2001: Nätverksbaserat entreprenörskap

I den sjunde – och sista – delen av ”Entreprenörernas villkor” är året 2001. Sverige är långt från 1800-talets bondesamhälle och även 1900-talets industrialisering. Nu har webben slagit igenom och i det högteknologiska Sverige föds många digitala företagsidéer. Vi har finanskriser, avreglerade marknader för media, sjukvård och skolor – och så alla dessa dot-com-bolag. Är det början på en helt ny industriell revolution?

– – –
Denna text ingår i ”ENTREPRENÖRER UNDER 150 ÅR”, ett samarbetsprojekt med IVA ENTREPRENÖRSAKADEMIN.
– – –

Välstånd kan mätas på många olika sätt. Ett mått är hur gamla medborgarna i ett samhälle kan förvänta sig att bli. När vi använder det måttet och jämför med Sverige 1876, vid vårt första tidsnedslag, och 125 år senare, 2001, blir bilden tydlig: 1876 hade Sverige 4,4 miljoner invånare, medellivslängden var 45 år för kvinnor och 43 år för män. År 2001 hade befolkningen fördubblats till 8,9 miljoner. Medellivslängden hade även den nästan fördubblats, och låg på 82 år för kvinnor och 77 år för män. Jämförelsen säger mycket om hur liv, arbete och hälsa – det vi kallar just välstånd – har förbättrats i Sverige under 125 år. Förutsättningarna var naturligtvis fundamentalt annorlunda i det land som 1876 just tagit de första stegen in i industrialismen jämfört med i det högteknologiska samhälle som Sverige utvecklats till vid millennieskiftet.

Bara under de sista 15 åren av millenniet hade förutsättningarna i omvärlden förändrats mycket. Sovjetunionens fall vid 1990-talets början innebar slutet på det kalla kriget. Sverige gick med i EU 1995 och fick genom det bättre tillgång till exportmarknader och en ny rörlighet för den som ville bo och arbeta i annat land. Sverige hade också i högre grad blivit ett mångkulturellt land, tack vare invandring från Europa och andra delar av världen. Nya svenskar i första och andra generationen bidrog till nyföretagande inom många branscher.

Globaliseringen med integrerade marknader och multinationella företagskontakter hade utvecklats kraftigt. Vid sidan av USA och EU började asiatiska länder som Indien och, framför allt, Kina ta plats som ekonomiska stormakter. Den marknadsekonomiska och demokratiska samhällsmodellen såg ut att ha segrat i och med Berlinmurens och Sovjetunionens fall och det fortfarande kommunistiska Kinas gradvisa närmande till kapitalismen. Men den slutsatsen skulle visa sig vara något förhastad.

Europeiska flaggan. Bildkälla: Wikimedia Commons.

I Sverige hade 1990-talet börjat med ekonomisk kris, när den överhettade fastighets- och finansmarknaden kollapsade 1990. En orsak till överhettningen var den höga utlåningstakt som bankerna inlett efter att det så kallade lånetaket tagits bort 1985. Fastighetspriserna rusade i höjden vid 1980-talets slut, men när vändningen kom föll de i stället med rekordfart. Fastighetsbolagen drog med sig bankerna och en rad stora företag i krisen. Bland de som förlorade pengar fanns människor som lånat pengar för att köpa dyra bostäder innan bubblan sprack, men också betydande börshandlare som Anders Wall och Erik Penser. Under krisåren 1990–1993 minskade bruttonationalprodukten, BNP, tre år i följd, sammanlagt 5 procent. Något liknande hade inte hänt i Sverige sedan andra världskriget. Statliga stödåtgärder räddade flera affärsbanker, medan Nordbanken (i dag Nordea) köptes upp av svenska staten.

Finans- och fastighetskrisen förde med sig massarbetslöshet på en nivå som i modern tid bara överträffas av kriserna i början på 1920-talet och 1930-talet. Arbetslösheten steg från knappt 2 procent till 12 procent (vilket dock inte kan mäta sig med arbetslösheten 1922, som närmade sig 25 procent). Även om andelen arbetslösa sjönk när krisen var över har den fortfarande inte kommit i närheten av de låga siffror som gällde tidigare (2020 låg arbetslösheten på 8,3 procent).

Men krisen ledde också till en grundlig sanering av statens finanser. I finanssaneringen ingick omfattande utförsäljning av statliga verk och företag, vilket på sikt banade väg för nytt entreprenörskap. Statliga Televerket bolagiserades under namnet Telia 1993, och börsnoterades under stor uppmärksamhet 2000. Postverket bolagiserades 1994 och gick samman med Post Danmark 2009 under namnet Post Nord.

Nordea i PK-huset i centrala Stockholm, april 2021. Foto Holger Ellgaard. Bildkälla: Wikimedia Commons.

För att få bättre kontroll över statens finanser inrättades ett statligt finanspolitiskt ramverk 1996. I ramverket ingick ett överskottsmål för att skapa en buffert för den offentliga sektorn, en begränsning för statens skuldsättning och ett av riksdagen beslutat utgiftstak för statens utgifter. Motivet för ramverket var att dämpa konjunkturväxlingarnas konsekvenser och skapa en stabilare ekonomi, vilket i förlängningen skulle skapa tryggare förutsättningar för företagande. Några år senare tillkom också ett balanskrav för kommunernas och landstingens ekonomi.

Vid 1990-talets mitt var finans- och fastighetskrisen i stort sett över, och under decenniets andra hälft ökade både företagandet och tillväxten. En ny finansieringsmöjlighet, som alternativ till vanliga banklån, hade utvecklats i form av så kallade riskkapitalbolag, som investerade i små och medelstora företag för att höja lönsamheten och sedan sälja av företagen när deras värde ökat. Riskkapitalbolagen fick ibland kritik för sin kortsiktighet och vinsthunger men var samtidigt själva exempel på en form av entreprenörskap, som genom sin egen affärsidé också gjorde det möjligt för andra entreprenörer i olika branscher att utveckla sina affärsidéer.

Globaliseringen förstärktes under dessa år av den digitala utvecklingen och internet som tycktes undanröja de geografiska avstånden. Men även av att de långväga transporterna av råvaror och produkter, liksom resandet med flyg. hade ökat med rekordfart under ett par decennier.

De globala storföretagen blev allt mäktigare under 1990-talet, men även ägandet inom företagen globaliserades vid denna tid. När den svenska personbilstillverkaren Volvo köptes upp av amerikanska Ford 1999 väckte det stor uppmärksamhet (konkurrenten SAAB hade redan 1989 köpts av General Motors). Detaljhandelns globalisering skapade möjligheter för flera svenska butikskedjor på en internationell marknad under 1990-talet och det tidiga 2000-talet. Särskilt framgångsrika var IKEA (grundat 1943) och H&M (grundat 1947), men en rad andra företag följde i deras spår.

Bussreklam för Ericssons mobiltelefoner, 1992. Foto: okänd, Ericssons arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Datorer började bli allt vanligare, inte bara på arbetsplatser utan också i hemmen, vilket öppnade helt nya affärsmöjligheter – inte minst sedan internet möjliggjort digital kommunikation och ökat datorernas användningsområden på en mängd olika sätt. Under 1990-talet blev också mobiltelefonerna en produkt för allmänheten vilket öppnade upp en bransch för både nya och mer etablerade aktörer. Ett exempel är Ericsson, som inte bara utvecklade mobila kommunikationssystem utan också under en tid tävlade med världens ledande mobiltillverkare.

Det mediala landskapet förändrades också. 1991 gav riksdagen tillstånd till en rikstäckande kommersiell tv-kanal, TV4, vid sidan om de två statliga kanalerna. Snart skulle flera andra uppstickare följa. Ett par år senare tilläts även kommersiell radio, och kanaler som Radio Rix (i dag Rix FM), Mix Megapol och NRJ utmanade Sveriges radios public servicekanaler.

En entreprenör som såg möjligheterna inom de avreglerade marknaderna på mediaområdet var Jan Stenbeck. Med företaget Comvik (i dag Comviq) hade han på 1980-talet utmanat det statliga Televerket (senare Telia) och inrättat ett privatägt mobilsystem. På 1990-talet grundade han i rask följd Radio Rix, Strix Television, Tele2, TV3, TV-Shop, TV 1000, Viasat och ZTV, samt gratistidningen Metro.

Förändrade bestämmelser under 1990-talet möjliggjorde entreprenörskap inom områden som tidigare knappast alls varit tänkbara. Ett exempel är vård och äldreomsorg, ett annat är skolor. Friskolereformen som kom 1992 gjorde det möjligt att överföra kommunala bidrag till fristående vinstdrivande skolor. Kommunerna blev tvungna att betala friskolorna minst 85 procent av vad en elev kostade i den kommunala skolan. Till en början var friskolorna i flera avseenden oberoende av de regleringar som styrde skolväsendet i övrigt – de blev exempelvis först 2011 tvungna att följa läroplanerna.

Boo.com

Stora delar av innovationerna inom digital teknik hade direkt koppling till forskning, och därför blev städer med universitet och högskolor också kreativa noder för nytt företagande. I vissa fall blev hela stadsdelar, som Kista i Stockholm, egna Tech-centra där små och stora företag och högskoleinstitutioner tillsammans utvecklade nya samarbetsformer. En viktig förebild var Silicon Valley utanför San Francisco i USA, där stora delar av den digitala tekniska revolutionen hade sitt ursprung.

Det var också i slutet av 1990-talet som vi började höra talas om företagsinkubatorer eller startup hubs – en ny typ av ”företagshotell” som förutom lokaler och kontorsutrustning också erbjöd samverkansmöjligheter och kunnande till hjälp för nyföretagande, ofta med stark koppling till teknisk innovation. I ett 1600-talshus på Skeppsbron 32 i Stockholm bjöd Stenbecksgruppen in entreprenörer med affärsidéer baserade på ny teknik. Där uppstod några av tidens mest uppmärksammade företag – bland andra Spray och Icon Medialab. Vid Mälardalens högskola i Eskilstuna grundades Idélab 1999, en miljö som idag räknas som Sveriges första inkubator vid ett lärosäte.

Nya entreprenörer såg möjligheterna att bygga företag kring internet och den digitala tekniken. Näthandeln spåddes en lysande framtid. Framfab, Cell Network, Icon MediaLab, Spray och boo.com är några av dem som surfade på den digitala vågen. Föregångarna till den senare så framgångsrika svenska dataspelsbranschen etablerades vid samma tid: Dice 1992, Starbreeze och Paradox, båda 1998.

Men många av de nya IT-entreprenörerna visade sig vara för tidigt ute. Kapaciteten i telekomnäten räckte ännu inte till för att leverera i enlighet med idéerna och affärsplanerna, kunderna var inte redo att ändra sina beteenden och den börsbubbla som blåsts upp av den höga värderingen på de nya företagen sprack under 2001. Många av företagen kraschade i en omfattande ”dot-com-död” – men ett stort antal av de företagsidéer som föddes i it-bubblan är nu förverkligade genom dagens e-handel, digitala tjänster och sociala nätverk.

– – –

Text: Anders Houltz, docent i vetenskapshistoria och forskningschef på Centrum för Näringslivshistoria

– – –
Denna text ingår i ”ENTREPRENÖRER UNDER 150 ÅR”, ett samarbetsprojekt med IVA ENTREPRENÖRSAKADEMIN.
– – –

 

 

Dela med dig av dina tankar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.