Bruzaholms Bruk

Vid Brusaån öster om Eksjö ligger Bruzaholms Bruk. Företaget grundades som järnbruk 1660 och är alltjämt verksamt inom metallindustrin.

I dag tillverkas främst slitgods för asfalts- och betongblandare samt värmebeständigt gods för fastbränsle- och sopförbränningsanläggningar. Grundaren Nils Pädhersson höll bara ut i två år. Därefter kom holländaren Werner Teschemacher som rev den hopplöst omoderna anläggningen för att i stället uppföra ett modernt järnbruk. Men 1688 förstördes hela bruket när dammarna brast efter omfattande regn.

I över 30 år låg bruket öde innan verksamheten åter kom igång 1722. Vid sidan av järnbruket drevs också ett pappersbruk här 1729-1855. 1827 fick bruket en driftig ägare och ledare i Christer Magnus Sjögreen, som då endast var 27 år gammal. Nu startade gjuteriepoken i Bruzaholms historia. 1830 fick Sjögreen tillstånd att uppföra en stjälpugn för detta ändamål.

Bruzaholms Bruk fick snabbt ett gott rykte som gjuteriföretag. År 1888 inleddes den kanske mest ryktbara perioden i Bruzaholms historia när bruket köptes av den modernt skolade teknikern Johan Olof Lundberg. Han var en skicklig uppfinnare som konstruerade ett stort antal pumpar. Den mest kända var Väduren, en enkel vattenpump driven av det rinnande vattnet. Vid sidan av 175 olika sorters pumpar tillverkade bruket sprutor och vattenledningsartiklar i stor skala.

Lundberg fick 1896 också patent på O-ringen, en typ av gummipackning. År 1892 bildade Johan Olof Lundberg, tillsammans med sönerna Arvid och Elof Lundberg, Bruzaholms Bruks AB. Vid denna tid var företaget Skandinaviens största tillverkare av pumpar.

När ”Pump-Olle” avled år 1900 tog sönerna över och byggde ut bruket. Men under första världskriget fick bröderna problem och tvingades 1917 sälja företaget till Scania-Vabis. Därefter följde en period av täta ägarbyten innan en fabrikör från Målilla, C.A. Alm, köpte företaget 1931. Nu startades tillverkning av radiatorer, värmeledningspannor och spisar. Hans söner Gustav och Holger Alm ansvarade för bruket fram till 1988.

År 1946 inleddes tillverkning av legerat slitgods och senare tillkom även värmebeständigt gods. Dick Wilhelmsson gjorde avgörande insatser för Bruzaholms satsningar på slitgods och värmebeständigt gods och för att utveckla exporten. Han anställdes som säljare under tidigt 1960-tal och var vd från mitten av 1980-talet fram till sin pensionering 2003.

Familjen Alm sålde Bruzaholms Bruk till fastighetsbolaget Konvolutet 1988 som i sin tur sålde det vidare till Cellwoodgruppen 1991. Detta företag ägdes då av Per Olof Stenberg. 2001 tog döttrarna Malin Alfredsson och Eva Hult över ägandet av Cellwoodgruppen. Sedan 2015 står Malin Alfredsson som ensam ägare.