Aktiebolagets modernisering och demokratisering av ägandet

Under 1880-talets relativa ekonomiska stiltje hade aktiebolagsbildandet varit begränsat. I genomsnitt femtio bolag per år hade då registrerats. Från mitten av 1890-talet tog aktiebolagsbildandet fart igen. Den nya aktiebolagslag som började gälla 1897 bidrog till uppsvinget.

Med aktiebolagslagen från 1848 skulle varje ansökan granskas och godkännas av kungen. Med den nya lagen institutionaliserades istället ett normsystem som var lika för alla, och där tillståndsgivningen till skillnad från tidigare utgick från tydligt specificerade krav. Med lagen 1897 följde också tydligare regler för hur aktiebolagens verksamhet skulle registreras, dokumenteras och följas upp. I lagen fanns ett antal regler om hur bolag skulle bildas och vad bolagsordningen skulle innehålla. Vidare fanns bland annat föreskrifter om inbetalning, utökning och nedsättning av aktiekapitalet, reservfond, vinstutdelning, bolagsstämma, styrelse och firmateckning. I 1897 års lag infördes även krav på revision. Med bolagets begränsade ansvar följde en rad skyldigheter för att både samhället och aktieägarna skulle få insyn i bolagets affärer. En styrelse måste tillsättas, enbolagsstämma hållas och aktiebolagets ställning öppet redovisas. Aktierna skulle också registreras på namngivna individer.

Det sistnämnda kan ses som ett tecken på att aktieägandet började sprida sig utanför den begränsade krets av kompanjoner, familjemedlemmar och släktingar som dittills i stor utsträckning ägt aktierna i många av bolagen. Någon mera omfattande kapitalmarknad med möjlighet även för småsparare att äga aktier var det dock ännu inte fråga om. Från 1863 fanns visserligen en liten fondbörs i Stockholm där man kunde handla med aktier och obligationer, men den var av blygsam omfattning. En majoritet av aktieposterna låg åtminstone fram till 1880 i spannet 1 000 till 5 000 kronor, en summa som var oåtkomlig för de flesta vid denna tidpunkt. I samband med 1897 års aktiebolagslag beslutade riksdagen att minimibeloppet för en aktie skulle sättas så lågt som till 50 kronor och det lägsta aktiekapitalet till 5 000 kronor. Om aktiekapitalet inte översteg 10 000 kronor kunde dock en aktie kosta så litet som 10 kronor. Syftet var förstås att även locka småspararna att investera sina medel. Men förändringen mot ett mer ”demokratiskt” ägande på marknaden gick trots detta sakta.

Aktiebolagslagen från 1897 kom i sin ursprungsform bara att gälla i drygt tio år. Kring sekelskiftet 1900 framfördes från olika håll, däribland i riksdagsmotioner och riksdagsskrivelser, önskemål om ändringar i lagen. Argumenten var bland annat att ge allmänheten bättre skydd mot osunda bolag och att skydda aktieägarna från att bolagsstyrelserna missbrukade sin ställning. Dessutom ansågs det viktigt att åstadkomma ett skydd för minoritetsägarna i aktiebolaget mot förtryck från majoritetens sida. Denna argumentation ledde 1905 till att en kommitté tillsattes med uppdrag att utarbeta ett förslag till ny aktiebolagslag. Kommittén avgav sitt betänkande 1908, och på grundval av detta tillkom 1910 års aktiebolagslag. I denna tillmötesgicks flera av de krav som tidigare framförts; bland annat skärptes kraven på revision, och minoritetsägare gavs rätten att utse en medrevisor.

Den snabba revideringen var också ett tecken på att ekonomin förändrades i allt snabbare takt. Aktiebolagsformen som var på snabb frammarsch i de flesta branscher måste anpassas till samhällets förändringar med bibehållen trovärdighet och transparanta villkor, vilket krävde en uppstramning av regelverket.

Vilken bild får vi då av det svenska näringslivet utifrån aktiebolagens sammansättning och spridning i olika branscher decennierna kring sekelskiftet 1900? Om vi tittar på nyregistreringen av aktiebolag, ser vi en tydlig dominans för industriföretag under perioden mellan 1880 och 1909.

 Antal nyregistrerade aktiebolag 1880–1909 fördelade på branscher. Antal och procent.

Källa: Broberg, Oskar (2006), Konsten att skapa pengar. Aktiebolagens genombrott och finansiell modernisering kring sekelskiftet 1900. Meddelanden från Ekonomisk-historiska institutionen, Handelshögksolan vid Göteborgs universitet, 95. Göteborg: Göteborgs universitet, s. 85.

Omkring år 1910 fanns ungefär 2 500 aktiva aktiebolag. Industriaktiebolagen utgjorde då 56 procent av samtliga bolag, och inom dena grupp tillhörde ungefär hälften olika grenar av livsmedelsindustrin och hälften branscher inom tillverkningsindustrin. Gruvor och stålindustrin svarade för 15 procent av bolagen, medan trävaru- och pappersindustrin stod för 15 procent och byggnads- och fastighetsbranschen 9 procent.

Författare: Lena Andersson-Skog och Lars Magnusson

Lena Andersson-Skog är professor i ekonomisk historia vid Umeå universitet och Lars Magnusson är professor i ekonomisk historia vid Uppsala universitet. Avsnittet är hämtat ur boken Det svenska näringslivets historia 1864–2014, del I: 1864–1914 Samhällsdynamik och industrialisering. Boken har getts ut genom ett samarbete mellan Dialogos Förlag och Centrum för Näringslivshistoria.