Anna Whitlock, skolpionjär (1878)

För vissa är Anna Whitlock kanske mest känd som ”verklighetens fröken Friman” från tv-serien Fröken Frimans krig. Men hon var så mycket mer. Inte bara medgrundare av kvinno­kooperativet Svenska Hem och ledare för Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt (LKPR). Hon var också en banbrytande pionjär på skolans område, vars nymodigheter vi idag tar för givet – men annat var det då.

– – –
DENNA TEXT INGÅR I ”ENTREPRENÖRER UNDER 150 ÅR”, ETT SAMARBETSPROJEKT MED IVA ENTREPRENÖRSAKADEMIN.
– – –

Anna Whitlock föddes 1852 i Stockholm, under den tid när Sverige började industrialiseras och städerna växte med alla som flyttade dit för att jobba i industrier och handel, istället för att som förr arbeta inom jordbruket.

Annas far, Gustaf Whitlock, var grosshandlare, det vill säga köpte in varor i stora mängder – ”i gross” – och sålde dem sedan vidare uppdelat till butiker. Baserat på vad som skrivits om Gustaf var han en förtjusande sällskapsmänniska men en dålig affärsman. Han gjorde konkurs flera gånger och dog när Anna var 18 år.

Modern Sophie fick efter Gustafs död själv försörja familjen. Hon arbetade som förlagsredaktör och som kassör på gasverket i Stockholm. Med hjälp av ett arv från sin syster kunde hon också börja uppföra hus med billiga smålägenheter för andra ensamma, självförsörjande kvinnor. Med tiden skulle Sophie bli en förmögen kvinna.

Anna ville även hon ha ett eget yrke och utbildade sig till lärare. 1875 gick hon ut från Högre lärarinneseminariet med toppbetyg och arbetade sedan som lärarinna på folkskolor och hos privatfamiljer under några år. De erfarenheterna, tillsammans med några långa utlandsresor, ledde till att hon tre år senare 1878, bestämde sig för att starta egen skola.

Vid 1800-talets slut fanns i Sverige i princip tre sorters skolor: folkskolor som drevs av det offentliga, statliga läroverk och privata skolor. De allra flesta barn gick bara i folkskolan som motsvarade ungefär nutidens grundskola – men bara var sexårig och inte nioårig som nu. Kvaliteten på undervisningen i folkskolan var inte särskilt hög, många av lärarna hade bristande utbildning och lokalerna var ofta dåliga.

Pojkar kunde sedan fortsätta i ett statligt läroverk om deras familjer hade råd att låta dem studera istället för att arbeta och bidra med pengar till familjen. Läroverken var inte öppna för flickor, så för dem var det enda alternativet till folkskolan privatskolor där familjen fick betala avgift.

Den svenska skolan var också fortfarande hårt styrd av kyrkan. Som huvudsaklig läsebok användes Luthers katekes, en bok som sammanfattade den kristna tron och som skrivits på 1500-talet. Den som hade gått sex år i en av Stockholms folkskolor på 1880-talet hade fått inte mindre än 1 467 lektionstimmar kristendomsundervisning jämfört med bara till exempel 369 lektioner i naturkunskap och 328 lektioner i historia eller geografi.

Upprop för samskola i DN 1892.

Den skola Anna startade var annorlunda och banbrytande på många sätt. Till att börja med strök hon all kristendomsundervisning. Hennes skola skulle vara helt religiöst obunden. Beslutet var radikalt då och under lång tid: Det dröjde ända till 1960-talet innan även den allmänna skolan i Sverige blev religionsneutral .

Att skolan var religiöst obunden lockade många elever från radikala eller konstnärliga hem, där föräldrarna inte kände sig hemma i den kristendomstunga folkskolan. Bland elevernas föräldrar märktes personer som till exempel Anna och Hjalmar Branting, som blev Sveriges första socialdemokratiska statsminister. Där fanns även barn till matematikprofessorn Sonja Kovalevsky, konstnärerna Karin och Carl Larsson, och judiska familjer som bland andra Bonnier, Josephson och Rubenson. I flera decennier var Whitlocks skola Stockholms förmodligen viktigaste plats för barn från kristna och judiska, ofta sekulariserade, hem att umgås dagligen.

Whitlocks skola var till en början en flickskola. Men 15 år efter att den grundats blev den år 1893 en samskola, det vill säga att både pojkar och flickor gick i samma klasser.

Annas skola var revolutionerande även på andra sätt. Här fick eleverna göra experiment på naturkunskapen, åka på studiebesök, och skolan var först med att införa samhällskunskap och sexualkunskap som skolämnen. Både pojkar och flickor hade såväl träslöjd som syslöjd vilket var ovanligt, och som enda skola i varje fall i Stockholm fick också pojkarna undervisning i hemkunskap.

Anna anställde flera kända lärare, bland dem barnbokstecknaren Elsa Beskow och Sveriges internationella stjärnpedagog, Ellen Key, som Anna lärt känna redan under lärarinneutbildningen och vars kända bok Barnets århundrade gavs ut 1900.

År 1884, redan på skolans sjätte år, startade skolan en diskussionsklubb för de äldre eleverna, som var 12–14 år. Klubben träffades efter skoltid och där fick flickorna träna i att ålla demokratiska möten och argumentera muntligt för sina åsikter inför publik. Rektorn Anna Whitlock och läraren Ellen Key var själva medlemmar i klubben. Att unga kvinnor uppmuntrades att debattera fritt – även i politiskt känsliga frågor – och att de i klubben sågs som jämlikar med sina lärare var uppseendeväckande. Idén om jämställdhet mellan könen var fortfarande mycket kontroversiell 37 år innan kvinnor i Sverige skulle få rösta för första gången i riksdagsvalet, en reform som inte genomfördes utan motstånd.

Syslöjd för både flickor och pojkar i 11-årsåldern ca. 1923. Foto: Privat.

Eftersom Annas skola i huvudsak finansierades genom elevavgifter var det viktigt att få tillräckligt med elever. De höga ambitionerna för utbildningen gjorde skolan till en av de dyrare, och det normala var att eleverna dessutom gick ett år längre här än i andra skolor. Som rektor höll Anna nära kontakt med föräldrarna, var en utmärkt nätverksbyggare och mycket bra på att rekrytera både lärare och elever till sin skola.

Hon hade också en bra fingertoppskänsla när det gällde att hitta rätt personer till rätt plats i sin egen ”reformkoncern”, de övriga organisationer där hon också var verksam. Dit räknades bland annat kvinnokooperativet Svenska Hem och LKPR, Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt. För Anna kunde en duktig elev alltid gå vidare och bli lärare. En driftig lärare kunde rekryteras till rösträttsaktivist. En kvinna i hennes nätverk kunde ha en man som rekryterades som föreläsare. En professor hon kände kunde få undervisa några timmar i hennes skola. Det var inte många som tackade nej när Anna frågade.

Vad hände sen?

Anna Whitlock ledde skolan fram till 1918 när hon pensionerade sig, och samtidigt gjorde om den till en stiftelse. Hon var ordförande i skolans styrelse ända till sin död 1930. Skolan fortsattes drivas som en privat samskola fram till 1976, sedan som en kommunal skola i två år innan den lades ner 1978.  Sedan 2018 finns det återigen en skola i Stockholm som bär namn efter den stora skolreformatorn: den kommunala gymnasieskolan Anna Whitlocks Gymnasium på Kungsholmen.

– – –

Text: Anders Johnson, skriftställare

– – –
DENNA TEXT INGÅR I ”ENTREPRENÖRER UNDER 150 ÅR”, ETT SAMARBETSPROJEKT MED IVA ENTREPRENÖRSAKADEMIN.
– – –

Mer att läsa

  • Anders Johnson: ”Anna Whitlock – reformpedagog och rösträttsledare” (Förlaget Näringslivshistoria 2020)

Text av Anders Johnson, skriftställare. Redaktionell bearbetning av Ulrika Fjällgård och Anders Sjöman.

Dela med dig av dina tankar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.