Christina Lampe-Önnerud lyfter spontant fram två faktorer som lyft hennes karriär. Det ena är hennes långa erfarenhet som körledare, det andra är äldre chefer som låtit henne flyga högt och samtidigt hjälpt henne att inte kraschlanda.
– – –
DENNA TEXT INGÅR I ETT SAMARBETE MED FÖRETAGENS HISTORIA I UPPSALA.
– – –
Christina Lampe-Önnerud är akademikern som gick över till näringslivet och sedan valde att gå sin egen väg. Hon ser sig själv som innovatör, företagare och entreprenör. Alla rollerna är viktiga, men sedan hon 2005 startade sitt företag Boston-Power har ledarskapet dominerat. Hon har utvecklat ett miljövänligt batteri till bärbara datorer. Batteriet har längre livslängd än de traditionella och uppges kunna laddas upp 1 000 gånger. Huvudkontoret i Boston har 85 anställda och fabriken i Kina 450. Våren 2009 började datorjätten HP erbjuda batteriet som tillval till flera av sina bärbara datorer, vilket innebar ett kommersiellt genombrott.
– Jag har alltid haft en dröm om ett eget bolag med hjärta, vilket jag annonserade vid en middag när jag var tio år, berättar Christina Lampe-Önnerud.
Då visste hon inte vad företaget skulle göra, och innan affärsidén klarnat gjorde hon både karriär som forskare och inom näringslivet. Efter att ha disputerat i oorganisk kemi i Uppsala 1995, åkte Christina LampeÖnnerud till det amerikanska toppuniversitet Massachusetts Institute of Technology, MIT. Där rankades hon som en av de främsta forskarna under 35 år. Trots det blev året vid MIT helt avgörande, både för att hon skulle lämna den akademiska världen och stanna i USA. Orsaken var att hon både i Uppsala och vid MIT delade sin tid mellan universitet och företag knutna till olika forskningsprojekt.
– Jag är uppfinningsrik och gör bra ifrån mig, men min gåva är nog faktiskt att jag är bra på att få med mig andra personer. Och jag hade en känsla av att det utanför universitet skulle gå att skapa ett helt nytt ledarskap.
Det som lockade var att skapa nya konstellationer med såväl forskare från olika områden som marknadsanalytiker och säljare. Därför började Christina Lampe-Önnerud på Quantum Energy Technologies, ett företag som startats av MIT, och befordrades snabbt till chef.
– Jag var helt nybakad och skulle leda folk som varit i företagsvärlden i 15 – 20 år.
Förmodligen, säger hon med amerikansk oblyghet, såg de äldre och erfarna ledarna i företaget hennes ledarskapstalang och vågade satsa på den. De gav henne enormt stor frihet, samtidigt som de hela tiden fanns i bakgrunden med goda råd.
– Det passade min stil väldigt bra och jag växte oerhört mycket under den tiden.
Kören inspirerar
Efter något år rekryterades hon som forskningsledare till batteriavdelningen på Bell Communications Research, ett av världens mest prestigefyllda forskningscenter. Även där fanns erfarna chefer som stöd och karriären gick spikrakt uppåt. Då ringde konsultfirman Arthur D. Little och erbjöd henne att starta en helt ny batterigrupp, med målet att bli världens största utan att vara ägd av ett batteriföretag.
– Det var en chans som jag bara inte kunde tacka nej till. Och nu hade jag lite mer erfarenhet av ledarskap i företagsvärlden.
Ändå är det körsången som Christina Lampe-Önnerud lyfter fram som den verkliga inspirationskällan i ledarskapet. Som 17-åring började hon leda körer och musikaliska ensembler, och parallellt med studierna i Uppsala ledde hon fyra körer.
– Jag har lärt mig väldigt mycket om inspirerande ledarskap av alla genuint goda korister som älskar att sjunga. De har lärt mig hur man verkligen drar med sig folk.
Christina Lampe-Önneruds förklaring är att körsångare ofta är högpresterande på jobbet, och som när arbetsdagen är slut sjunger och repeterar – ofta ända till tio på kvällen.
– De kommer lite trötta, och mitt jobb då är att få dem att lämna all verklighet vid dörren och bli ett med den musikaliska upplevelsen. Samma sak vid konserter, där de verkligen ska lyfta sig till det yttersta.
Därför, anser hon, är det körsången och de erfarna amerikanska arbetsledarna som gjorde att hon fick en riktigt bra start på sin karriär. På Arthur D. Little blev hon en av de yngsta delägarna någonsin och fick jobba i hela kedjan med allt från rådgivning till jättestora industritransaktioner. Men allt förändrades med terroristattackerna i USA den 11 september 2001.
– Allt stannade upp och ingen vågade längre fatta några beslut, minns Christina Lampe-Önnerud.
Arthur D. Little hamnade i kris, fick stöd av amerikanska staten och strukturerades om. Christina Lampe-Önnerud fick erbjudande från andra men kände plötsligt att krisen egentligen var hennes stora chans.
– Jag kom hem till min man och sa att jag säger upp mig och startar eget. Per blev tyst i 60 sekunder och så sa han ”jättebra, men jag behåller mitt jobb så vi har en lön”.
Företag med hjärta
Med några års distans till beslutet konstaterar Christina Lampe-Önnerud att hon helt enkelt vill arbeta för miljön, det var dags för företaget med hjärta. Med 15 års erfarenhet av batteribranschen var det heller inte så svårt att se potentialen i att satsa på ett miljövänligt och säkert batteri. Och eftersom ingen av de stora aktörerna gjorde det, såg hon sin chans att göra det i egen regi. Målet var däremot inte att bli en smal nischaktör utan att påverka industrin att satsa mer på grön teknologi.
– Jag kände aldrig det där att jag inte passade in i företagsvärlden. Tvärtom har jag varit väldigt framgångsrik i stora företag. Men jag har alltid varit en entreprenör, hela körledarskapet går ut på det.
Hon berättar om att körledaren, utöver att leda sångarna, också måste vara beredd att rycka in i andra delar av musikproduktionen. Dit hör till exempel att kunna plocka upp telefonen och få fatt i en snickare som med kort varsel kan bygga en scen.
Däremot var det inte tal om att flytta hem och starta företaget i Sverige.
– Jag har funderat jättemycket över det. Frågan är om jag hade kunnat göra samma sak där som här och jag tror faktiskt att det hade varit jättesvårt.
Inte minst, tror hon, eftersom en framgångsfaktor i USA ofta är att vara lite annorlunda och då gynnas hon av att vara svensk.
– Alla entreprenörer utmanar på något sätt etablissemanget. Och amerikaner är generellt sett oerhört positiva till nya idéer, medan det är lite försiktigare i Sverige.
Dit hör också en finkänslighet och rädsla för att störa, medan amerikaner enligt Lampe-Önnerud aldrig tvekar att knacka på. Hon kan inte nog hylla stödet hon fick från sina amerikanska vänner när Boston-Power drog igång.
– Deras första reaktion var ”vi hjälper dig”, och så lagade de middag, tog hand om mina barn och hjälpte till med all logistik man kämpar med i vardagen. Att starta ett bolag innebär så mycket jobb att det är en gudagåva när någon kommer in med en färdiggräddad lasagne.
Christina Lampe-Önnerud väger noga orden när hon talar om skillnaderna mellan Sverige och USA. Inte bara för att det är ett hypotetiskt resonemang, hon har faktiskt aldrig varit företagare i sitt hemland, utan också för att hon tycks vilja lyfta fram det bästa med båda länderna.
– Jag älskar Sverige och känner mig fortfarande väldigt svensk. Men amerikaner tar mer risker, och att vara entreprenör här är en del av livet. Misslyckas man får man ingen stämpel på sig, utan det är tvärtom ”bra att du försökte, vad har du lärt dig, gör inte om det, kom igen nu kör vi”.
En annan skillnad Christina Lampe-Önnerud har funderat mycket över och gärna lyfter fram är den fördomsfrihet hon upplever i USA.
– Här är det möjligt att bli bedömd enbart utifrån det man gör, inte efter hur man ser ut eller uttrycker sig eller vad man har för intressen utanför jobbet.
Så minns hon inte sin tid som doktorand i Uppsala, där hon från dag ett kände att omvärlden bedömde henne efter kön och klädstil. Det blev ett brutalt uppvaknande, eftersom hon fram till dess levt i tron att kvinnor och män bedömdes efter samma skala och hade lika möjligheter.
– Det gick ganska bra för mig och jag fick resa en hel del, och vart jag än kom var reaktionen densamma. Först ett ”oh, hon är ung” och sedan ”oh, det är en kvinna”.
Tyvärr, säger hon, måste duktiga unga kvinnor generellt vara beredda på att de alltid har ögonen på sig.
– För min del har det inneburit att jag har blivit duktig på att vara tyst tills jag vet, och då har jag rätt och kan säga ifrån.
Vilken nytta har du av din akademiska bakgrund?
– Jättemycket. Framför allt styrkan i matematiken och att inte vara rädd för siffror. Generellt är det väldigt viktigt för tjejer som vill köra ett företag att de är trygga med matematik.
Varför det?
– För i slutändan handlar det bara om att bli vinstdrivande för att överleva.
Din historia låter lekande lätt, men vilka motgångar har du haft?
– Det är många motgångar varje dag. Många säger nej hela tiden, stora bolag som lovat vara med från början har försökt knäcka oss. Lite av entreprenörskapet handlar om att övervinna dem som säger nej på vägen.
Christina Lampe-Önnerud tror att entreprenörer kan delas upp i två grupper. Den ena drivs av ambitionen att göra något helt nytt och kommer ofta med idéer under skol- och studietiden. Den andra vill revolutionera en redan etablerad marknad. Och för det krävs erfarenhet och nätverk.
Vilket är ditt viktigaste råd till unga som vill starta företag?
– Även om du är säker på att det är en briljant idé, så prata med andra innan du satsar ditt liv på den. Det är kanske speciellt viktigt i Sverige, där det finns en kultur som inte ser positivt på misslyckanden. Ställ också frågan om du är villig att arbeta 20 timmar per dag.
För utan tvekan, konstaterar hon, krävs det mycket hårt arbete för att starta ett företag. Just därför efterlyser Christina Lampe-Önnerud en diskussion hon saknar kring företagande och entreprenörskap.
– Hur får man ett helt liv? Jag har två extremt artiga och ödmjuka barn, en i princip väldresserad hund och en jättegullig man. Men jag är ingen stål-lady.
För att få ekvationen att gå ihop, säger hon utan att invänta en fråga, att hon tycker att det är helt okej att köpa färdiglagad mat och ta hjälp av vänner.
– Där tror jag att det är en skillnad mellan Sverige och USA. När jag som delägare i Arthur D. Little på ett möte berättade att jag var gravid blev det tyst i fem sekunder. Sedan applåderade alla och frågade ”vad kan vi hjälpa dig med?”.
Lösningen blev att hon var igång på heltid två veckor efter att dottern Anna Maria föddes – men på sina egna tider. Samma sak när sonen Mattias föddes tre år senare.
– Jag har kört förhandlingar hemifrån, per telefon och ibland fortfarande i nattskjorta.
Företaget betalade även en barnflicka som gjorde det möjligt för Christina Lampe-Önnerud att åka på tjänsteresor och ha dottern med sig.
Även om den varianten på jobb och föräldraskap inte passar alla, skulle hon vilja skicka med den amerikanska inställningen till svenska företag.
– På ledarskapsnivå fungerar det inte att vara borta 1 – 1,5 år, men det behöver inte vara så märkvärdiga lösningar för att det ska fungera. Barn är en del av livet och det fungerar om alla hjälper till.
Ur: Stråhattar & batterier – En bok om kvinnors entreprenörskap Då och Nu (2010)
Text: Ulrika Beck-Friis
Research: Kristina Lilja
Dela med dig av dina tankar