Ekonomen Joseph Schumpeter har beskrivit den framgångsrike entreprenörens insats som ”skapande förstörelse”. Genom sin framgång slår han ut äldre strukturer och aktörer. Det innebär att entreprenören ofta får slåss mot det etablissemang som känner sig hotat.
En nydanande entreprenör inom handeln kommer att få den etablerade handeln som sin motståndare. Det har inte alltid varit en kamp på lika villkor. Den etablerade handeln är ofta bättre organiserad än nydanaren och har bättre kontakter med politiker och myndigheter. Olika regelsystem kan vara anpassade till traditionella verksamhetsformer och utgöra ett hinder för nydanarna.
Även om handelns organisationer numera i allt väsentligt bejakar en fri konkurrens, finns många historiska exempel på att sådana organisationer – liksom näringslivsorganisationer inom andra branscher – har försökt stoppa obekväma konkurrenter. Redan 1776 beskrev Adam Smith detta i boken Nationernas välstånd:
Personer inom samma bransch träffas sällan, ens för nöje eller förströelse, utan att samtalet slutar i en sammansvärjning mot allmänheten eller i något påhitt för att höja priserna.
Utstötta och bojkottade
Efterkrigstidens tre stora svenska handelssnillen, Ingvar Kamprad (IKEA), Erling Persson (H&M) och Per-Olof Ahl (Kapp-Ahl), utsattes för bojkotter av leverantörer och konkurrenter när de drog igång sina företag. Ahls kamp mot den traditionella handeln och dess ojusta metoder beskrivs i den festliga skriften Kappor till varje pris.
Per-Olof Ahl berättar exempelvis om hur svenska konfektionsföretag fick sprätta bort firmamärkena i kapporna och lasta dem i anonyma skåpbilar för att under nattens mörker köra dem till en mötesplats i skogen långt bort från Göteborg, där Kapp-Ahl, i lika anonyma bilar, tog emot leveranserna. Om den etablerade handeln hade fått veta, att man levererade till Kapp-Ahl, så hade den övriga marknaden omedelbart och obönhörligen stängts.
Per-Olof Ahl berättar också om en säljturné i Helsingborg. Där hade den etablerade handeln försäkrat sig om att Ahl inte skulle få hyra någon butikslokal. Dessutom vägrade lokalpressen att ta in annonser från den ”oseriöse kapphandlaren”. Men Ahl annonserade i Helsingörs tidningar – och danskorna strömmade till. Dessutom uppmärksammades kappstriden i den svenska rikspressen. Och han hittade en utmärkt lokal som stod oanvänd på dagarna – Konserthuset. Succén var given!
Antisemitism
Det finns flera exempel på att handelns organisationer har motsatt sig avregleringar som ökar konkurrensen, t.ex. fri etablering och prissättning inom bokhandeln och fria affärstider. Ett mer obehagligt inslag är de kampanjer, som tidigare stundtals har förekommit mot judiska handelsmän i Sverige. Om dessa har vilat på en antisemitisk övertygelse eller om antisemitismen enbart har tjänat som inslag för att motarbeta besvärliga konkurrenter må vara osagt.
År 1883 bildades Sveriges Allmänna Handelsförening som var den första nationella handelsorganisationen i Sverige. Dess förste ordförande Pehr Lithander, grosshandlare och konservativ riksdagsledamot från Göteborg, förde en hätsk kampanj mot den judiska gårdfarihandeln (liksom mot annan icke önskvärd konkurrens inom handeln). På 1930-talet fördes en hård strid mot den nystartade lågpriskedjan EPA från olika handlare, vilken inte saknade antisemitiska undertoner. Grundarna av EPA var nämligen två judar, Josef Sachs (grundare av NK i Stockholm) och H.G. Turitz (grundare av varuhuset American Bazar i Göteborg).
Dela med dig av dina tankar