I den sjätte delen av ”Entreprenörernas villkor” är årtalet 1985 och riksbanken avreglerar den svenska kreditmarknaden. Nu kan banker låna ut hur mycket pengar de vill utan att riksbanken lägger hinder i vägen – och entreprenörskapet i Sverige tar ny fart. Det är ju lättare än på länge att få startkapital om du har en företagsidé.
– – –
Denna text ingår i ”ENTREPRENÖRER UNDER 150 ÅR”, ett samarbetsprojekt med IVA ENTREPRENÖRSAKADEMIN.
– – –
Den 21 november 1985 beslutade Sveriges Riksbank att avreglera den svenska kreditmarknaden. Beslutet, som i efterhand kommit att kallas ”novemberrevolutionen”, innebar bland annat att bankerna fick låna ut obegränsat med pengar utan att Sveriges riksbank lade hinder i vägen. Detta skapade helt nya finansieringsmöjligheter för den som hade företagsidéer och ville skapa något nytt. På vilket sätt var då detta en revolution?
För att besvara den frågan måste vi gå bakåt i tiden. I slutet av 1960-talet hade rekordårens högkonjunktur börjat mattas av, och några år in på 1970-talet inleddes i stället en period med återkommande kriser: energikrisen med stigande oljepriser, strukturkriser inom först textil- och varvsindustrin och snart även inom bland annat stålindustrin och pappersmassaindustrin – några av de viktigaste delarna av det svenska näringslivet. Samtidigt var den tioårsfas av intensivt bostadsbyggande – det så kallade miljonprogrammet som pågått 1965–1974 – avslutad, vilket innebar att hela byggbranschen bromsade in. I ett helt sekel, från ungefär 1870 till 1970, hade den svenska tillväxttakten varit en av de absolut högsta i världen. Nu var den för första gången långsammare än genomsnittet i övriga Europa, och speciellt i jämförelse med de andra skandinaviska länderna.
Delvis kunde motgångarna förklaras av allt hårdare konkurrens på den internationella marknaden, där höga tillverkningskostnader, lönenivåer och skatter gjorde det svårt för svenska företag att konkurrera med företag i länder som Japan och Sydkorea. Ytterligare en förklaring var den låga förändringstakt som varit dominerande inom många branscher under den långa framgångsperioden. För att stärka exportföretagens konkurrenskraft genomfördes en rad devalveringar av den svenska kronan så att dess värde blev lägre i jämförelse med andra länders valuta. Detta pågick från 1976 fram till den så kallade ”superdevalveringen” 1982, då kronans värde sänktes med hela 16 procent.
Textil-Miljö AB. Väverskan Karin Johansson står vid en Dorniervävstol, 1982. Foto Gösta Sandberg, Alingsås museum.
Men det fanns också underliggande faktorer som var mer djupgående. Nu pågick en omställning av det internationella näringslivet som var så genomgripande att den kallats för den tredje industriella revolutionen. Förändringarna var alltså jämförbara med det som skedde då ångkraften introducerades under den första industriella revolutionen vid 1800-talets mitt, och då elektriciteten och förbränningsmotorn slog igenom under den andra industriella revolutionen kring sekelskiftet 1900. Den tredje industriella revolutionen bars fram av ny elektronik och informationsteknik. Den moderna datorindustrin hade vuxit fram sedan 1950 och nu började industrin på område efter område gå över från analog till digital teknik, och från elektronrör till transistorer och integrerade kretsar.
Förändringen omfattade ännu inte digital uppkoppling – internet var på 1970-talet fortfarande i sitt allra första utvecklingsstadium – men den påverkade ändå arbetslivet i grunden. Automatisering och rationalisering gjorde många jobb inom industrin överflödiga. Arbetskraftskrävande verksamheter flyttades till platser i världen där löner och tillverkningskostnader var låga. Fokus i industrialiserade länder som Sverige skiftade från produktion till information och tjänster. Det industrisamhälle vi vant oss vid tidigare under 1900-talet var nu på väg att omvandlas till ett informations- och tjänstesamhälle.
Förändringen påverkade näringslivet i sig, men också samhällets och statens förhållande till näringslivet. Sedan andra världskriget hade staten tagit ett allt större ansvar för näringslivet – både genom att agera som ägare och genom regleringar (bestämmelser som begränsar den fria marknaden) och ekonomiskt understöd till olika branscher och regioner av landet. Samtidigt hade den offentliga sektorn vuxit och skattetrycket ökat. År 1985 låg skatteintäkterna på hela 45 procent av BNP, men skulle stiga ytterligare fram till 1990, då Sverige nådde toppnoteringen hittills på 49,8 procent. Motsvarande siffra för 2020 är 42,8 procent.
De höga skatterna kunde dock inte kompensera tillräckligt när statens ekonomi blev svagare i takt med lågkonjunkturen, samtidigt som stödinsatserna för företag inom branscher i kris tärde ytterligare på statskassan. Situationen var liknande i många industriländer och kritiska röster började kräva avreglering och liberalisering för att lösa problemen. I Storbritannien och USA genomfördes en rad liberala reformer som snart skulle få efterföljare i andra länder – inte minst Sverige.
Hörselprov på sjukan (Karlskrona, 1982). Foto: Lennart Bergqvist, Marinmuseum.
Fram till 1980-talets mitt hade den offentliga sektorns (det vill säga den skattefinansierade verksamheten inom stat, kommun och landsting) andel av sysselsättningen ökat, medan andelen för privata tjänster legat konstant. År 1985 låg båda sektorerna på vardera ungefär 33 procent. Därefter kastades rollerna om, och andelen privata tjänster ökade medan den offentliga sektorn förblev mer eller mindre oförändrad. Den sektor som minskade särskilt drastiskt var det oavlönade arbetet i hemmen. Antalet hemmafruar, gifta kvinnor som inte lönearbetade, halverades på 20 år mellan 1970 och 1990. Kvinnor tog nu plats på arbetsmarknaden, men det var inom service, vård, omsorg och handel som arbetstillfällena fanns, snarare än inom den traditionella industrin.
I Sverige hade den samhällsekonomiska debatten vid 1970-talets slut och 1980-talets början till stor del präglats av LO:s förslag om löntagarfonder, enligt vilket en del av företagens vinster skulle övergå i fonder kontrollerade av facket och de anställda. Näringslivet och de borgerliga partierna var starkt kritiska till förslaget och Socialdemokraterna var splittrade i frågan. Trots motståndet genomfördes en – visserligen mycket begränsad – version av löntagarfonderna 1982, vilket ledde till ytterligare protestyttringar. Den borgerliga regeringen under statsminister Carl Bildt tillträdde 1991 och avskaffade året därpå slutligen löntagarfonderna. Debatten om löntagarfonderna är relevant med koppling till förutsättningar förentreprenörskap eftersom den till stor del kom att handla om det privata ägandets för- och nackdelar, och motsättningen mellan plan- och marknadsekonomi.
Det var också under den här perioden som entreprenörsbegreppet i vidare betydelse började användas och bli känt. Företagandets betydelse för samhällsbygge och välstånd lyftes fram. Den initiativrike entreprenören, som utmanar rådande strukturer och förändrar ekonomin underifrån, började anses som något av en hjälte. Också det var en konsekvens av de marknadsliberala strömningar som växte sig allt starkare.
Demonstration mot löntagarfonder i Kungsträdgården, 1982. Foto Stephan Marcusson, Svenskt Näringslivs arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.
En våg av avregleringar och utförsäljning av statliga verksamheter inleddes under 1980-talet och fortsatte under de följande årtiondena. Det första området som avreglerades var finansmarknaden och bankvärlden. Bankerna marknadsanpassades och fick större kontroll över räntesättning och placeringsmöjligheter inom Sverige och internationellt. Det är också i det sammanhanget vi kan förstå novemberrevolutionen 1985 då bankernas utlåningstak slopades: det revolutionära låg just i den nya synen på marknadskrafter och företagande. Novemberrevolutionen var ett viktigt steg, men samtidigt ett av flera led i en utdragen process. En liknande utveckling ägde rum på flera andra områden, bland annat inom försäkringsbranschen.
Entreprenörskapet och företagsbildandet tog ny fart, fast inte främst inom de traditionella industribranscherna – även om delar av verkstadsindustrin, så som biltillverkningen, fortsatte att expandera under hela 1980-talet. Dominerande svenska företag som ASEA och Ericsson stod inför ett kritiskt skede men lyckades förnya sig genom teknologisk omställning och nya samarbeten. ASEA gick samman med schweiziska Brown-Boveri 1988 och blev ABB. Ericsson utvecklade den nya digitala AXE-växeln i samarbete med Televerket (i dag Telia), vilket kom att utgöra en brygga till nya digitala tjänster.
Helt nya områden bars fram av den tekniska utvecklingen inom elektronik och den ökande privatkonsumtionen gick starkt framåt. Marknaden för hemelektronik som video, stereo och vitvaror expanderade. Detsamma gäller den kunskapsintensiva läkemedels- och medicinteknikindustrin med företag som Astra, Pharmacia och Gambro. Gambro bildades av Holger Craaford 1964 kring ny dialysteknik med konstgjorda njurar, och hörde till det fåtal nygrundade företag som under 1970-talet och det tidiga 80-talet utvecklades till verkliga storföretag.
Börshandeln tog fart under 1980-talet och investmentbolag som Anders Walls Beijerinvest och Erik Pensers Gamlestaden byggde på kort tid upp betydande industrigrupper genom uppköp och sammanslagningar av företag. Avreglering och börsuppgång innebar också att fastighetsmarknaden ökade – och med den bostadsbyggandet, som legat i stort sett stilla sedan 1970-talets mitt. En formlig byggboom rådde vid slutet av 1980-talet.
Ett entreprenörskap som kan sammanfatta mycket av 1980-talets omställning är tillkomsten av OM, Optionsmäklarna (i dag del av NASDAQ OMX). Finansentreprenören Olof Stenhammar startade OM 1984, som Sveriges första marknadsplats för aktieoptioner och världens första privatägda, vinstinriktade och dessutom helt elektroniska börsverksamhet. Handeln kom i gång 1985 och utmanade snart Stockholms fondbörs, som dittills kontrollerat den svenska aktiemarknaden. Bankinspektionens försök att förbjuda verksamheten misslyckades eftersom aktieoptioner vid denna tidpunkt var ett nytt fenomen som ännu inte etablerats som juridiskt begrepp. År 1998 slogs OM samman med Stockholms fondbörs och tio år senare med den amerikanska Nasdaq-börsen. Finansmarknaden hade blivit konkurrensutsatt, digital och global.
– – –
Text: Anders Houltz, docent i vetenskapshistoria och forskningschef på Centrum för Näringslivshistoria
– – –
Denna text ingår i ”ENTREPRENÖRER UNDER 150 ÅR”, ett samarbetsprojekt med IVA ENTREPRENÖRSAKADEMIN.
– – –
Dela med dig av dina tankar