs om bildandet av ICA och hur Eol, Hakon, SV och Nordsvenska Köpmanna kämpade för gemensamt och fritt ägande under den första delen av 1900-talet.

En oktobermorgon 1917 sålde det då nybildade AB Hakon Swenson en vagn prima blekingesill till handlaren Emil Eriksson i Dingtuna. Den allra första fakturan, skriven på ett fakturablock från Wennbergs bokhandel i Västerås, blev grunden till vad vi i dag känner som ICA.

En organisation som ICA, med sina drygt 1 500 handlare, handlar så klart om en rad olika pion­järer och eldsjälar som tillsammans skapat före­ taget genom årens lopp. Men det finns ändå en nyckelperson som det inte går att låta bli att lyfta fram. För utan Hakon Swenson och hans visioner är det svårt att tänka sig ICA.

Som 15-åring började Hakon Swenson som springpojke hos Västeråshandlaren Erik Anders­ son. Handlaren såg snabbt att den unge Swenson både hade hög arbetskapacitet och ett visst affärssinne, trots att han saknade högre ekonomisk utbildning, och när Andersson år 1900 köpte grossistfirman Manne Tössbergs Eftr fick Swenson följa med.

I jobbet ingick en hel del resor, inte minst för att uppvakta alla handlare som slagit upp nya butiker och lanthandlar i anslutning till de snabbväxande gruvsamhällena runt om i Västmanland. Men det gick tufft att sälja varor till handlarna, eftersom många redan hunnit ansluta sig till Kooperativa förbundet, som grundats 1899.

Hakon Swenson gillade idén med samarbeten och samordnade inköp, men han gillade inte själva kooperativ­tanken, eftersom han i grunden var liberal och tilltalades av tanken på fri konkur­rens. Och där och då föddes tanken på en köp­mannaägd inköpscentral. Men det skulle dröja ytterligare några år innan visionen blev verklighet.

När Swenson 25 år gammal hunnit bli både kontorschef och delägare i Manne Tössberg ägna­ de han allt mer tid åt att fundera på hur verk­ samheten skulle kunna involvera kunderna för att stärka den privata handelns konkurrenskraft mot kooperationen. Frågan intresserade dock inte den övriga ledningen nämnvärt.

1917 gjorde han ett sista försök att intressera Manne Tössbergs övriga ledning för ett samarbe­te mellan detalj­ och partihandeln. När idén åter stötte på patrull sa han helt enkelt upp sig. I stäl­let startade han ett eget grossistföretag, där de­taljhandlare kunde bli delägare. Det nya bolaget fick namnet AB Hakon Swenson och var till en början ett grossistbolag med rätt att köpa upp ransonerade varor. I folkmun blev det nya före­ taget känt som Hakonbolaget.

L.A Hellströms butik i Visby sålde bland annat choklad och kakao. Foto från 1910-talet.

Grundidén var enkel, om än inte helt okompli­cerad: Inköpsrutinerna skulle förenklas och pri­serna pressas. Handlarna skulle bli vinnare på att samarbeta vid inköp och få samma rabatter som kooperationens medlemmar, men samtidigt själv­ ständigt driva sina egna affärer i konkurrens.

Hakon Swenson bjöd in fem gamla kollegor från Manne Tössbergs till en middag hemma i villan i Västerås för att dra upp riktlinjerna för det nya bolaget. Bland de inbjudna fanns Harald Mörck, som kom att bli en viktig del i bolaget. Totalt lyckades Swenson, Mörck och de andra locka över 20 personer från Tössbergs.

Ett tjugotal av mina kamrater från Manne Tössberg följde mig vid den nya bolagsbildningen. Vi satt här hemma i villan och överlade om arbetsuppläggningen. Inget kontor hade vi. Telefonen satt i sängkammaren en trappa upp med anknytning till tamburen. Det blev de första lokalerna för de första affärerna.

Att Hakon Swenson lyckades locka över 20 personer från sina trygga anställningar till ett nystartat och oprövat bolag kan verka märkligt, men som son till en kyrkoherde och med en bakgrund som resande försäljare hade han tränat upp en närmast pastoral retorik som var svår att värja sig mot.

Det första åtagandet för firmatecknarna var att ge sig ut i landet och uppvakta privata handlare och försöka förmå dem att teckna aktier i Hakon Swenson AB. Att förhandlingarna skedde tillsam­mans med mjölkkask – mjölk med brännvin i – var ingen ovanlighet.

Jag minns en gång hur jag pinade i mig sju styck- en sådana kaskar en morgon före frukost för att göra en aktieköpande kund riktigt glad,

berättar en av grundarna, Rudolf Lindgren, i Björn Edstas bok Hakon Swenson – mannen bakom ICA. Att många handlare var skeptiska och behövde kask som övertalningsmedel berodde bland annat på att AB Förenade Köpmän något år tidigare försökt sig på en liknande idé men misslyckats.

Hakonbolaget växte sakta men säkert och över­ levde 1920­talet och början av 30­talet, men fungerade fortfarande mest som en grossist­ eller partihandlare med ett visst kundägande. Det var först 1931 handlarna fick möjlighet att teckna aktier i en gemensam inköpscentral och i augus­ti kunde man räkna in 1 212 nya delägare i Ha­konbolaget. Hakon Swensons dröm från 1917 om ett slags kooperation för enskilda handlare och en köpmannaägd inköpscentral började så smått bli verklighet.

Hakon Swenson med följe på resa. Fotot taget någon gång under 1945.

Samtidigt började handeln och varorna förändras drastiskt. Fram till mitten av 1920­talet hade de flesta varor sålts på lösvikt, både i lanthandlar och i städerna. Men i och med att allt fler varor bör­jade paketeras, inte minst nymodigheten konserv­ burken, börjar också varumärken bli allt viktigare.

Men det var inte bara kaffe, socker, sirap och annat som plötsligt skulle förses med ett säljande varumärke, utan även själva butikerna och butikskedjorna. 1935 skapades den första Hakons­loggan som skulle placeras i anslutna butiker för att visa på kvalitet i varuutbudet. Samtidigt in­troducerades en catchy slogan: »Hakonsmärket på rutan garanterar valutan«.

Som sagt, ICAs historia handlar långt ifrån bara om en person, även om Hakon Swenson natur­ligtvis var en nyckelperson. Men man ska komma ihåg att Hakonbolaget främst var verksamt i Mellansverige, och att det fanns andra pionjärer i övriga landsändar.

I Göteborg hade den tidigare militärofficeren Emil Clemedtson 1928 tagit över vd­posten på det anrika grossistföretaget Ekström & Lefflers AB. Hakon Swenson var snabb att uppvakta Clemedt­son och försökte övertala honom att göra om Ekström & Lefflers till en inköpscentral för alla detaljister och handlare i Göteborgsområdet. Clemedtson tvekade först, men 1938 ombil­dade man företaget och handlarna blev delägare i det nya bolaget, döpt till Eol.

I Stockholmstrakten var det Rudolf Liwendal som slogs för samarbetstanken med sitt Speceristernas Varuinköp. Bolaget hade grundats som AB Svenska Varor men 1924 bytt namn till Speceristernas, och målet var att få handlarna att inse värdet av lojalitet och sammanhållning. Med åren utveck­lades verksamheten också till Östergötland och Gotland.

Även i de norra delarna av landet präglades handlarna på 1930­talet av de problem som fanns i övriga landet, alltså dåligt med samarbeten och konkurrens från kooperationen. De två bröderna Karl-Erik och Bengt Karlsson Kyhlstedt i Östersund följde med intresse utvecklingen i Mellansverige och Stockholmsområdet, där den enskilda handeln stärkts genom samarbete mellan detalj­ och parti­ handeln i regionalt förankrade inköpscentraler. Påhejade av en grupp lokala handlare ombildade bröderna 1938–39 Import AB K.J. Karlsson till Nordsvenska Köpmanna AB med handlare som delägare och Karl­Erik som vd.

Historien om det moderna ICA tillskrivs ofta Hakon Swenson, men Emil Clemedtson, Rudolf Liwendal och Karl-Erik Karlsson Kyhlstedt har en lika viktig del i historieskrivningen för sitt arbete i sina delar av landet.

– Hakon Swenson var ju den starkaste personen av de fyra, men för den skull ska man absolut inte underskatta de andras betydelse. De har en stor och viktig del i tillkomsten av ICA. Att så myck­ et fokus hamnat på Hakonbolaget beror på att de själva varit duktiga på att upprätthålla arkiv med sin historia. Eol, SV och Nordsvenska Köp­ manna har inte alls varit lika framträdande vad gäller historieskrivning och har därför ofta ham­ nat lite i skymundan när man berättar historien om ICA, säger Roland Fahlin, vd för ICA mellan 1986 och 1997.

Runt om i Sverige fanns alltså redan olika regio­nala inköpscentraler. Men det var just själva problemet, att de var regionala. För att kunna konkurrera med kooperationen och kedjeföreta­gen behövdes en rikstäckande organisation för de enskilda handlarna. Och skisserna för just det började ritas upp fredagen den 8 april 1938 när handlarsonen Rudolf Liwendahl från Stockholm, kapten Clemedtson från Göteborg och gross­handlarsonen Karl­Erik Karlsson Kyhlstedt träf­fades hos den då 55­-årige Hakon Swenson för en bättre middag i hans Villa Maria i Västerås.

Tanken med mötet var, förutom att äta och dricka gott, att skapa ett sammanhållande bolag för de fyra regionala inköpscentralerna. Från Emil Cle­medtsons minnesanteckningar kan man läsa att man redan under det första mötet diskuterade namnet på det nya bolaget och fastnade för Svenska Inköpscentralers AB och förkortningen SICA. Men vid ett uppföljningsmöte i augusti samma år uppdagades det att namnet SICA redan var upptaget, så man enades om ICA, en förenklad förkortning av Inköpscentralernas AB.

Den nionde januari bildades det nya bolaget formellt, och historien om det som vi i dag kän­ner som ICA kunde ta sin början. Men det är, som det brukar heta, en helt annan historia.

– Jag tror ändå att grundarna skulle känna igen sig i dagens ICA, åtminstone när det gäller struk­tur och principer. De var ganska öppna personer, de var framsynta och hade lätt att ta till sig nya idéer, så jag tror faktiskt de skulle vara stolta, säger författaren Björn Edsta som skrivit boken Hakon Swenson – mannen bakom ICA.

Även om ICA förändrats under åren är fortfa­rande tankarna och idéerna som skrevs ned på den där middagen i Västerås för snart 80 år sedan grundläggande. Det handlar helt enkelt om egna företagare och enskilda handlare i samverkan. Varje handlare äger och driver sin egen butik och kan anpassa sina erbjudanden efter de egna kun­derna och den egna lokala marknaden, som ju handlaren känner bäst. Samtidigt samverkar handlarna kring inköp, transporter och logistik för att uppnå samma stordriftsfördelar som ked­jeföretagen.

– Samma grundtanke och samma handlarkultur som grundlades på 1930­-talet genomsyrar ICA även i dag. Att målsättningarna lever kvar märker man så fort man träffar en ICA­handlare. De har ett ben i den egna butiken och ett ben i ICA. Och så försöker de hålla balansen på bästa sätt. Det är precis vad det handlade om redan vid den där middagen i Västerås 1938, och det är precis vad det handlar om i dag, säger Roland Fahlin.

Geografisk uppdelning efter ICA-företagens verksamhetsområden.

Författare: Oskar Hammarkrantz