1960-talets rekordår

Redan från 1959 ökade tillväxttakten i den svenska ekonomin betydligt. Från tidigare tillväxtnivåer kring 4 procent steg den till 7–8 procent årligen.

Ekonomin, och särskilt industrin, fick stimulans från flera håll samtidigt. Efterfrågan i Sveriges viktigaste exportländer ökade snabbt, särskilt i Västtyskland och USA. Den tidigare så strikta inhemska penningpolitiken mjukades upp och investeringsmedel frigjordes. Två riktigt stora utvecklingsblock inom svensk industri expanderade nu särskilt snabbt. Det var dels blocket med järnmalmsgruvorna, stålverken och varven i centrum, dels blocket kring bilismen och bilindustrin där även bostads- och vägbyggandet var centrala drivkrafter.

Unioner och fördrag fick effekt

På 1960-talet började också det föregående decenniets försök till europeisk integration och nedbrytande av handelshinder ge samhällsekonomiska effekter på allvar. Europeiska kol- och stålunionen följde på Beneluxländernas tullunion från 1948, och fick även med sig Västtyskland, Frankrike och Italien när den bildades 1952. Kol- och stålunionen antyder med sitt namn vilka de primära drivkrafterna i den europeiska industriella expansionen var. År 1957 undertecknades det så kallade Romfördraget, som drog upp riktlinjerna för en fortsatt europeisk integration inom ramen för EG, Europeiska gemenskaperna. För Sveriges del var dock bildandet av frihandelsområdet EFTA (European Free Trade Organization) år 1960 särskilt viktigt. I EFTA ingick förutom Sverige flera av landets viktigaste handelspartners: Danmark, Norge, Finland (som formellt sett var associerad medlem) och Storbritannien, och även Schweiz och Österrike.

En sällsynt gynnad period

1960-talet var i ett långsiktigt historiskt perspektiv en sällsynt gynnsam period där ökad utländsk efterfrågan på svenska produkter kombinerades med en ökad inhemsk efterfrågan på både varor och tjänster. Det svenska inflationstrycket var inte större än i den närmaste omvärlden, och genom ekonomisk-politiska åtgärder kunde den inhemska efterfrågan stimuleras kraftigt, vilket naturligtvis gynnade svenska företag. Den offentliga sektorn tilläts växa, och en mera aktiv arbetsmarknadspolitik ökade arbetskraftens rörlighet och den generella anpassningsförmågan till förändrade konjunkturella förhållanden. Företagen tilläts också investera betydligt mera än tidigare, vilket resulterade i en kraftig investeringsvåg åren 1958–1963, och den var särskilt kraftig inom stålindustrin och skogsindustrierna.

Avsnittet är hämtat ur boken Det svenska näringslivets historia 1864–2014, del III: 1945–1965 Samhälle och näringsliv med gemensamma mål. Boken har getts ut genom ett samarbete mellan Dialogos Förlag och Centrum för Näringslivshistoria.

Författare:Tom Petersson

Dela med dig av dina tankar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.