Den revolutionerande symaskinen

Få av 1800-talets uppfinningar bredde ut sig så snabbt som Isaac M. Singers symaskin. Den blev dessutom en viktig faktor för såväl kvinnans frigörelse som folkhemmets uppbyggnad.

Redan under 1700-talets textilindustriella revolution började innovatörer prova om man kunde skapa en maskin som sammanfogade flera delar. Spinning Jenny hade löst spånadsfrågan och de mekaniska vävstolarna dunkade fram tyger med en faslig fart. Sömnaden förblev manuell och därmed en flaskhals i produktionskedjan. I både Europa och USA dök det snart upp symaskinskonstruktioner, men med Isaac M. Singers patenterade maskin från 1851 kom den första funktionella maskinen.

Den första symaskinsmodellen från 1851 visas för direktör Löwbeer vid Singers 100-årsjubileum 1951. Ur Singers historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Serietillverkning startades i USA och de initiala farhågorna om ökad arbetslöshet kom på skam. Symaskinen svepte fram som en präriebrand över klotet och skapade miljontals nya arbetstillfällen.

I Sverige blev Singeragenten Kunglig Hovleverantör och självaste Mahatma Gandhi, som generellt var kritisk mot den moderna utvecklingen, lär ha sagt att symaskinen var den enda västerländska uppfinning som hade något värde. På kort tid blev varumärket Singer ett av världens första verkligt globala. 1941 passerade man 100 miljoner sålda maskiner. I den mångfacetterade sömnadsindustrin medförde symaskinens intåg förändring inom beklädnad, skotillverkning, möbeltapetsering, heminredning, sadelmakeri och bilinredningar. Det textila arbetet i hemmet underlättades dessutom.

I dag ser vi symaskinen som självklar och reflekterar inte ens över hur tillvaron sett ut utan den. Möjligheten att massfabricera likadana klädesplagg kom att radikalisera modet samtidigt som västerländsk klädstil spred sig över klotet. Den borgerliga mörka kostymen med diskret väst, strikt vit skjorta med liten krage och slips slog igenom.

När tronarvingarna Edward, Prince of Wales och Japans prins Hirohito poserar bredvid varandra på ett foto från 1921 är de i det närmaste identiskt klädda trots att de kommer från två diametralt motsatta hörn av världen. Även kvinnoklädseln lättas upp och förändras.

Symaskinen blev också en viktig faktor i kvinnans frigörelse och samhällslivets demokratisering.

Nyskapande affärsupplägg

Fast Isaac Singer fick kämpa för att slå igenom med sin maskin. Föregångarna hade inte hållit måttet och publiken hade tappat tron på symaskinen som idé. Det krävdes många personliga demonstrationer och en massiv annonskampanj för att få den första kunden. Bolaget arbetade med ett magert, lånat kapital så när intresset väl var väckt, måste influtna pengar genast omsättas i material till fler maskiner.

Ställda inför anklagelser om patentintrång behövde Singer och hans kompanjon legal expertis men hade inte råd. Juristen Edward C. Clark erbjöd sina tjänster mot delägarskap i bolaget. Clark vann tvisten och visade sig därtill vara ett affärsgeni. Singer och Clark blev kompanjoner. Singer tog hand om produktionen och Clark blev arkitekten bakom Singers nyskapande affärsupplägg med handelsresande (canvassing), personliga demonstrationer, gedigna instruktioner, avbetalningsköp och möjlighet att byta in äldre maskiner.

1863 såg bolaget The Singer Manufacturing Company dagens ljus (sedan 1963 The Singer Company). Samma år sålde man 21 000 symaskiner, 1871 såldes 181 260 och 1878 hittade 356 432 maskiner sina köpare. 1904 såldes 1,3 miljoner maskiner och vid flera tillfällen under tiden därefter såldes över 2 miljoner symaskiner per år. Singerbolaget expanderade från Boston till New York och därefter till New Jersey, Canada, Europa och resten av världen.

Första världskriget slog hårt mot Singers organisation och fattigdomen under påföljande depression och införda handelshinder orsakade stora säljsvårigheter.

Fabriker kom att anläggas på en rad olika platser även utanför USA, bland annat i Skottland och Tyskland. De stora framgångarna gav klirr i kassan och ökade lokalbehov. I september 1906 invigde Singer världens högsta byggnad i New York. Med torn på toppen, 47 våningar ovan jord och sju vångar under, uppmärksammades skyskrapan även i svensk press.

Första världskriget slog hårt mot Singers organisation och fattigdomen under påföljande depression och införda handelshinder orsakade stora säljsvårigheter. Dock lyckades man komma igen, och introduktionen av den elektriska symaskinen 1921 gav ett uppsving. Andra världskriget gav nya bakslag med sönderbombade fabriker, förstörda butiker, tusentals förlorade medarbetare och en kapsejsad internationell organisation. Än en gång fick man återuppbygga verksamheten.

Säljkonceptet med avbetalningsköp och agenter som gjorde hembesök importerade från USA. Här en Stockholmsagent som trafikerade skärgården omkring 1927. Ur Singers historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Försäljning i Sverige

Singers symaskin landade i ett liberaliserat Sverige. 1846 försvann skråväsendet och 1864 infördes näringsfrihet. Många entreprenörsjälar med idéer kände sig manade att starta eget, inte minst bland kvinnorna. Med Singers symaskin kunde sömmerskor, skräddare och skomakare öka sin produktivitet och expandera. En svensk sko- och sömnadsindustri började växa fram. Symaskinen blev också en viktig faktor i kvinnans frigörelse och samhällslivets demokratisering.

Som kvinnornas första hushållsmaskin blev den mäkta populär i alla samhällsskikt – en attraktiv möbel som både fungerade som statussymbol och sömnadsverktyg. Oftast var det dock “husets herre” som var köpare. I bevarad kundkorrespondens återfinns betalningsansvariga med titlar som kolare, arbetare, hemmansägare, doktorer, kronolänsmän, maskinister, torpare, garvare och stenarbetare.

Redan omkring 1860 började enstaka Singermaskiner nå svensk mark. De kom med segelfartyg från USA, huvudsakligen till Göteborg. De såldes sedan till skräddare, sömmerskor och andra som producerade med nål och tråd. En och annan visade till och med upp sin maskin mot betalt inträde. Snart startades en mer systematisk import från Singer i New York eller via Hamburg. Göteborgsföretaget Blidberg & Stridsberg gjorde reklam för symaskinerna som “starka och enkla med kapacitet för 12 mans jobb”. Ett antal köpmän och butiker med blandat varuutbud etablerade försäljning i större städer.

1865 fick Hamburgföretaget George Neidlinger & Co ansvar för den svenska distributionen. Herman Meeths, med affär på Fredsgatan 3 i Stockholm, utsågs till generalagent. Meeths blev lyckosam och expanderade med breddat sortiment, butiker och depoter. Med tiden blev han stor inom sybehör och damkonfektion och drev flera varuhus. 1875 öppnades en depot i Göteborg med en föreståndare som flyttats från Meeths i Stockholm.

Symaskinsverksamheten knoppades av 1880. I Stockholm flyttade man då kontor, verkstad och den egna kusken till Malmskillnadsgatan. Meeths nära medarbetare F. O. Sonntag blev verksamhetschef. På större platser anlitades lokala aktörer som återförsäljare, till exempel järnhandlare, skräddare, sybehörsaffärer och bokhandlare. De köpte symaskiner i fast räkning till rabatterat pris. Från Stockholm sköttes också distributionen till större städer i Finland. Sonntag satte upp en säljorganisation efter amerikanskt mönster med professionella instruktörer och symaskinsagenter med ensamförsäljningsrätt
på landsorten.

Försäljningen tog ordentlig fart och 1885 fick Sonntag ansvar för huvudagenturen. Strax därefter öppnades filialer i Jönköping, Kalmar och Visby. 1901 tog USA över och skapade dotterbolaget Singer Co. Symaskinsaktiebolag med Sonntag som dess första vd. Året därpå hade bolaget 522 anställda och sålde 18 000 symaskiner per år. Verksamheten var i princip rikstäckande.

1908 tillträdde en ny vd, H Paltzer, speciellt inriktad mot “B2B – försäljning”. Han var en skicklig affärsman som fick ordentlig snurr på tillverkningsindustrins inköp. När kriget bröt ut blev han som tysk medborgare tvungen att återvända till hemlandet. Ernst Löwbeer tillträdde då som vd och blev kvar på posten i över 40 år. Han lotsade företaget genom depressionstider och två världskrig med varuförsörjningsproblem och påföljande stora förändringar.

En Stockholmsgrupp med Singeragenter redo att starta dagens arbete. Ur Singers historiska arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.

Ett starkt varumärke

Singer och Clark var tidigt medvetna om kraften i ett starkt varumärke och jobbade hårt på att bygga ett sådant. Bolaget hörde till de första stora annonsörerna i USA och man satsade stort på skyltfönster, pressmeddelanden, allehanda mässor och utställningar.

I Sverige deltog man bland annat på Industri- och konstutställningen i Malmö 1896, Baltiska utställningen i Malmö 1915, hos Hantverkarna i Stockholm 1922, Liljevalchs 1930 och Kiviks marknad 1936. Det särskiljande S-varumärket trummades in effektivt. Måna om ett gott renommé säkerställde man noga att maskinerna var ordentligt uppmärkta med företagets “lagligen skyddade fabriksmärke”. Även i svenska broschyrer och annonser uppmanades kunderna att noga kontrollera att de verkligen köpte en originalmaskin och inte en undermålig “efterapning”.

Kvalitet var ett signum, “ehuru väl det är antagligt att hufvuddelarna i maskinerna hålla en mansålder kan dock en eller annan maskindel förslitas efter flera års begagnande”. Bruksanvisningarna var omfattande och ambitiösa och alltid försedda med “Eftertryck förbjudes”. Säljmaterialet producerades i USA och trycktes tidigt på över 50 språk. För att stimulera hushållens efterfrågan lanserade Singer gratis symaskinsundervisning i egna butiker och hyrda lokaler. Från USA spreds metoden successivt över hela världen redan vid 1800-talets slut.

Vi lär dig sy på 16 timmar

I Sverige kom verksamheten att passa utmärkt in i hemmafruepoken där husmor själv förväntades sömma, pynta och fixa till det mesta på hemmaplan. 1905 skrev pressen positivt om kurserna i broderi-och konstsömnad på maskin och 1911 annonserades kurser i press och skyltfönster. “Vi lär dig sy på 16 timmar” blev så småningom en populär slogan. Potentiella köpare men även den som redan hade en maskin var välkomna. Efter avslutad kurs köpte två av tre deltagare en ny symaskin.

Agenter och avbetalningsköp

Amerikanen Edward C. Clark skapade Singers säljsystem med bas i egna fasta butiker och kringresande symaskinsagenter som gjorde hembesök och sålde på avbetalning. Oavsett var kunden bodde skulle det gå att köpa en Singersymaskin och få den hemlevererad.

Symaskinsagenten skulle vara en god psykolog, reklamman, mekaniker, lärare, språkman, inkasserare, bokförare och mycket annat. Symaskinsagenterna kuskade land och rike runt och kunde ligga ute på vägarna långa tider. Häst och vagn och roddbåt fick komplettera järnväg och ångbåt för att nå fram till kunderna. Så småningom blev de bilburna eller cyklade. Till minsta byhåla, ensamtorp, ut på öar och uppför fjällsluttningar tog de sig och sålde hett efterfrågade Singer-maskiner.

Under det sena artonhundratalet låg priset för en “vanlig” symaskins- modell på cirka 100 kronor. Kontantaffärer förekom men köpet gjordes normalt upp genom hyreskontrakt mellan köpare och säljare. En större kontantinsats betalades direkt och därefter följde månatliga mindre inbetalningar på 5 eller 8 kr. Om inte betalningen fullföljdes inom stipulerad tid togs maskinen tillbaka. Tonen var kärv i kravbreven som skickades ut till kunder som inte skötte avbetalningarna.

Från 1924 drev Singer i mer än 20 år »”Syarmén” för kläder till behövande tillsammans med Svenska Dagbladet och med stöd av kungahuset.

Strid ström av nya modeller

Singer satsade hårt på produktutveckling. Kunderna stod närmast i kö med nya behov att lösa. Ständigt snabbare och effektivare symaskiner skulle fram. De första maskinerna klarade bara textila material och blev oumbärliga för skrädderier, sömmerskor och möjliggörare för den uppåtgående konfektionsindustrin. 1871 lanserade Singer skosymaskinen som banade väg åt en framväxande skobransch. Knapphålen var länge ett tidsödande moment inom sömnad. Mot 1870-talets slut hade man löst även detta. Med tiden kunde Singers knapphålssymaskin användas till alla upptänkliga material. 1894 köpte till exempel svenska flottan i Karlskrona en knapphålssymaskin.

För effektivare marknadsbearbetning delade Singer 1891 upp verksamheten i två delar med hushåll och industrikunder var för sig. Det blev starten för en enastående expansion. Redan vid förra sekelskiftet salufördes 3 000 olika symaskiner och kring 1950 hade man 4 000 varianter i produktprogrammet. Singer uttryckte det själva som “maskiner för alla tänkbara sömnadsjobb; damklänningar och silkestrumpor, arméskjortor och militärtält, herrkläder och bokbinderi, skor och pälsverk, fallskärmar, gardiner och gasmasker, möbler, bilklädslar och hundhalsband mm”.

Singer i folkhemmet

Svenska Singer hjälpte tidigt till med service, råd och dåd med syfte att stimulera hemsömnad. Symaskinerna trängde också in i skolundervisningen och företaget engagerade sig på olika sätt i ideellt arbete och filantropi. Man stöttade Barnens dag, anordnade syläger för flickor, kurser för arbetslösa ynglingar och hjälpte diakoniföreningars sömnad till fattiga barn på 1920-talet. Från 1924 drev Singer i mer än 20 år »”Syarmén” för kläder till behövande tillsammans med Svenska Dagbladet och med stöd av kungahuset.

Alla kan lära sig sy – alla bör kunna sy – alla är välkomna till Singer sömnadskurser.

Under 1930-talets depressionsår understödde man Röda Korsets sömnad för välgörenhet. Singer hjälpte Rädda barnen, Europahjälpen och Kvinnoorganisationerna med maskiner och material. När Mälarhöjdens kapell invigdes 1929 var altarduken skapad av Alf Munthe, skänkt av Singer och konstfärdigt uppsydd på Singersymaskin.

1935 gav Singer prinsessan Ingrid en rya sydd på Singermaskin som bröllopspresent. Under krigsåren gav man kurser i systugor och stöttade Lotta-rörelsen. Man samarbetade kring hemsömnad med Hyresgästernas kvinnoklubb, HSB och Aktiv hushållning. På 1950-talet tog Singer Sytjänst fram en komplett pedagogisk klädsömnadsbok med steg för steg instruktioner. Läsaren uppmanades att delta i kurser eller vända sig med sina sömnadsproblem till någon av Singers lärarinnor. “Alla kan lära sig sy – alla bör kunna sy – alla är välkomna till Singer sömnadskurser.”

Ur Företagshistoria 2020:1

Text: Eva Ersson Åbom

Dela med dig av dina tankar