Bilprovningen minskade trafikdöden

På 1960-talet dödades över ett tusen personer varje år i den svenska trafiken. Som ett motdrag grundades Bilprovningen. Nu firar Bilprovningen sitt 50-årsjubileum i en tid av förändring. Det gamla monopolet har ersatts av fri konkurrens på en omreglerad marknad.

Sedan starten har långt över 200 miljoner personbilar passerat besiktningen. Det är få svenskar som inte någon gång har kommit i kontakt med Bilprovningen.

Idén till en obligatorisk fordonskontroll i Sverige föddes egentligen redan före första världskriget, och under en period fanns krav på besiktning av bilar i enskild trafik åtminstone vart tredje år. Men reglerna slopades 1923. Åren efter andra världskriget växte bilismen sedan snabbt, särskilt när bilimporten släpptes fri i början av 1950-talet: bilen sågs som en frihetssymbol. Vägnätet rustades upp, och i innerstäderna ersattes äldre bebyggelse av parkeringsplatser och breddade gator. Men de nya vanorna orsakade också en dramatisk ökning av trafikolyckorna. År 1951 var antalet dödade och skadade nära 12000, tio år senare hade siffran stigit till nära 23000.

Det var alarmerande. Från politiskt håll kom flera förslag om en regelbunden fordonskontroll, som exempelvis i Belgien. En av de främsta pådrivarna var kommunikationsminister Gösta Skoglund. Men det var en het potatis. Allmänheten och pressen såg på reformen med missnöje. Och statsminister Tage Erlander kände oro inför väljarnas dom i det kommande valet.

Beslutet fattades så av riksdagen hösten 1963. Ett aktiebolag, AB Svensk Bilprovning, bildades med staten som huvudägare och med motorbranschen, motororganisationer, organisationer inom yrkesmässig trafik och bilförsäkringsföretag som delägare. Verksamheten skulle drivas utan vinstsyfte och bekostas av avgifter. Ett aktiebolag med myndighetsuppgifter var en nyhet i svensk statsförvaltning. Det var uteslutet att ge själva företaget myndighetsansvar. Lösningen blev att de enskilda besiktningsmännen utövade myndighetsfunktionen, som exempelvis att besluta om körförbud och ombesiktning.

Kris i starten

Redan nästa sommar skulle en provverksamhet vara igång. Den utnämnde vd:n anlitade dyra konsulter, men veckor och månader gick. I februari 1964 slog revisorerna larm. Två tredjedelar av aktiekapitalet på en miljon var redan förbrukat och Bilprovningen nära likvidation.

En ny vd utsågs, Alexej Pellijeff, som stod inför en gigantisk uppgift att reda upp det ekonomiska haveriet. Han och personalen lyckades på mindre än ett år bygga upp en landsomfattande verksamhet med över 100 stationer. Redan den 1 juli 1964 kom prov igång på sju orter: Stockholm, Kalmar, Oskarshamn, Västervik, Helsingborg, Arvika och Söderhamn.

Lokalbehoven var skriande, och ingenjörer sändes ut över landet för att leta. I Sjöbo förvärvades en syltkällare! Det var en före detta bilverkstad som ägarinnan hade byggt om till förråd. Kommunalingenjören i Falkenberg föreslog en lokal som till och med hade färdig skylt: ”Köttbesiktningen” − det var bara att måla över ”Kött”. I Avesta fanns en tänkbar lokal som saknade toaletter. Kommunalrådet hade lösningen: ”den långa längan på salutorget” – 20 utedass i rad! I stället hyrdes en flyttbar toalett med två avdelningar, en för personal och en för kunder.

Den till synes primitiva rosthammaren är ett centralt redskap när ytterhöljets kondition ska bedömas. Årsta våren 1965: bromsprovare Bosch. AB Svensk Bilprovnings historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Som tandläkarbesök

Att inställa sig hos Bilprovningen blev lika allvarligt, kanske allvarligare, än att gå till doktorn. Det finns berättelser om bilägare som inte kunde sova natten innan.

– Många kom med en oro inombords, förklarar Benny Örnerfors, anställd i Bilprovningen sedan 2001 och företagets vd sedan 2012.

Historiskt var det ungefär som att göra ett tandläkarbesök. Man insåg att det var nödvändigt att besiktiga bilen, och man gjorde det med frustration och skräckblandad förtjusning. Talande är att över 100 000 fler bilar än normalt skrotades just åren 1964 och 1965. Samtidigt skedde en rekordförsäljning av nya bilar. Goda tider? Förklaringen är snarare bilägare som oroade sig för besöket och skrotade sin gamla kärra i förväg.

Tillkomsten av Bilprovningen medförde alltså en förnyelse av bilparken. Och 1964 blev det dittills svartaste trafikolycksfallsåret. Därefter skedde ett trendbrott trots växande bilism.

–Bilprovningens främsta insats har utan tvekan varit den förbättrade trafiksäkerheten, konstaterar Magnus Ehrenstråhle, företagets vd åren 2001–2012.

Man kan lätt förstå vilken skillnad det blir när fordon med påtagliga brister helt försvinner från vägarna.

Rostskador var det nästan vanligaste problemet. Bara strålkastare och färdbroms hade högre underkännandefrekvens. Det ställde krav på kunskap och erfarenhet att upptäcka dolda skador med den lilla rosthammaren.

Gradvis tillkom fler moment i besiktningsprotokollet. Redan i slutet av 1960-talet infördes de första miljökraven. Erfarenheter från USA visade på ökade hälsoproblem och smog. Bilprovningen började kontrollera koldioxidhalten i avgaserna vid tomgång.

–År 1989 införde Sverige som första land i Europa krav på katalysatorer, och miljötänkandet är något som Bilprovningen medvetet har fört ut till andra länder, säger Magnus Ehrenstråhle.

–Inom den internationella samarbetsorganisationen CITA har jag personligen drivit miljöfrågor i flera år. Omvärlden är över huvud taget mycket intresserad av hur Bilprovningen driver verksamheten med effektivitet och hög standard.

Politisk dimension

Prästsonen Alexej Pellijeff var Bilprovningens ansikte utåt som vd i mer än 20 år, fram till sin pensionering 1985. Som tidigare vd för Svenska Omnibusägarförbundet hade han kontakter inom transportvärlden, och med en bakgrund inom statliga utredningar kände han sig även hemma inom departement och förvaltning. Ännu närmare band till den politiska sfären fick Bilprovningen från 1980-talets mitt och fram till millennieskiftet. Bland vd:ar märks förre justitieministern Ove Rainer, socialdemokraten Kurt Hugosson och kristdemokraten Per Egon Johansson, och bland styrelseordförande moderaten Görel Bohlin, LO-ordföranden Stig Malm och förre centerledaren Olof Johansson.

På våren 2001 tillsattes Magnus Ehrenstråhle som ny vd. Han kom från en rad uppdrag inom industrin. På bara några år hade Bilprovningens goda ekonomi nämligen urholkats för att täcka olika framtidsprojekt och upplupna förluster.

–Kassan var så skral att jag måste börja med att låna till de anställdas löner, berättar Magnus Ehrenstråhle. Dessutom fanns ett jättelikt behov av att rusta upp våra testanläggningar.

Ehrenstråhle reste runt i landet och besökte medarbetare; de flesta hade aldrig mött en vd tidigare. Organisationen sågs över, antalet distrikt minskades och ledningsgruppen byttes ut. Inom företaget fanns 1 500 olika arbetsscheman. Om en person blev sjuk, kunde ingen annan hoppa in.

– Jag bestämde att vi skulle införa tre, där varje station var tvungen att komma överens om ett. Dessutom gick vi från 2 400 anställda till omkring 1300. Det var oerhört tufft, men öppen och ärlig kommunikation skapade förståelse och en väg framåt. Det hade aldrig gått utan en lojal personal.

Samtidigt rustades Bilprovningen för nya tider.

–Intresset har varit stort kring våra it-lösningar med många studiebesök från omvärlden beroende på att vi har varit så tidigt ute, berättar Benny Örnerfors. Vi har också alltid haft en företagsledning som varit beredd att satsa på processeffektiviseringar för att skapa en bättre lönsamhet. Under tio år kunde vi hålla konstanta besiktningspriser, till stor del tack vare satsningarna på it.

Att åka till bilprovningen var som att åka till tandläkaren. Dessutom kunde det bli långa köer. Så se till att boka tid i tid! 1978 AB Svensk Bilprovnings historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Monopolet bort

Nu blåser förändringens vindar igen. Den 1 juli 2010 skrotades Bilprovningens monopol. Men efter ett år fanns bara 13 privata stationer mot Bilprovningens 210.

Ägarna beslöt därför att 2012 dela upp företaget geografiskt i tre lika stora delar. 70 stationer i Mälardalen och norra Sverige köptes av Opus Group. Den andra delen har i år tagits över av branschorganisationer och försäkringsbolag. Investmentbolaget Volati har fått i uppdrag att driva de 56 stationerna.

Den återstående tredjedelen med 89 stationer, två mobila anläggningar och 650 anställda är numera ett helstatligt bolag, AB Svensk Bilprovning.

−Vi ser det litet som en ny pionjärtid, 50 år efter den förra starten. Nu har vi fri och full konkurrens, och det finns en framåtanda som bygger på ett stort eget ansvar i en plattare organisation, säger Benny Örnerfors.

−Vi är fortfarande långt från nollvisionen, men det är en avsevärd skillnad mot förr. I dag har kunderna en djupare förståelse för nyttan med Bilprovningen, och medarbetarna har blivit bättre pedagoger, fortsätter han.

–Vi är skickligare på att informera hur vi jobbar för att dels öka trafiksäkerheten, dels minska miljöpåverkan. Vi kan också ge råd till bilägarna om hur de ska hålla sitt fordon i gott skick, och numera blir många tacksamma för de nedslag och påpekanden som de får. Det har skett en avsevärd mental omställning under de 50 år som gått, avslutar Benny Örnerfors.

Ur Företagshistoria 2013:5

Text: Nils Johan Tjärnlund, författare och vetenskapsjournalist.

Dela med dig av dina tankar