De informella kontaktnätverken

Liksom i andra parrelationer var det informella sociala samspelet en central del i de upprepande samarbetsprojekten mellan Ericsson och Televerket. Viktiga arenor för nätverkande mellan ingenjörer var högskoletiden på Tekniska Högskolan eller Chalmers och – fram till 1970-talet – Teknologföreningens klubbliv i Stockholm. Här lärde ingenjörer känna varandra genom det bitvis glada umgänget i samband med föreningens diskussionsmöten, vilka samlade industrins ledande beslutsfattare. Diskussionen följdes av supé och eftersits som gav yngre och etablerade ingenjörer möjlighet till kontakter i en informell och mindre hierarkisk miljö. När någon äldre ingenjör vid sådana tillfällen lade bort titlarna med en yngre ska detta ha varit ”ett erkännande och en förmån” av större betydelse för det vardagsarbetet än vi kan föreställa oss idag.

Många är de ingenjörer, tekniker och direktörer som genom åren arbetat för både Televerket och Ericsson. Otaliga är de ingenjörer som i olika perioder verkat inom de två organisationerna. Som ett exempel kan nämnas David Lienzén som arbetade på Telegrafverkets verkstad fram till 1913. Efter att sedan ha arbetat en kort period på Ericsson återvände han till Telegrafverket, enbart för att 1917 åter bli anställd för att delta i utvecklingen av nya telefonstationstekniker inom Ericsson.

Denna mobilitet mellan de två parterna förekom även i de två organisationernas ledningar. Helge Ericson är ett exempel på detta. Efter examen på Tekniska Högskolan 1912 började han på Televerket vilket han lämnade 1928 för Ericsson. Två år senare återvände han som verkets verkstadsdirektör och avancerade till generaldirektörsposten 1939. Men 1942 sade han ånyo upp sig för att återgå till Ericsson som dess vd för att efter drygt tio år på vd-posten 1953 avsluta sin professionella karriär som företagets styrelseordförande.

Ytterligare tre framträdande exempel är statsministern och högerpartiledaren Arvid Lindman som efter att ha varit Telegrafverkets generaldirektör 1904-07 blev styrelseordförande i Ericsson 1916–25, chefen för Ericssons amerikanska dotterbolag och sedermera Telegrafverkets verkstadsdirektör Klas Weman samt Ericssons konstruktionschef och Televerkets generaldirektör Håkan Sterky.

Författare: Mats Fridlund och Claes-Fredrik Helgesson

Dela med dig av dina tankar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder cookies

Cookies ("kakor") består av små textfiler. Dessa innehåller data som lagras på din enhet. För att kunna placera vissa typer av cookies behöver vi inhämta ditt samtycke. Vi på Centrum för Näringslivshistoria CfN AB, orgnr. 556546-9243 använder oss av följande slags cookies. För att läsa mer om vilka cookies vi använder och lagringstid, klicka här för att komma till vår cookiepolicy.

Hantera dina cookieinställningar

Nödvändiga cookies

Nödvändiga cookies är cookies som måste placeras för att grundläggande funktioner på webbplatsen ska kunna fungera. Grundläggande funktioner är exempelvis cookies som behövs för att du ska kunna använda menyer och navigera på sajten.

Cookies för statistik

För att kunna veta hur du interagerar med webbplatsen placerar vi cookies för att föra statistik. Dessa cookies anonymiserar personuppgifter.

Cookies för annonsmätning

För att kunna erbjuda bättre service och upplevelse placerar vi cookies för att kunna anpassa marknadsföring till dig. Ett annat syfte med denna behandling är att kunna marknadsföra produkter eller tjänster till dig, ge anpassade erbjudanden eller marknadsföra och ge rekommendationer kring nya koncept utifrån vad du har köpt tidigare.

Cookies för personlig annonsmätning

För att kunna visa relevant reklam placerar vi cookies för att anpassa innehållet för dig

Cookies för anpassade annonser

För att visa relevanta och personliga annonser placerar vi cookies för att tillhandahålla unika erbjudanden som är skräddarsydda efter din användardata