Sverige blir en industristat

Vad har Franklins åskledare att göra med den svenska industrins framväxt? Vad har dagens Taiwan och Sydkorea gemensamt med de svenska ”snilleföretagen” från förra sekelskiftet? Mer än vi tror!  Ronald Fagerfjäll förklarar.

Man skulle kunna hävda att den moderna tiden startade ungefär när amerikanen Benjamin Franklin 1752 utförde ett fullkomligt livsfarligt experiment och sände upp en drake i ett åskväder. Han upptäckte att blixten är ett elektriskt fenomen. Det var han som sedan uppfann den åskledare, som skulle rädda så många kyrktorn från blixtnedslag och så många klockare från döden. Och elektriciteten fick oanad framtida användning.

Vilka var egentligen de krafter som drev lilla Sverige in i industrialismen? Det var en ganska långsam evolution, som runt 1850 hunnit bli en revolution av nya idéer, institutioner och projekt. Det befolkningsmässigt lilla perifera landet förvandlades, först långsamt och sedan snabbt, till en av världens modernaste ekonomier.

Det var en utveckling som definierades utifrån, ungefär som för dagens Taiwan eller Sydkorea. Det fanns recept som kunde kopieras och då kunde det gå snabbare. Vem utvecklade receptet? Franklin deltog uppenbarligen, och så gjorde, många andra upplysningsmän i den europeiska kultursfären.

Med en ekonomisk och teknisk referensram ligger 1750-talet väldigt långt bort. För att komma dit måste vi halvera världens BNP sju gånger (!) efter varandra. Det producerades ungefär lika mycket i hela världen på den tiden – av totalt 7–800 miljoner människor – som i dagens Sydafrika. Och Asien stod för 65 procent av allt som producerades, med Kina och Indien i täten.

Det börjar med religionen

Men för att bättre förstå det kaosmönster som bäddade för Europas nya ekonomiska tillväxttakt måste man nog börja med religionen.

I den protestantiska världen fanns inget annat att hoppas på än ”guds nåd”. Luthers reformation hade ju delvis handlat om att ingen syndare skulle kunna köpa sig fri, som i den – som han ansåg – korrupta katolska kyrkan. Hans samtida Huldrych Zwingli drev protestantismen i en allvarsam riktning, och efterföljarna Jean Calvin och John Knox skapade på 1500-talet enklaver av flitiga borgare i länder som Schweiz, Holland, Belgien och Skottland.

En strängt religiös företagare från Genève, Amsterdam eller Edinburgh var alltså inte ”sin egen lyckas smed” utan snarare en orolig själ i nervöst sökande efter positiva tecken från ovan. Mirakulöst nog fungerade detta koncept ekonomiskt. Strävsamma och sparsamma borgare började utveckla ekonomin i sina samhällen på ett sätt som saknade tidigare motstycke.

I Sverige fick vi tidigt kontakt med dessa rörelser via de valloner från Belgien som kom för att göra affärer med Bergslagens stål. och via de skottar från Storbritannien som kom till Göteborg för att starta Ostindiska Kompaniet. Detta var en utmaning mot Londons monopol på Kinahandeln. Att vi i Sverige också fick lagstiftning redan 1741 som tillät reformerta och anglikanska trosbekännare att flytta till Sverige och arbeta i textilindustrin, visar hur impulserna spreds.

Inte ett svenskt initiativ

Våra egna historieböcker har lagt initiativet för allt detta hos de svenska beslutsfattarna, men det är nog ett naivt sätt att se på saken. Tre skotska filosofer, Francis Hutcheson, Adam Smith och David Hume, gjorde betydande intellektuella insatser för att tolka de nya företagarrörelserna på ett annat sätt än det strikt teologiska. Smiths standardverk om nationernas välstånd kom redan 1776 och grundade en ny vetenskap, nationalekonomin.

Han verkade inte bara i samma tid som amerikanen Benjamin Franklin utan också med de stora, ännu mer kända, upplysningsmännen från Frankrike och England. Steg för steg drevs revolutionen eller snarare evolutionen parallellt med de nya idéerna. Företagare blev personer som tog kalkylerade risker.

Att England och Skottland behöll täten berodde på den utveckling som redan kommit i gång, på den stora öns transportmässiga läge och på de nya institutioner som bildades. De första 150 åren fram till ungefär år 1850 handlade ytterst om kol, järn och ånga. Nya metoder att massproducera järn med stenkol öppnade på 1700-talet för den verkliga järnåldern – tidigare var järnet och stålet prismässigt nästan att jämföra med ädelmetaller. Sverige drabbades av bruksdöd. Och ångkraften utvecklades steg för steg till dess att James Watts effektiva ångmaskin började omvandla industrin från 1760-talet.

En av de tidiga upplysningsprofilerna i Sverige som tog intryck av det senare var Rutger Macklean. Efter brittisk förebild införde han enskifte och växelbruk på sitt ärvda gods Svaneholm Det goda resultaten där skulle påskynda de olika reformsteg som togs i Sverige fram till ”laga skiftet” på 1820-talet.

Anmärkningsvärda framsteg

Det gick inte så fort med dagens måttstockar. Ändå blev framstegen i textilindustrin anmärkningsvärda. På 50 år efter 1780 rasade priset på bomullstråd med 95 procent. Och med Edmund Cartwrights vävstol blev manchestertyg (corduroy) snart inte längre förbehållet kungar.

Upplysningstiden utmynnade som bekant i den franska revolutionen 1789, ett vulkanutbrott som definierade det kommande 1800-talets intellektuella strider och väpnade konflikter. I Sverige reagerade kung Gustav III och hans rådgivare raskt på borgarklassens hot och införde det konservativa envälde som skulle fördröja de ekonomiska förändringarna. Den nämnde Rutger Macklean var en av dem som arresterades för uppror. Och när revolten i Frankrike senare spårade ur med Napoleon som enväldig kejsare fick Sverige en fransk tronföljare som sedan svartsjukt försvarade den kungliga makten.

Storbritannien behöll det ekonomiska initiativet med det nya USA som efterföljare. Det var britterna som monterade ångmaskinen i fartyg, låt vara att kolboxen behövde vara så stor att allt tyngre lastade och överriggade segelfartyg kunde bjuda hårt motstånd ända in på 1900-talet.

Järnvägen och telegrafen

Ännu viktigare blev försöket att kombinera lokomobilen med de rälsbanor av järn som användes i kolgruvorna. Stålhjulen skulle bara slira på rälsen trodde teknikerna, men så gick det ju inte när saken väl provades. Flera decennier försenad började järnvägseran på 1830-talet med järnvägen mellan Manchester och Liverpool. Snart kom telegrafen, som följde järnvägarna i en enorm utbyggnad över världens landmassor.

Vi svenskar hade bara hunnit gräva färdigt Göta Kanal när järnvägsäventyret började. En av de svenska kanalteknikerna, John Ericsson, var med i den första stora lokomotivtävlingen, vilket berättats otaliga gånger i Sverige men sällan i Storbritannien. En brittisk tekniker Samuel Owen hade också börjat bygga ångfartyg vid Bergsunds Mekaniska i Stockholm och en annan, Thomas Telford, var central i Göta Kanal-projektet.

Om vi hoppar till 1848 stod nästan hela Europa återigen i brand. Borgarna revolterade överallt utom i Storbritannien, Belgien och USA. De intellektuella hade utvecklat de nya -ismerna: liberalism, nationalism, konservatism och socialism. I Frankrike stod striden hårdast, men Preussen, Österrike-Ungern och Italien bildades successivt under inflytande av de nya strömningarna. Liberalismen segrade inte, de revolterande borgarna i olika huvudstäder hade ju dimmiga uppfattningar om ekonomi.

Sverige valde liberalismen

Otto von Bismarcks nya ekonomiska stormakt Tyskland byggdes med en blandning av näringsfrihet, centralstyrning och konservatism, precis som Kina i dag. Det är intressant att den lilla utvecklingsekonomin Sverige, för att möta impulserna från Frankrike, valde den brittiska liberalare modellen.

Äldst av de svenska liberalerna var August Gripenstedt, friherre och född 1813. Han slog in på den militära bana som var naturlig i familjen men representerade redan år 1840, 27 år gammal, sin ätt i den traditionella ståndsriksdag som kungen inkallade. Han blev en av de första inflytelserika liberala politikerna.

Den tre år yngre André Oscar Wallenberg var biskopsson och född 1816. Han valde sjömilitär utbildning, som var avslutad 1837 när han var 21 år gammal. I väntan på sitt första befälsuppdrag reste han mellan Europa och USA som sjöman och fick god insikt i den anglosachsiska modellen. Det första befälsuppdraget i Sverige, som han fick efter nio års väntan, blev på den nya Göta kanal.

År 1850 kom han på en kommendering till trävarustaden Sundsvall, som börjat blomstra på grund av Storbritanniens öppnade handel. Redan året därpå tog den 35-årige Wallenberg avsked och etablerade sig som affärsman i staden vilket underlättades av nya näringsregler. Han representerade stadens borgare i riksdagen från 1853 med klart liberalt program. Han blev sedan den som gick i spetsen för ett nytt bankväsende

Louis De Geer föddes 1818. Han tillhörde den främsta vallonfamiljen, adlad i Sverige. Unge Louis kombinerade juristutbildning med ambitioner på det litterära området, och kanske var det uppmärksamheten kring hans skönlitterära noveller som gjorde att han tidigt uppmärksammades även som jurist. Redan vid 37 års ålder blev han president i Göta hovrätt, en av de högre regionala domstolarna, och tre år senare blev han kallad att bli justitiestatsminister. Som riksdagsman för sin adliga ätt debuterade han år 1853.

De Geer blev toppolitikern som med diplomatisk finess stödde Gripenstedt och motade de konservativa krafterna. År 1861 lade han fram förslaget om riksdagsreform efter brittisk modell under hot om avgång. Det blev en fem års hård strid som han vann.

Mellan 1848 och 1907 skulle svensk produktion bli fyra gånger större, och trots att antalet svenskar ökade med mer än 50 procent fick de genomsnittligt nära tre gånger (!) mer att röra sig med. Sådana språng i levnadsstandard hade ingen tidigare sett i världen.

Från verkstad till fabrik

Från 1850 började en ny fas i hela den europeiska industrialiseringen som drog Sverige framåt. Nu ersattes verkstäderna och deras företagare av fabriker och aktiebolag. Efterhand kom kartellerna och trusterna. Utbyggnaden av telegrafen och järnvägen öppnade för det enade Tyskland som genast började knappa in på Storbritannien.

I Förenta Staterna kom en urladdning av industriell utveckling efter inbördeskriget på 1860-talet. Industrialismens centrum flyttades från Manchester och London till Bochum, Berlin, Boston och New York. Tyskarna utvecklade förbränningsmotorn, kemiska processer och dynamon (elektrisk generator). Amerikanerna bidrog med telefonen, glödlampan, verkstadstekniken och mycket annat.

Att den brittiska hegemonin kunde utmanas eller åtminstone breddas berodde nog delvis på det utbildningssystem som den brittiska överklassen skapade med betoning på klassiska språk och ridderligt uppförande, snarare än naturvetenskap och teknik. Den nye brittiske gentlemannen blev en belevad konservativ träbock som gärna blev ämbetsman och militär men lämnade industrin åt de lägre och mer praktiskt utbildade samhällsklasserna.

Visserligen i periferin

Så var det inte i Tyskland och USA. Där infördes snabbt tekniska högskolor. Sverige låg visserligen i periferin, precis som Schweiz. Men läget att plocka det bästa från varje kultursfär var ypperligt. Aktivitetsökningen kom från en låg nivå. Man kan likna den tidens Sverige vid ett av världens mest efterblivna utvecklingsländer i dag.

De enda maskiner som år 1848 betydde något för ekonomin var väder- och vattenkvarnar. De flera miljoner svenskar som arbetade med sina muskler för att odla och hålla boskap, hade hjälp av 400 000 hästar och 280 000 oxar för att utveckla resten av kraften. Ångmaskinerna var ännu så få att deras bidrag knappt var mätbart.

Nya maskiner, växtförädling, konstgödsel och djuravel förändrade under senare delen av 1800-talet villkoren på landsbygden. Ett så enkelt redskap som lien av stål gjorde att skörden kunde bärgas åtta gånger snabbare än med den primitiva skäran till exempel.

Till staden och USA

Tidigare hade bönderna lagstiftningsvägen värnat om sin arbetskraft. Vuxna barn var helt enkelt tvungna att ta tjänst till låg ersättning. Men nu behövdes det snart inte lika många pigor och drängar. Följden blev att människor kunde börja lämna landsbygden och flytta in till samhällen och städer för att arbeta i de nya industriföretagen. En del valde att flytta till USA.

Det var den processen som kallades industrialisering. Unga människor flyttade till arbeten i tråkiga industriorter och blev styrda av maskinerna, sommar som vinter. Att barnarbete på natten förbjöds i Sverige 1852 säger något om de hårda villkoren. Men livet på landet hade varit ännu kargare.

Förändringen kunde bara komma successivt. År 1870, drygt 30 år in i den nya tiden, hade Sverige ännu bara fått 90 000 nya industriarbetare, några fler än antalet hantverkare. Därefter snabbades takten upp. Bolagsbildningen, som gått långsamt till en början, satte fart. Cirka 500 nya aktiebolag bildades på fem år fram till 1872.

Det var från dessa växande företag som en stor del av den nya tillväxten kom. Företagens nya anställda fick löner och spenderade sina pengar på livsmedelsmarknader. De behövde nya bostäder som uppfördes av nya byggföretag.

Skråväsendet i graven

I flera olika steg fick svenskarna större rätt att starta verksamheter. Det stela skråväsendet, som brukade reglera hantverket i detalj, gick i graven. Med den nya aktiebolagsformen kunde människor gå in i större riskfyllda projekt med ett visst bestämt kapital och riskerade inte att förlora mer eller rentav hamna i fängelse om affärerna gick dåligt. Tidigare kunde man bara bli rik genom att skaffa mark eller gå ut i krig. Nu kunde man skapa överskott genom att tillverka och sälja saker rationellt.

Sverige hade från början större läskunnighet än något annat land i världen, tacka Luthers katekes för det! Svenska utbildningsanstalter började snart efter tysk modell träna ingenjörer även för civilt bruk och redan 1870 hade fler än 1 100 ingenjörer utexaminerats från Teknologiska Institutet i Stockholm och Chalmers i Göteborg.

Tekniskt kunde knappast svenskarna ha startat sitt förändringsarbete vid en bättre tidpunkt. År 1854 öppnades en telegrafförbindelse mellan Stockholm och Göteborg. Redan året därpå var hela systemet utbyggt och förenat med kontinenten via en kabel under Öresund. Beslutet om stambanor för järnväg finansierade av staten togs också år 1854, och en rad privata bolag startades för lokaltrafik. Västra Stambanan mellan Stockholm och Göteborg invigdes 1862.

Fram till sekelskiftet framstod de flesta verkstäder som ett slags butiker där kunder kunde beställa olika specialgjorda maskiner och gjutgodsutrustningar. Den ena apparaten kunde likna den andra, men identiska blev dessa hantverksprodukter aldrig. Så var det hos allt större verkstadsföretag som Bolinder, Munktell, Nyqvist & Holm, Atlas, Motala, Husqvarna och många andra. Men standardiseringens teknik, som byggde på utbytbara delar, utvecklades i USA redan i mitten av 1800-talet vid olika vapenverkstäder, och fördes till Sverige av tekniker vid gevärsfaktoriet i Eskilstuna på 1870-talet.

Den nya verkstadstekniken byggde på olika nya specialmaskiner. Ökad precision och snabbhet möjliggjorde steg för steg ”de utbytbara delarnas teknik” med en helt annan slagkraft. Snart kunde produkter masstillverkas på löpande band i jättelika hallar. Till den utvecklingen bidrog också elektriciteten.

Även människan utbytbar

Man kan nog säga att människan också blev utbytbar. Snabbutbildade nykomlingar kunde sättas in på specialiserade och monotona arbetsmoment. Specialarbetaren förlorade sin yrkesstolthet. I England var motståndet stort mot den förändringen.

Svagström användes redan i telegrafen och på 1870-talet presenterades den nya amerikanska telefonen. Genombrottet för elektricitet som kraftkälla kom mot slutet av 1880-talet när växelström introducerades av en rad olika företag, däribland svenska Allmänna Elektriska (senare Asea).

Elektriciteten från vattenkraften skulle slå ut ångmaskinerna i fabrikerna och i järnvägslokomotiven. De nya dieselmotorerna från Tyskland skulle successivt ta över fartyg och tyngre fordon. De lättare bensinmotorerna skulle öppna för personbilar och motorcyklar. Vi ska heller inte glömma cykeln, som i lokalekonomin ökade människors aktionsradie fem gånger eller så.

Kopian vinner ofta

De svenska ”snilleföretagen” och de svenska uppfinningarna då? Jo, John Ericsson, Alfred Nobel, Lars Magnus Ericsson, Gustaf de Laval, Sven Wingqvist, Gustaf Dalén, Axel Wenner-Gren och många svenska innovatörer var nog snarare företagare som arbetade i en internationell teknisk miljö än originella uppfinnare. De vidareutvecklade europeiska och amerikanska uppfinningar på ett kommersiellt framgångsrikt sätt. Kopian vinner ofta över originalet eftersom kopiatören intresserar sig mer för marknadens behov. Jämför med dagens Taiwan eller Sydkorea. Det fanns recept som kunde kopieras och då kunde det gå snabbare.

För lärdomen från den blågula framgångsperioden under andra hälften av 1800-talet är att den region som öppnar sig för konkurrens och lärande på den globala marknaden snabbt kommer i kapp ledarna.

Författare: Ronald Fagerfjäll

Dela med dig av dina tankar