Bussturism

Efter andra världskriget fick svenskarna det allt bättre ekonomiskt. Reallönen för industriarbetare var 1950 hela 30 procent högre än fem år tidigare, och i mitten av 1950-talet hade reallönen stigit med ytterligare nästan 30 procent. I början av 1950-talet beslutade dessutom riksdagen att utvidga den lagstadgade semestern till tre veckor, och 1953 var denna reform fullt genomförd. Allt detta ledde till att turismen ökade kraftigt i Sverige.

Varning för okända arrangörer

Trots de goda tiderna hade många bussföretagare stora problem med researrangörerna. I början av 1950-talet gick Sveriges Omnibusägareförening (SOF) flera gånger ut och varnade sina medlemmar för att hyra ut bussar till okända researrangörer utan att skaffa närmare upplysningar om dem genom förbundsexpeditionen. Trots varningarna gjorde många bussföretag stora förluster eftersom researrangörerna ställde in betalningarna. Förbundet uppmuntrade de företagare som inte fick betalt för sina tjänster att omedelbart rapportera det till expeditionen. För att stävja problemen beslutade SOF:s styrelse i början av 1952 att inrätta en sektion som skulle propagera för ”anlitande av goda resebyråer vid sina beställningsresor” hos allmänheten.

Konkurrensen från SJ var också ett störningsmoment. I december 1951 skickade SJ en skrivelse till Konungen där man bad att få driva turistlinjetrafik, ett helt nytt begrepp, på flera sträckor inom landet. Detta gjorde att styrelsen i SOF krävde en utredning om denna nya sorts linjetrafik. Ungefär samtidigt meddelade Linjebuss att man ville köra sträckorna Stockholm-Köpenhamn-Oslo-Stockholm, något som SOF:s styrelse accepterade.

I september 1952 beslöt styrelsen att tillsätta en kommitté för turistlinjetrafik. Man diskuterade även möjligheten att starta en egen resebyrå, men kom i februari 1953 fram till att resebyråverksamhet låg utanför förbundets verksamhetsområde, även om man inte kunde hindra någon från att engagera sig i sådan verksamhet.

Parkeringsproblem

Att turistbussarna blev fler gjorde att det blev allt svårare att parkera. I en motion till SOF:s kongress 1967 skrev Östergötlands Läns Omnibusägareförening att det vore lämpligt att påpeka bussarnas parkeringssvårigheter i städer hos myndigheterna. Föreningen skrev att alla städer i Sverige gjorde turistpropaganda för att locka resande. ”I denna propaganda glömmer man bort den väsentliga saken att alla gruppresor, som anländer med buss, skall ha en möjlighet att parkera bussen, som är samlingspunkten för resenärerna, något så när i stadens centrala delar eller i anknytning till restauranger och andra serviceinrättningar.” Styrelsen gillade motionen och konstaterade att man inte trots tidigare års ansträngningar lyckats hitta någon lösning på parkeringsproblemet.

Författare: Svenska bussbranschens riksförbunds historia