Business history – den internationella framväxten

En av de viktigaste samhällsekonomiska frågorna är hur ekonomisk tillväxt skapas och vilka aktörer som har varit viktiga för framväxten av en effektiv marknadsekonomi. Ett centralt tema i denna diskussion är företagens betydelse. Särskilt sedan industrialiseringen har företag spelat en avgörande roll för nationers tillväxt, försörjningsförmåga och långsiktiga ekonomiska utveckling.

Denna artikel ska översiktligt presentera hur det internationella forskningsfältet ”business history” har växt fram, med utgångspunkt i boken Business history in Sweden – näringslivshistoria i Sverige.

Forskningsämnet näringslivshistoria uppstod som en vidareutveckling på traditionella ekonomiska teorier, en gradvis process som här beskrivs kortfattat. Den är dock nödvändig att lyfta fram för att sätta in ”business history” i dess rätta kontext.

Den så kallade neoklassiska ekonomiska teorin växte fram i slutet på 1800-talet, och där blev matematiska modeller betydelsefulla för att förklara hur ekonomin fungerar. För att göra dessa kalkyler möjliga var det helt nödvändigt med ett stort antal förenklingar och antaganden. Med utgångspunkt i Adam Smith (klassisk ekonomisk teori) antogs att all information som var nödvändig för samtliga aktörer var priset; var priset lågt var kvaliteten följaktligen låg och vice versa.

Stadium ett: den osynliga handen

Den stora upptäckten var den så kallade prismekanismen eller som den även kallas – marknaden – där priser sattes i samspelet mellan producenternas utbud och konsumenternas efterfrågan. Adam Smith förklarade detta fenomen – som faktiskt är grunden för kapitalism – med att exempelvis bagaren inte bakar bröd av pur människokärlek; han gör det för att kunna tjäna pengar och därigenom försörja sig.

Detta egoistiska motiv driver oss att producera och sälja men är även det som gör att marknaden fungerar. Detta brukar kallas ”den osynliga handen”: enskilda individers vinstmaximering leder till att marknaden fungerar av sig själv. När producenternas utbud och konsumenternas efterfrågan är i balans på en marknad har vi uppnått jämvikt. Denna jämvikt kommer sedan sprida sig till andra marknader, och när hela ekonomin är i balans har vi fått en så kallad allmän jämvikt.

Det antogs också att företags enda drivkraft var vinstmaximering och konsumenternas var nyttomaximering. Vidare förutsattes att samtliga aktörer var fullständigt rationella och att det inte heller uppkom några transaktionskostnader när man köper och säljer varor på en
marknad. Det förutsattes att vi samlar in all tillgänglig information och därefter tar ett rationellt beslut om vi ska köpa eller inte köpa en vara eller en produkt. Modellerna utgår också från så kallad komparativ statistik, det vill säga jämförelser mellan olika jämviktslägen (när marknaderna var i balans). Emellertid bortsåg de som skapade modellerna från vad som hände under själva förändringen och vad som gjorde att marknader hamnade i obalans. Det enda som var viktigt var helt enkelt priset där all information ansågs ligga, och såväl utbud som efterfrågan bestämdes av det, vilket i sin tur automatiskt skapade fungerande och effektiva marknader.

Alla är inte rationella

Kritiken mot de neoklassiska teorierna kom särskilt från den så kallade tyska historiska skolan på 1800-talet (bland andra Gustav von Schmoller, 1838–1917) som argumenterade för alternativa metoder för att förstå hur ekonomin fungerar. Man kunde inte undgå att ta hänsyn till enskilda individers aktiviteter – vilka inte alltid är helt rationella – och till att formella och informella institutioner påverkade individers och organisationers beteenden.

Dessa idéer spred sig och fick starkt fäste i USA bland många ekonomer som brukar definieras som den institutionella skolan. En av förgrundsgestalterna var den norskamerikanska ekonomen Thorstein Veblen (1857–1929) som underströk att förändringen av samhället är en evolutionär process. Veblen studerade i början på 1900-talet framväxten av ”moderna” företag och underströk att det var nödvändigt med en bred analys av kulturella, sociala, ekonomiska och institutionella förutsättningar för att kunna
förstå företagens agerande men även omvandlingen av hela ekonomin. Det gick att använda fallstudier av enskilda företag för att analysera samhällets förändring.

En person som särskilt har bidragit till ämnesdisciplinens framväxt är Joseph Alois Schumpeter (1883–1950). Han myntade begreppet skapande förstörelse” för att förklara hur ekonomin utvecklas och förändras över tid. Skapande förstörelse beskrivs som den förnyelseprocess under vilken äldre produkter, arbetsmetoder, teknologi och maskiner ersätts av nya.

Skapande förstörelse

Framgångsrika innovationer kopieras av andra aktörer och därigenom ökar produktiviteten i hela ekonomin. Äldre teknologi, arbetsmetoder, företag och t.o.m. hela branscher har försvunnit och ersatts av nya utvecklingsblock, d.v.s. framväxten av helt nya industrier kopplade till den nya innovationen. I centrum för hans teori finns entreprenören som uppfattar nya möjligheter och introducerar innovationer på marknaden. Enligt Schumpeter behövde entreprenören inte vara en enskild person utan kan vara organisationer eller samverkan mellan olika aktörer. Det var därför möjligt att analysera företags födelse, uppgång och fall, för att därigenom förstå hur ekonomin fungerar och hela tiden omvandlas.

Det var således kritiken mot neoklassiska ekonomiska teoriers förenklingar som var ursprunget till näringslivshistoria. En annan viktig drivkraft var att många enskilda företag önskade få sina bolags historia beskrivna i minnesskrifter eller jubileumsskrifter redan på 1800-talet men särskilt efter sekelskiftet. Då som nu var det journalister och akademiker, samt tidigare verksamma inom bolagen som skrev dessa företagsmonografier. Över tid fick akademiker en större betydelse eftersom många företag önskade slutprodukter som hade en viss vetenskaplig tyngd.

Det var emellertid först på 1920-talet som ämnet blev akademiskt och det skedde i USA. Några av de händelser som markerade dess födelse var inrättandet av näringslivshistoriska kurser vid Harvard Business School på 1920-talet. Upphovsmakaren, Wallace B. Donham, startade också 1925 Business Historical Society i syfte att samla information och material från amerikanska företag för att bevara för eftervärlden och kunna användas av företagshistoriker. Två år senare, 1927, installerades Norman Gras som den första professorn i näringslivshistoria vid Harvard. Redan 1926 lanserades en tidskrift som 1954 blev Business History Review, och den har sedan starten varit den mest inflytelserika inom ämnet.

”Business history”-professuren i Harvard har varit extremt betydelsefull för ämnets utveckling. En professor som vi inte kan undgå att nämna är Alfred D. Chandler Jr, (1918–2007). Han studerade främst företagens roll för marknadsekonomins utveckling i olika länder. Med inspiration från teorier om transaktionskostnader – och i motsats till nationalekonomins antagande om ”den osynliga handen” – utvecklade Chandler begreppet ”managerial capitalism”, som han även kallade för ”den synliga handen”.

Den synliga handens roll

I motsats till teorier som säger att marknaden automatiskt uppstår av sig själv, konstaterade Chandler att planering var en viktig orsak till de stora företagens tillväxt mellan 1800- och 1900-talet. Ibland var företagsledningens ”synliga hand” och dess beslut om in- och utflöde av råvaror, teknik, arbetskraft, forskning och utveckling, marknadsföring och försäljningskanaler, effektivare än marknadens ”osynliga hand”. Chandler har visat att den synliga handen har varit en betydelsefull faktor för framväxten av den moderna kapitalismen, vilken till följd av olika institutionella förutsättningar fått olika utseenden i olika länder. Näringslivshistoria har gett oss ny kunskap om samhällets omvandling och hur ekonomisk tillväxt har skapats.

För närvarande innehas professuren i Harvard av Geoffrey Jones (publicerad i Företagsminnen 2010:1) bördig från Storbritannien. I Europa utvecklades ämnet först efter andra världskriget. Det första europeiska centret, Business History Unit, inrättades vid London School of Economics 1978, och under 1980-talet inrättades också Center for International Business History vid universitetet i Reading. Ytterligare ett forskningscentrum inrättades 1987, ”Centre for Business History in Scotland”, vid Glasgows universitet. Det ska också påpekas att olika centra för näringslivshistoria sedan 1980-talet har etablerats i de flesta europeiska länder men också i Asien, Afrika, Oceanien och Sydamerika.

Sammanfattningsvis kan sägas att näringslivshistoria som akademiskt ämne har vuxit kraftigt de senaste decennierna, och i nästa nummer presenteras framväxten av ämnet i de nordiska länderna och särskilt i Sverige.

 

Ur Företagshistoria 2012:2.

Författare: Mikael Lönnborg är försteamanuens vid Senter for næringslivshistorie, Institutt for innovasjon og økonomisk organisering, BI Handelshøyskolen i Oslo och docent vid Institutionen för ekonomi och företagande, Södertörns högskola. paulina rytkönen är lektor vid Institutionen för livsvetenskaper, Södertörns högskola.

 

Dela med dig av dina tankar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.