Den industriella sektorns utveckling liknar den finansiella sektorns i så måtto att de senaste årtiondenas omvandlingskrafter har resulterat i både stora förändringar och påtaglig kontinuitet. Flera historiskt viktiga industrigrenar, som skogs-, stål- och verkstadsindustrin, är fortsatt viktiga för Sveriges exportintäkter och sysselsättning. Ericsson inom telekom, SCA inom skogsindustri, Trelleborg inom gummi och polymer och Sandvik inom specialiserade stålprodukter – alla har de en historia som sträcker sig tillbaka till industrialiseringens tidiga skeden. I början av det nya millenniet tillhör de fortfarande Sveriges tio största industrikoncerner. Faktum är att av Sveriges 50 största företag år 2000 hade 21 grundats före 1914, och inget efter 1970. Det finns alltså en stor kontinuitet, även om de flesta företag har genomgått stora interna förändringar när det gäller såväl produktion som ägandestrukturer. Andra historiskt viktiga svenska industribranscher, som varv och textilproduktion, har i princip försvunnit under de senaste decennierna. Sysselsättningen inom industrin har sjunkit, men samtidigt har produktiviteten ökat snabbare inom industrin än inom övriga sektorer. Kraftigast produktivitetsökning och tillväxt uppvisade läkemedels- och telekomsektorn under 1980- och 1990-talet.
Den svenska ekonomin har under lång tid varit beroende av internationell handel, och det gäller än idag – värdet på den svenska exporten uppgick 2012 till 1 733 miljarder kronor, och inom tillverkningsindustrin exporterades 68 procent av produktionen. Digitalisering och ett ökat fokus på tjänste- och kunskapsinnehåll i produktionen har utgjort basen för den svenska industrins snabba produktivitetsutveckling, vilken i sin tur har drivit på sektorns internationalisering genom möjligheten att utveckla och behålla konkurrenskraften på världsmarknaden. Svensk industri har därför påtagligt påverkats av fyra omvandlingskrafter: statens förändrade roll, finansiell expansion, internationalisering och digitalisering. Ett exempel på detta är verkstadsföretaget SKF, som i början av 2000-talet – under sin nya slogan ”the knowledge engineering company” – fokuserade på service, elektronik och partnerskap. Strategin gick ut på att tydligare diversifiera sina erbjudanden till olika kundsegment och samtidigt identifiera lönsamma kunder för att bygga upp långsiktiga relationer med dessa. En viktig kundgrupp blev massa- och pappersindustrin, vars kapitalintensiva produktionslinjer bygger på att minimera tiden som maskinerna står still (och helt undvika oplanerade stopp). Själva driften av maskinerna blev då en viktig komponent i affärerna. Ett avtal med en kund innebar att en teknisk analys genomfördes – vibrationsmätning, temperatur- och friktionskontroll – för att kunna optimera produktionsstoppen som krävdes för underhåll. För SKF:s del handlade övervakningssystemen om att koppla ihop befintlig expertis inom kul- och rullagerteknik med kunskaper inom elektronik och datorer, som SKF delvis fick utveckla själv och delvis tillgodogjorde sig genom förvärv av ett antal teknikkonsultbolag. SKF har kunnat behålla sin position som ett av svensk industris största företag.
Med digitalisering, fallande transportkostnader och ett ökat fokus på produktionens kunskapsinnehåll har många olika vägar öppnats (och stängts) för företagen. För det första har möjligheterna att på ett globalt plan koordinera produktion, distribution och marknadsföring ökat kraftigt. I kombination med den finansiella avregleringen har detta drivit på tillväxten av multinationella företag, vars antal växte tiofalt från mitten av 1970-talet till mitten av 2000-talet. För det andra har digitalisering och billiga transporter medgivit nya organisationsformer utanför hierarkiska storföretag, särskilt inom kunskapsintensiv industri där förmågan att ta fram spetskompetens och nischade produkter har visat sig vara en viktig nyckel till framgång.
Sammantaget har internationaliseringen medfört att konkurrensen hårdnat, men att marknaderna för de som lyckats har vuxit. Samtidigt har ökade krav på rationaliseringar i produktionen och större möjligheter att flytta produktionen över nationsgränser skapat nya motsättningar på arbetsmarknaden. Möjligheten att dra nytta av de nya internationella flödena har till exempel ställt nationella modeller för lönebildning och fackligt arbete inför svåra utmaningar. Det har också skapat osäkerhet för de anställda, eftersom förändringstakten är så hög att inte ens framgångsrika storföretag alltid lyckas skapa stabilitet för den enskilde.
Författare:
Oskar Broberg är docent i ekonomisk historia vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Avsnittet är hämtat ur boken Det svenska näringslivets historia 1864–2014, del V: Globalisering, entreprenörskap och humankapital. Boken har getts ut genom ett samarbete mellan Dialogos Förlag och Centrum för Näringslivshistoria.
Dela med dig av dina tankar