Leksakshistorien är en spegelbild av den svenska företagshistorien, präglad av småskaligt entreprenörskap, inspiration och intryck från andra länder.
Leksaksindustrins svenska historia rymmer några större och välkända tillverkare, men också en lång rad mindre tillverkare med begränsade sortiment eller enstaka leksaker. Många företag har dessutom varit aktiva endast under några år.
Tyskland var ledande
Leksaker har funnits så länge det har funnits människor. De tidigaste leksakerna gjordes av naturens egna material som stenar, stickor och lera. Leksaksindustrin föddes på allvar i det europeiska 1700-talet. Viktiga faktorer var industrialisering, urbanisering och borgarklassens framväxt. Först i modern tid började man massproducera leksaker. Tyskland var tidigt ute – år 1861 fanns det bara i Nürnberg 261 företag som tillverkade tennsoldater, mekaniska bilar, tåg och ångmaskiner. Tyskland var länge ledande, men Storbritannien tog en allt starkare position, efter de båda världskrigen som drabbade Tyskland hårt. Sedan dess har leksakstillverkningen vuxit i flera länder och på senare tid naturligtvis i Asien, till exempel i Japan och Kina.
Leksaker som tidigare ägdes av kung Carl XVI Gustaf i Tidö Leksaks & Seriemuseum tidigare vid Tidö slott i Västerås – i dag i Stockholm på Skeppsholmen. Källa: Wikimedia Commons
Den svenska leksaksindustrin
Redan på 1790-talet tillverkades de första figurerna i Sverige, före stora länder som England och Frankrike. Men först mot slutet av 1800-talet och i början av 1900-talet kunde man se en mer omfattande industriell produktion. CC Ohlssons Leksaksfabrik, tillverkade tennfigurer och leksaker av bleckplåt. Figurerna tillverkades i en mängd olika storlekar och utföranden. Santessonska Tenngjuteriet, grundades 1839 i Gamla Stan och hade tidigt en egen gravör anställd, som skapade merparten av figurerna. De blev mest kända för sina halvrunda historiska serier som ”Slaget vid Narva” och ”Slaget vid Lützen”. Tenngjuteriet Mars startades 1915 och hade i början av 1920-talet cirka 30 personer anställda. Förlagorna till figurerna ritades av svenska konstnärer och var kända för att vara mycket fint lackerade. I den stora skalan fanns förutom soldater, historiska figurer såsom ”vikingar, lappar, negerby, lantgård, slag mellan romare och germaner samt slaget vid Brunkeberg”.
Industrins mångfald
I mitten av 1800-talet föddes, samtidigt med figurtillverkningen, andra delar av den svenska leksakshistorien. Ofta som resultat av att ett företag redan hade en tillverkning av något slag, där leksaker passade in som ett komplement. Mellan 1900–1920 var Småland lite av ett leksakskluster, med fyra leksaksfabriker bara i Ljungby. De flesta tillverkade förmodligen träleksaker, endast någon tillverkade vid denna tid plåtleksaker. Under världskrigens importsvårigheter såg sedan åtskilliga nya tillverkare dagens ljus med tillverkning av allt från träleksaker, dockskåp, dockvagnar och spel till leksaker i metall och gjutjärn. På femtiotalet kom dock allt fler av de svenska leksakerna att efterhand ersättas av importerade leksaker, framför allt från låglöneländer.
Författare: LG Nilsson
– – – – – – – – – – – –
STORA SVENSKA LEKSAKSTILLVERKARE
Brio: Aktiebolaget A.W. Nilssons fabrik etablerades 1855 i Malmö och tillverkade förutom barn- och dockvagnar och trampbilar även stålmöbler, kirurgiska möbler och dentalmöbler. Företaget kom senare att bli känt som Brio, Sveriges största leksakstillverkare med huvudsaklig träproduktion. På 40-talet blev Brio den ledande leksaksgrossisten med bland annat Märklin i sitt sortiment och 1963 fick Brio nordisk ensamrätt på Barbiedockan. 2004 blev investmentbolaget Proventus huvudägare av Brio AB. I dag ägs Brio av det tyska företaget Ravensburger.
Gemla Leksaksfabrik: Startades ursprungligen som en möbelfabrik på 1860-talet. Gemla är kanske mest kända för sina fint modellerade gunghästar, hästdragna kärror, dockskåp och dockskåpsmöbler, förutom praktiska utomhusleksaker.
Micki Leksaker: Premiärprodukten 1944 var en figur uppbyggd av målade kulor, ”Micki-Kul”, och nystartade Epa-varu husen blev försäljningskanal. Än i dag är Micki ägt av 40 familjemedlemmar med rötter från den ursprungliga ägarfamiljen. Tillverkningen sker i dag till stora delar i Fjärran Östern.
Alga: Spelföretaget grundades som dotterbolag till Pressbyrån 1917. Under kriget ägdes Alga av Bonniers, men 1940 överfördes bolaget och speltillverkningen till ett nytt bolag som också övertog företagsnamnet Alga. Sortimentet består i dag främst av vuxenspel, barn– och familjespel och utomhusspel. Numera ägs företaget av Brio, och tillhör därmed även det tyska Ravensburger.
MINDRE KÄNDA LEKSAKSTILLVERKARE
Vid sidan av ett fåtal stora tillverkare har det självklart funnits många mindre. Några ur historiens lager har försvunnit, glömts bort eller fokuserat sin tillverkning på helt andra saker.
Rörstrand: Inte bara ”vuxenporslin” av hög kvalité, utan från 1842 även barnporslin.
Skoglund och Olsson, Gävle: Leksaksbilar i gjutjärn (1927–1938).
Berglinds Leksaksfabrik, Nyköping: De så kallade ”tripp-trapphundarna” och andra trädjur som skars ut ur björkträ (1900).
Enköpings Leksaksfabrik: Före första världskriget Sveriges kanske största leksaksfabrik med kokkärl, tallrikar, bestick i leksaksformat (1897–1915).
Kährs, Nybro: Träleksaker i stil med Gemla och Brio, (1900–1970).
Arnold Wiik/Syco, Strömstad: ”Tommy-bilen”. ”Plåtark och motor” från Norge, däck, fälgar, ratt från Sverige. Bilarna stansades, monterades, lackerades i Strömstad (1950).
Aristospel, Stockholm: Det första ishockeyspelet. När Sven
Tumba, Stiga och Alga blandade sig in på marknaden slutade det med konkurs för Aristospel (1936–1973).
Nolbyn, Filipstad: Dockskåp, dockskåpsmöbler och tillbehör (1938–1972).
Alvergård & Co, Stockholm: En Jeep i gråmålad gjuten aluminium (1940–1950).
Mekanik: Inspirerat av Meccano startades en tillverkning med egna delar i Sverige, med samma mått och gänga som Meccano. Samtidigt började Brio importera Märklin från Tyskland som krävde att deras version, Märklin-Meccano, skulle ingå i sortimentet (1940).
Svenska Fjäderfabriken, Gnosjö: Urverksdrivna tåg under 40–50-talet.
Celloverken, Lidköping: Cellodockan, kaniner, björnar och andra plyschdjur (1944–54).
Magda Boalt, Stockholm: Käthe Kruse-liknande dockor (1946–1975).
Cerbo, Trollhättan: Små, ej skalenliga plastbilar. Tillverkat 500 000 st Volvo (1948–1953).
Elvin Plastic: Buick, fint modellerad med stötfångare i metall och urverk (1949).
Allitoys, Västergötland: En avancerad konstruktionsbil (hot rod) helt i plast (1950).
ADE ångmaskiner, Insjön: Enkla ångmaskiner i aluminium och mässing (1950–1960).
Solkustens Dockverkstad, Oskarshamn: Hantverksmässig tillverkning av dockor (1970–2016).
Viking Toys, Torsås: Plastleksaker som tål tuffa lekar (1975).
Combiplay AB: Plastbilar i en serie kallad ”Hot Classics” (1980–1990).
NK/PUB: Beställde leksaker i eget namn, förpackade i egna designade kartonger.
Brusewitz, Göteborg: Litograferade bleckplåtburkar, så kallade Tin Bisque. Exempel är bussen ”Ystad-Haparanda” och flygplanet med reklamtexten ”Kooperativa” eller ”Konsum” (1900).
Arkitekt J. Udd: Dockskåpsmöbler av god kvalitet i 1950- talsdesign (1950).
Dela med dig av dina tankar