Brandbolaget Skandia

Brandförsäkring var en av de produkter som Skandia erbjöd från starten 1855. Målgruppen var den framväxande industrin, och Skandia blev snart den ledande industribrandförsäkraren.

I mitten av 1800-talet började den industriella verksamheten få verklig betydelse för Sverige. Industriägarna stötte dock på problem när de skulle teckna brandförsäkring. Visserligen fanns det sedan 1700-talet svenska brandförsäkringsbolag, men dessa var i övervägande grad lokala och ömsesidiga samt inriktade på bostadsfastigheter. Somliga av de här bolagen ansåg att industrier var allt för riskfyllda att försäkra och många industriägare tvingades därför vända sig till utländska bolag.

För att möta de vidgade försäkringsbehoven grundades 1855 landets första försäkringsaktiebolag, Skandia, som – förutom att bedriva livförsäkringsverksamhet – var ett rikstäckande brandbolag inriktat på industrins behov. De ömsesidiga och lokala bolagen hade vid större bränder haft svårt att betala ut ersättning, men till skillnad från dem verkade Skandia på en större marknad, vilket möjliggjorde bättre riskspridning och man hade dessutom lättare att samla ihop kapital genom aktiebolagsformen. Skandia blev snabbt den ledande industribrandförsäkraren.

Sprider riskerna

För att sprida riskerna använde sig Skandia också av så kallad återförsäkring, något som inte varit möjligt för brandstodsbolagen. Det gjorde att Skandia klarade sig genom det stora brandkatastrofåret 1888 då flera städer – Sundsvall, Umeå och Lilla Edet – i det närmaste ödelades. När San Francisco drabbades av den stora jordbävningen 1906, var Skandia också ett av få bolag som kunde leva upp till sina åtaganden.

Vid hundraårsjubileet 1955 svarade brandpremierna för två tredjedelar av hela sakförsäkringens premievolym. Av brandpremierna kom under 1950-talet cirka hälften från utlandet. Bland Skandias utlandsmarknader svarade USA för ungefär hälften av utlandspremierna. Men fram till 1960 föll brandförsäkringens andel av skadeförsäkringsrörelsens premier från cirka 80 procent i slutet av 1940-talet till 63 procent omkring 1960. Det berodde på att andra skadegrenar inom Skandia, som ansvarighets-, inbrotts-, vattenskade- och bilförsäkring, växte i snabbare takt.

Författare: Historien om Skandia

Dela med dig av dina tankar