Allt är inte guld som glimmar

»En diamant för alla«. Det var Daniel Swarovskis vision då han trädde in på patentverket i Prag. Hans uppfinning, en elektrisk maskin som kunde förvandla blyglas till glittrande juveler, lade grunden till Europas största smycketillverkare. I år fyller de 125 år

Jizerbergen i norra Böhmen ligger i dag på gränsen mellan Tjeckien och Polen. I mitten av 1800-talet ingår dock hela området i kejsardömet Österrike. Här, nära samhället Gablonz (i dag Jablonec) lever Helene och Fritz Anton Swarovski, som likt många andra företagare i Böhmen arbetar med glas. Bruksföremål är storsäljarna, men en populär – om än tidskrävande – bisyssla är att skapa handgjorda smycken av kristall. De gnistrande stenarna slipas genom att klämma fast en glasbit mellan tumme och pekfinger och trycka den mot en pedaldriven slipsten.

1862 föds sonen Daniel i denna stimulerande hantverksmiljö. Hans intresse för olika material och hur de reagerar med varandra ska följa honom genom livet. Under sin tid som lärling inom metallhantverk uppfinner han en ny typ av elektrokemisk färgning av metall, vilket tar honom till Paris för vidare studier. På den elektriska utställningen i Wien 1883 bekantar han sig med världens första elektriska motorer. Det tänder en gnista i den unge mannen som, när han återvänder till faderns glasverkstad, har vuxit till en flammande låga. Daniel börjar experimentera, bygga och förbättra och 1891 stiger han in på Prags patentverk. I handen har han ritningarna till en elektrisk maskin som kan skära och slipa blyglas snabbare, jämnare och med högre precision än för hand.

Flytt till Wattens

Daniel finner en affärspartner i den unge Fritz Weis, och tillsammans grundar de 1895 företaget Swarovski Crystal. Två år senare äktar Daniel Fritz syster, Marie Weis. Tillsammans ska de få tre söner: Wilhelm (1888– 1962), Friedrich (1890–1961) och Alfred (1891–1960).

Vänster: Att förvandla blyglas till gnistrande kristaller visade sig vara en god affärsidé, så god att den hållit i 125 år. Foto: Swarovski for Professionals. Höger: Daniel Swarovski i sin verkstad 1905. Foto: Swarovski Corporate Archive.

Ekonomisk backning får man genom Armand Kossmann, en handelsman från Paris. Och det var just där man ville slå igenom, för att försörja industrialiseringens nyrika – de som ännu inte riktigt hade nått diamantnivå – med glittrande juveler. Intresset för Swarovski Crystals är så stort att man börjar oroa sig för industri spionage och man bestämmer sig därför för att lämna Böhmen. I den lilla byn Wattens i Tyrolen finner man den perfekta fabrikslokalen att hyra. Daniels skissblock fylls med bilder på olika slipningar, bakifrån, framifrån, i profil; med 16, 56 eller rentav 72 facetter. Ju fler, desto glittrigare när ljuset fångas upp i de blanka ytorna. Efter det första årets verksamhet i Wattens bestämmer sig företagarna för att inte förnya hyreskontraktet. Affärerna har gått så bra att man i stället köper fabriken. Och företaget fortsätter stadigt att växa, från 35 anställda 1896 till 280 anställda 1904.

Yrkesförbud efter nazikoppling

Likt många samtida företag i Europa påverkas Swarovski stort av de två världskrigen under 1900-talets första halva, dock inte uteslutande negativt. Första världskriget avskärmar Österrike från all internationell handel. Man kan inte längre beställa sliphjul och andra verktyg utifrån, men detta problem omvandlar Swarovski till en möjlighet. De börjar själva att tillverka sina redskap, vilket 1919 resulterar i företaget Tyrolit. Firman är än i dag en av världens ledande tillverkare av verktyg för slipning, kapning och borrning.

Sönerna har vid det här laget sina olika ansvarsområden i verksamheten, vilket ger Daniel möjlighet att återvända till uppfinnarverkstaden. 1931 hittar han på ett sätt att fästa kristaller i långa tygband för dräktdekorationer, i stället för att omständligt sy fast stenarna en efter en, och Swarovskikristaller blir populära även bland modeskapare. Han börjar också att experimentera med reflekterande glasfragment i färg samt glasreflexer för vägstolpar. Dessa bidrar till trafiksäkerheten och börjar säljas på 1950-talet under märket Swareflex.

Under tiden har sonen Wilhelm börjat omvandla sitt intresse för astronomi till en affärsidé. Han menar att han vill »vara närmare stjärnorna« och presenterar 1935 sin första kikare, vilken gör succé hos tyska Wehrmacht. 180 000 tyska soldater kommer att kika – och sikta – på sina allierade fiender genom Swarovski-linser under de kommande åren. Åren under andra världskriget är tydligt känsliga för företaget än i dag, då stort hemlighetsmakeri råder kring familjens förehavanden under nazistregimen. Det är dock ett faktum att åtminstone de tre sönerna ska ha varit »tidiga och entusiastiska anhängare« av Hitlers nationalsocialistiska parti. (Enligt en rapport av historikern Dieter Stiefel.) Detta gör också att hela familjen beläggs med yrkesförbud under de första åren efter kriget. De stryks dock från förbudslistan 1948 efter att Alfred har stått inför rätta i Innsbrucks folkdomstol. På så vis kan man 1949 grunda företaget Swarovski Optik, vars kikare och kikarsikten alltså redan är väl beprövade på den tyska marknaden. Swarovski Optik levererar i dag teleskop till allt från ornitologer till yrkesmilitärer.

Optik har blivit ett viktigt ben inom Swarovski Group. Ovan ses en reklambild från 1956. Bild: Swarovski Corporate Archive. Till höger en originalritning från Wilhelm Swarovski 1935. Bild: Swarovski.

Samarbeten med ikoner och modehus

1956 dör Daniel Swarovski, 93 år gammal, men företaget Swarovski består. Hans tre söner, och där efter hans barnbarn, barnbarnsbarn och i dag barnbarns barnbarn har fortsatt att leda Swarovski längs en förhållandevis stabil stig. 2008 års finanskris, då priset på lösa halvädelstenar sjönk med 60 procent, ledde till ett par skakiga år för företaget. Efter att med föga framgång ha försökt konkurrera med de låga priserna hos nya, asiatiska konkurrenter beslöt man sig för att gå tillbaka till företagets grundprinciper: högre kvalitet till ett högre pris, samtidigt som man också inledde arbetet med att framhäva Swarovskis eget varumärke.

Under mitten av 1900-talet arbetade Swarovski med att stärka andra företags och offentliga personers profiler: Christian Diors sprakande modekollektion från 1956, Marilyn Monroes klänning då hon sjöng för president John F. Kennedy, och Michael Jacksons glittrande handske är ikoniska inom modevärlden. Mindre känt är att det var Swarovski som gjorde kreationerna möjliga. I dag försöker man marknadsföra Swarovski som en trendsättare och inte bara som en fabrikant av trendernas beståndsdelar. Nadja Swarovski, företagets första kvinnliga styrelseledamot, har initierat samarbeten med modehus såsom Alexander McQueen och Jean-Paul Gaultier där Swaroski står som en namngiven medskapare. Hon verkar också för att utforska kristallernas fulla potential i nya branscher. Ett nytt initiativ är så kallade »aktiva kristaller«, exempelvis aktivitetsmätaren med en violett Swarovski-kristall som är kapabel att ta upp egen solenergi.

Alexander McQueen Höst/Vinter kollektion 2018. Bild Swarovski Group.

Energiutvinnande kristaller må vara en nyhet, men själva filosofin att upptäcka nya användningsområden för kristaller genomsyrar Swarovskis historiska rötter. Varje innovation är ytterligare ett steg längs den stig som först banades av en liten pojke som stod och experimenterade i sin pappas verkstad. Det råder nog ingen tvekan om att Daniel hade varit eld och lågor över att se sina kristaller fungera som egna små solkraftverk.

– – – – – – – – – – – – – – – – – –

SWAROVSKI GROUP

De tre stora grenarna inom koncernen Swarovski Group är Swarovski Crystal Business (1895), Tyrolit (1919) och Swarovski Optik (1949). Tillsammans omsätter de 3,5 miljarder euro och har 34 000 anställda, av vilka Swarovski Crystal står för 2,7 miljarder och 29 000 anställda. I koncernstyrelsen sitter i dag Robert Buchbauer och Nadja Swarovski (ättlingar till Friedrich), Mathias Margreiter (ättling till Wilhelm) och Markus Langes- Swarovski (ättling till Alfred).

En obekväm historia: 1944 hade Swarovski 124 tvångsarbetare från olika delar av Västeuropa. År 2000 betalade företaget 10 miljoner schilling till en fond för skadestånd till tidigare tvångsarbetare.

Ur Företagshistoria 2020:1

Text: Kristin Pineda Svenske

Dela med dig av dina tankar