Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1952:4 (årgång 26)
När damhandbollslagets ledare, herr Leo, på ett styrelsesammanträde talade om, att han planerade en resa till Köpenhamn och Magasin du Nord, trodde han väl knappast själv att den skulle bli verklighet. Hindren syntes oöverstigliga. Men hinder är till för att övervinnas och en vacker vårkväll var det klart för avfärd. Genom idrottsklubbens välvilliga bistånd och flickornas egna tillskott hade resan kunnat bli utav. Intensiva underhandlingar hade även förts av personalchefen med värdarna på Magasin du Nord för att ordna det hela så bra som möjligt.
Och lyckat blev det! Till och med vädret. Då färjan lade till i Kongens by bröt solen igenom för att inte gå i moln förrän truppen lämnat Danmark.
Vad flickorna helst av allt ville var att få spela handboll så mycket som möjligt. Och nog fick de sitt lystmäte. Så gott som direkt från tåget bar det i väg ut till Gentofte underbara stadion, där en blixtturnering var anordnad.
Deltagare var förutom NK och Magasin du Nord ett lag från vardera S.A.S. och Julius Hansens tricotagefabrik. De danska flickorna var över lag snabbare i sitt spelsätt än svenskorna men dessa spelade å andra sidan mera konstruktivt och hade ett bättre lagspel, en iakttagelse man alltid gör i bollspel, där svenskar och danskar är motståndare.
Det var inte så underligt, att Siv Cederbladh och hennes kamrater denna gång inte dominerade så som de brukar göra i Stockholm, därtill var motståndet alltför hårt. Skall man möta danska topplag bör man nog också ha sovit natten innan och inte suttit och skakat på ett tåg. Nu gick alltför många av skotten upp i rymden eller rakt på de smått fenomenala danska målvakterna. En hedersam 3 :e placering blev resultatet efter förlust med 3-1 mot S. A. S. och oavgjort resultat mot Julius Hansens lag.
Egentligen skulle nog alla behövt sova ut efter ett så ansträngande dygn. Men NK:s handbollsflickor är inga bomullsidrottskvinns (det heter väl så?) utan för dem var det självklart att Tivoli skulle studeras redan samma kväll. Och det fanns nog ingen av de mera halsbrytande attraktionerna, som inte blev prövad.
När ett firmalag är ute och tävlar blir det i regel omhändertaget på ett helt annat sätt än ett ”civilt” lag. Så blev även fallet nu. Magasin du Nords representanter, herrar Isaksen, Christenson och Bertram, gjorde allt för att NK-flickorna skulle få ut s1l. mycket som möjligt av sin Köpenhamnsresa. Redan andra dagen var ett studiebesök anordnat p1l. A/S Wessel & Vetts fabriker. Anläggningen, vars hela tillverkning av textilvaror är avsedd för Magasin du Nord, visades på ett sakkunnigt och trevligt sätt av inspektören Friis.
Men nu åter till idrotten! Huvudmatchen, nämligen den mellan Magasin du Nord och NK, skulle spelas samma dag. Det danska laget, som dagen förut efter glänsande spel vunnit turneringen på Gentofte stadion, var storfavorit. Men i bollspel kan allting hända, och då domarens pipa gick för full tid stod NK-flickorna som segrare med 5-3. »Man måste ju vara artig mot gästerna•, skämtade Henning Isaksen på ”den lille avsluttningsfest” efter matchen.
Den festen är värd sitt eget kapitel. Magasin du Nords två fotbollslag, som samma kväll spelade var sin korporationsmatch, var utan de övriga gästernas vetskap inbjudna. Och då flickorna just satt och beklagade sig över, att de inte fick dansa, klev ett tjugutal trevliga idrottsgrabbar in i salen. Att det blev full fart på dansen behöver väl inte omtalas. Och inte förrän solen började stiga upp över Bornholm i öster drog sig flickorna hem mot förläggningen. ”Se det var en riktig fest!” skulle H. C. Andersen ha sagt, om han varit med.
Så här såg det trevliga danska laget ut.
Att Köpenhamn är åtskilligt mycket större än Stockholm var ingen svårighet att konstatera, då NK-resenärerna påföljande dag hade ”fridag”. Den användes huvudsakligen för sightseeing. Stort intresse ägnades även de stora varuhusen. Det var roligt att promenera omkring och göra jämförelser med NK. En sak var påfallande, nämligen personalens vänlighet och strävan att alltid göra kunden till lags. ”Där har vi mycket att lära”, kommenterade Maj-Britt Söderberg kort. Ja, tyvärr är det nog så, att vi har alltför mycket av ”Vän av ordning” inom oss i vårt dagliga umgänge med allmänheten.
För att inte flickorna skulle tappa formen inför det kommande seriespelet i Stockholm hade herr Leo ordnat med en mellanlandning i Hälsingborg, där en match mot Tre Torn stod på programmet. Det nyuppsatta och mycket unga laget hade svårt att stoppa NK:s större och kraftigare spelare och fick se sig besegrat med 5-0. NK-laget gjorde en av sina bästa matcher under resan och tränaren Torsten Nilsson kunde glädja sig åt att hans direktiv till punkt och pricka följdes.
Hur många företag har en personalmatsal med utsikt över havet? Tre Torn är ett av dem. En magnifik utsikt över Öresund och Danmark och en magnifik lunch bjöd företaget på efter matchen. Gissa om det smakade! NK-flickorna tackade också med sitt nya stridsrop: ”B, r, a säjer Bra; v, o säjer v, o säjer Bra säjer vo säjer Bravo!”
Och sen blev det en uppsittarnatt till på tåget hem. Men det är en annan historia.
NK:s damhandbollssektion är mycket tacksam mot alla dem inom företaget, som bidragit till att resan kommit till stånd. Att flickorna genom sitt exemplariska uppträdande på och vid sidan om handbollsplanen gjort rätt för sig och varit en god reklam för NK-koncernen råder det ingen tvekan om tycker /Reseledaren.
Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1952:4 (årgång 26)
Dela med dig av dina tankar