Christina Wahlström, Mama Mia (1988)

När barnmorskan Christina Wahlström 1988 startade Sveriges första privata mödravårdsmottagning, Mama Mia, gick det helt emot rådande normer och regler för mödravården. Hon fick kämpa mot politiker och makthavare, och för att få företagets ekonomi att gå ihop, men lyckades skapa Nordens största privata kvinno- och barnhälsomottagning – och få igenom en rad reformer inom vården.

– – –
DENNA TEXT INGÅR I ”ENTREPRENÖRER UNDER 150 ÅR”, ETT SAMARBETSPROJEKT MED IVA ENTREPRENÖRSAKADEMIN.
– – –

Christina föddes 1941 i Skellefteå och via Skillingaryd i Småland bosatte sig familjen så småningom i Täby utanför Stockholm. Hon utbildade sig till sjuksköterska och barnmorska, och arbetade sedan vid förlossningsavdelningen på Danderyds sjukhus. Hon beskrev sin upplevelse där i en intervju många år senare:

”Jag älskade mitt jobb som barnmorska, men jag såg brister i mödravården och ville erbjuda mammorna ett alternativ. Vi såg dem som individer med olika behov. Det var något helt annat än vad landstingets monopol kunde erbjuda,” säger hon.

Allt kunde göras bättre för patienterna, tyckte hon, och även effektivare och billigare för skattebetalarna, som ju betalade för sjukvården via Stockholm läns landsting (idag Region Stockholm). Christina tyckte dessutom att landstingen hade en förmyndaraktig översittarattityd mot patienterna. I landstingsvården skulle de blivande föräldrarna rätta sig efter vårdsystemet. Christina tyckte att det borde vara tvärtom, att patienternas behov styr vården.

Med det som utgångspunkt startade hon därför mödravårdscentralen Mama Mia 1988, tillsammans med tre kollegor och en till mottagningen knuten läkare. Hon fick lån från privatläkarföretaget Praktikertjänst för att komma igång. Den första mottagningen öppnades i en femrumslägenhet på Östermalm i Stockholm som Christinas man byggde om till barnmorske- och gynekologimottagning. På kvällar och helger hjälpte familjen till att städa och hålla rent på det sätt som krävs av en klinik.

Grundarnas vision för Mama Mia var en barn- och mödravård präglad av personlig omtanke där patienternas önskemål möttes i en lugn och trevlig miljö. Här skulle varje patient få träffa samma barnmorska under hela graviditeten, och mottagningen skulle dessutom ha öppet när det passade föräldrarna. Den grundläggande affärsidén var att erbjuda utbildningar för blivande föräldrar – både mammor och pappor – om graviditeter och förlossningar. Det övergripande målet var också tydligt, vilket Christina senare förklarade i en intervju:

Att familjerna skulle känna sig lugna och trygga på mottagningar som har en harmonisk och hemtrevlig miljö, och att man lyssnar in varje individs unika behov. De ska känna sig trygga i att få den allra bästa vården av specialister inom olika områden med många års erfarenhet.

De första två åren bedrevs verksamheten helt privat och de blivande föräldrarna fick betala 5 000 kr för att bli patient. Kostnaden gjorde det svårt att konkurrera med landstingets mödravård, som var gratis. Det första året hade Mama Mia bara 17 inskrivna patienter och bolaget gick med stora förluster. De fyra grundarna kunde inte ägna sig åt kliniken på heltid, utan var tvungna att också arbeta som timanställda i landstinget för att försörja sig. Under dagen kunde Christina därför jobba ett pass som barnmorska på Danderyds sjukhus och på kvällen ta emot blivande föräldrar på Mama Mia inne i stan. Christina och hennes man belånade dessutom sitt privata hus med 700 000 kr för att rädda bolagets ekonomi.

Två år efter starten var Christina den enda av de fyra grundarna som var kvar. Det skulle ta tio år innan Mama Mia gick med någon vinst att tala om, och under många år kunde Christina inte ta ut någon lön från företaget.

Mama Mia mötte dessutom hårt motstånd från många håll. Christina fann sig gång efter gång i situationer där hon behövde försvara sin idé och argumentera med såväl Svenska Barnmorskeförbundet som politiker och oförstående landstingstjänstemän och läkare som ansåg sig veta bäst, även om barnmorskornas område.

Just det sista skavde extra mycket hos Christina. Hon irriterade sig på konkurrensen mellan gynekologer, som var läkare, och barnmorskor, som ”bara” var sjuksköterskor. Hon ansåg att barnmorskor inte alltid fick använda hela sin kompetens för att läkare tyckte sig veta bättre. En attityd som verkade ha djupa rötter. Forskaren Lisa Öberg beskriver i en doktorsavhandling från 1996 att barnmorskans existens historiskt ofta setts som ett problem, inte minst av manliga läkare: ”[Barnmorskan] var utbildad, stark, hade statlig examen, var en samhällelig funktionär, rörde sig fritt utanför hemmets väggar, arbetade sida vid sida med män, hade egen inkomst och var självförsörjande – ibland till och med familjeförsörjare.”

Founder of the Year Honorary Award 2021. Foto Evan Pantiel, Founders Alliance

Trots motståndet vägrade Christina ge upp. Om privata läkare och sjukgymnaster fick erbjuda allmänheten landstingsbetald vård, varför skulle inte mödravården få samma villkor? Hon började nu kontakta politiker och argumentera för att blivande mödrar skulle kunna få använda sin skattepeng för att betala den mödravård som de själva valde.

År 1992 blev detta verklighet. I samband med ett maktskifte i landstinget i Stockholm, och en ny borgerlig ledning, infördes en mödravårdspeng För Mama Mia innebar det att de kunde ingå ett vårdavtal med landstinget där patienterna själva kunde välja vilken mödravårdscentral de ville för landstingets pengar – och alltså kunna välja Mama Mia utan att behöva betala privat. Natten när valresultatet stod klart, och Christina då förstod vilken avgörande vändning som bolaget stod inför, ja, då försvann alla hennes rynkor, sa hon efteråt.

Nu fick Mama Mia snabbt 600 kunder och företaget började expandera. Mama Mia öppnade successivt fler mottagningar i Stockholmsområdet, i Skåne och Göteborg. Men eftersom den politiska majoriteten i landstinget växlade flera gånger, och beslutet om mödravårdspeng riskerade att rivas upp, var de ekonomiska villkoren för företaget osäkra under lång tid. Bolagets beroende av politiska beslut blev tydligt inte minst för verksamheten i Göteborg som avvecklades efter ett par år eftersom det var omöjligt att få avtal med landstinget (idag Västra Götalandsregionen) ”utan de rätta politiska kontakterna”, enligt Christina. Hon har senare sagt att Göteborg och Belarus är två regioner Mama Mia aldrig kommer att etablera sig i.

Mödravårdspengen blev kvar, och 2000 fick Mama Mia även ersättning för sin barnavårdscentral (BVC) och gynekologiverksamhet. Nu kunde Christina stegvis förverkliga sin dröm om en komplett kvinno- och barnavårdsverksamhet där läkare, barnmorskor, psykologer, och andra vårdanställda i olika yrken samarbetade för patienternas bästa.

Christina tog också initiativ som låg utanför Mama Mias huvudsakliga verksamhet, men var nära kopplade och handlade om familjebildning och föräldraskap. Hon uppmanade bland annat riksdagsledamöterna Gullan Lindblad, moderat, och Barbro Westerholm, liberal, att 1993 driva igenom rätten för barnmorskor att skriva ut p-piller. Det besparade kvinnor att behöva gå till läkare för att förnya receptet på p-piller, och blev också billigare för samhället: ett besök hos barnmorska beräknades då kosta en tredjedel av vad ett läkarbesök gjorde.

Hon fick också journalisten Dick Sundevall att skriva boken ”Du ska bli pappa” 1994, en bok som ger goda råd, och bejakar lusten och glädjen, inför faderskapet.

Att vårdsektorn öppnade för privata företag innebar ökade möjligheter för kvinnor att starta och driva företag, menade Christina. I en intervju 2018, 30 år efter att hon grundade Mama Mia, sa hon:

Kvinnor måste ges samma möjligheter som män att bedriva företag, skaffa sig en position och tjäna pengar, till exempel genom att bedriva välfärd med högsta kvalitet för svenska medborgare till samma ersättning som den som landstingets mottagningar får. Om kvinnor ska komma ifatt männen med bolagsbildning och makt i samhället, måste man upphöra med att sätta upp hinder som att förbjuda kvinnor att göra vinst i sina bolag, vilket gör att de inte kan bygga nya företag.

Vad hände sen?

Christina Wahlströms tre barn fick genom åren alla hjälpa till i familjeföretaget, och som vuxna blev de delägare och tog över ledningen av bolaget. År 2018 sålde Christina och familjen livsverket Mama Mia till investmentbolaget Nordstjernan. Christina tyckte att det behövdes större satsningar, vilket krävde en ägare med mer pengar. Idag ingår Mama Mia i Nordstjernans vårdkoncern Prima Vård.

Christina har fått flera utmärkelser för sin envisa kamp med att utmana landstingsmonopolet och för sitt företagande. Några exempel är tidningen Dagens Industris pris Årets Gasellföretag, Årets Företagare, Konungens medalj 8:e storleken i högblått band, pris till Curt Nicolins minne för framstående insats i samhällsdebatten, och en tredjeplats på tidningen Passion for Business lista över Sveriges bråkigaste kvinnor 2013.

Christina har också suttit i Styrelsen för Vårdföretagarna och Svenskt Näringslivs styrelse SME.

– – –

Text: Anders Johnson, skriftställare

– – –
DENNA TEXT INGÅR I ”ENTREPRENÖRER UNDER 150 ÅR”, ETT SAMARBETSPROJEKT MED IVA ENTREPRENÖRSAKADEMIN.
– – –

Mer att läsa

  • Christina Wahlström: Mama Mia! – Min resa från barnmorska till framgångsrik entreprenör (Ekerlids Förlag 2017).

Dela med dig av dina tankar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.