Betydelsefulla misstag

Utvecklingen inom alla samhällsområden bygger på att många människor ständigt bedriver experiment med nya lösningar. Men bakom varje framgångsrikt experiment ligger oftast många misslyckanden. Och ibland kan en fruktbar lösning uppkomma genom rena tillfälligheter eller som resultat av ett misstag.

Det ligger i sakens natur att de flesta misslyckande produkter snabbt glöms bort. Men det finns exempel på storstilade misslyckanden som lever kvar i människors medvetande. Ett exempel är Ford Edsel, en bilmodell som lanserades 1957 efter omfattande förberedelser och med stora reklaminsatser. Försäljningen blev katastrofal och tillverkningen upphörde 1959.

Den närmaste svenska motsvarigheten är nog plastcykeln Itera. Medieintresset var mycket stort, så man fick massor av gratisreklam när produktionen startade i Vilhelmina februari 1982.

Men allt blev fel. Cykeln skulle ha blivit lättare än en vanlig cykel – men den blev tyngre. Den skulle bli en elegant livsstilsprodukt – men de flesta tyckte den såg ful ut. Dessutom kändes den svajig då man cyklade. Itera AB gjorde konkurs i december 1982 men statliga Procordia tog av regionalpolitiska skäl över ansvaret. År 1985 lades tillverkningen ner.

Politiska projekt

Regional- eller näringspolitiska hänsyn har legat bakom flera misslyckade eller tveksamma projekt. Inte långt från Drottningholms slott ligger ett litet område som heter Kanton. Även den som inte har varit där kan skapa sig en bild av denna idyll eftersom den tjänat som förebild för Elsa Beskows illustrationer till berättelserna om de olikfärgade tanterna.

Men varför heter området Kanton? Jo här skulle omkring 1760 skapas en svensk sidentillverkning med mullbärsträd och allt. Detta låg helt i linje med tidens merkantilistiska politik där staten i detalj styrde näringslivet och försökte göra landet självförsörjande inom så många områden som möjligt. Här som på många andra håll blev politiken misslyckad.

Stålverk 80 blev symbolen för ”den nya näringspolitiken” som storstilat lanserades av den socialdemokratiska regeringen i slutet på 1960-talet. En stor markutfyllnad i vattnet utanför Luleå, som sedermera blev en malmhamn, hann man göra innan projektet lades ner.

Kallax flygplats utanför Luleå fick 1999 Skandinaviens längsta kommersiella rullbana (3 350 m). Den förlängda banan har inte kommit till nytta, eftersom Kallax inte har blivit någon transkontinental trafikknut.

Som en kompensation för den nedlagda tändsticksfabriken började statliga Kalmar Verkstad tillverka skåpbilen Tjorven 1967 i tändsticksfabrikens lokaler. Många varianter utvecklas men kvalitetsbristerna gjorde att produktionen upphörde 1971.

Förändrade marknader

I vissa fall misslyckas en satsning därför att marknaden plötsligt förändras. Theodor Adelswärd satte igång ett stort antal nya verksamheter i Åtvidaberg kring sekelskiftet 1900. Han byggde bland annat Europas största och modernaste fabrik för tillverkning av vagnshjul i trä. Men så kom bilen och gummihjulen och ryckte bort förutsättningarna för den verksamheten.

I Stockholms frihamn invigdes Europas modernaste styckegodsmagasin 1967. Den första lasten som lagrades där var 94 000 lådor apelsiner. Magasinet hade planerats sedan 1940-talet men något år efter invigningen kom genombrottet för containertrafiken och magasinet blev då omodernt.

Det mest överspelade projektet är nog ändå Karlsborgs fästning. En av tankarna bakom Göta kanal var att den skulle ingå i en ny försvarsstrategi, den så kallade centralförsvarstanken. Nyckeln i denna strategi var Karlsborgs fästning vid Vättern där rikets ledning skulle samlas i ofärdstider. Fästningen skulle också vara upplagsplats för arméns vapen och förråd. Den planerades och byggdes under sammanlagt 90 år 1819–1909. Varje gång man trodde sig vara färdig, hade vapentekniken utvecklats så mycket att fästningen måste förstärkas ytterligare. Fästningen blev aldrig färdig och 1927 upphörde den att vara krigsfästning.

Övermod och oförstånd

Sveriges största tekniska geni Christopher Polhem (1661–1751) hade trots, eller kanske på grund av, sin genialitet ofta svårt att få sina projekt framgångsrika. Många av tidens ledande industrimän tyckte att hans innovationer var för radikala och riskabla. Arbetare var rädda för att mista jobbet genom Polhems automatiska maskiner. De skråbundna hantverkarna ogillade fabrikstillverkade komponenter. Till Polhems svårigheter hörde också att han, i likhet med många andra geniala uppfinnare, splittrade sig på för många olika projekt.

Uppfinnaren Gustaf de Laval (separatorn och ångturbinen) och industrimannen Axel Wenner-Gren (Electrolux) hade inledningsvis stora framgångar men kom under senare delen av sina karriärer att ägna sig åt en rad hopplösa projekt, vilket delvis kan förklaras med övermod.

Ungdomligt oförstånd kan också vara en orsak till misslyckanden. Patrik Hedelin, Kajsa Leander och Ernst Malmsten försökte på 1990-talet skapa ett globalt e-handelsföretag för märkeskläder, boo.com. Sammanlagt drog de in över 1,2 miljarder kronor. Men företaget uppvisade i stort sett alla brister som ett företag kan ha: inkompetent företagledning, oklar affärsidé, outvecklad teknik etcetera. I stället för att först pröva i liten skala och sedan växa i takt med att man skaffade erfarenheter, etablera man sig över hela världen direkt.

Den 3 november 1999 startade klädförsäljningen efter många förseningar. Den gick uselt. Boo.com gick i konkurs den 18 maj 2000.

Lyckade felbedömningar

Det händer stundtals att ett misslyckande kan leda fram till en viktig upptäckt eller insikt. En av världshistoriens viktigaste upptäckter var ju följden av en nära nog katastrofal felbedömning, nämligen då Columbus tog miste på jordens omkrets, tog fel väg till Indien och i stället upptäckte Amerika.

En intressant svensk uppfinning som tillkom genom ett misstag är barkningsmaskinen Cambio. Många konstruktörer i Europa och USA arbetade efter andra världskriget med att ta fram ny barkningsutrustning eftersom de metoder som då tillämpades var otillfredsställande. Avgörande insatser för att ta fram en bättre maskin gjordes på Vargöns Bruk utanför Vänersborg av verkmästaren Erland Andersson.

Tillsammans med Karl-Erik Jonsson, som var en av brukets duktigaste montörer, och Gunnar Brundell, som var forskningsingenjör på bruket, tog Andersson fram en provmaskin 1950. Andersson fann den avgörande lösningen genom ett misstag. Han arbetade först med en maskin som skar bort bark med knivar, vilket då allmänt ansågs som den bästa metoden. Vid en provkörning glömde han sätta i knivarna i knivhållarna. Det visade sig att de trubbiga knivhållarna genom sitt tryck lossade barken utan skador i veden. Detta ledde fram till en helt ny typ av barkningsmaskin.

År 1951 förvärvade Söderhamns Verkstäder rätten till tillverkning och försäljning av Anderssons barkningsmaskin och fortsatte utvecklingsarbetet med hjälp av Brundell och Jonsson. Tre år senare tillverkade företaget den första maskinen. Cambio blev världens mest sålda sågverksmaskin och tillverkas fortfarande av företaget, som numera heter Söderhamn Eriksson.