Det är brist på papper i landet

Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1946:12.

Pappersbrist. ”Vi har i Sverige, ofta till utlänningarnas förvåning, vant oss vid att betrakta papper som en ”fri nyttighet” vilken man kan slösa med men idag råder brist på papper och Vi måste nog alla försöka att förstå detta läge: vi har brist på papper – och vi måste därför spara på det”.

Att spara papper är inget modernt påfund, även om anledningarna har varierat. Under början av 1950-talet har det uppstått pappersbrist i Sverige bland annat på grund av stigande råvarupriser. Bristen ledde till omfattande kampanjer där befolkningen uppmanades till rationell pappersanvändning.

Bland andra ledde Stockholms Köpmannaförbund initiativet med stor annonskampanj som uppmanade både handlare och allmänheten att se över sin pappersförbrukning. Nordiska Kompaniets personaltidning Kompani-Rullan plockade givetvis upp initiativet och kom med många bra tips hur det anrikas varuhusets säljare kunde dra sitt strå. Bland annat uppmanades personalen att mäta omslagspapperet och snöret noga innan man börjar slå in varan samt vara riktigt sparsam med silkespapper.

Nedan artikel ur NK:s personaltidning Kompani-Rullan nr.12, år 1946:

Det är brist på papper i landet

Rubriken här ovan kommer inom kort att möta Er från skyltar i varuhuset. Det kanske förvånar många, att det är så. Vi har i Sverige, ofta till utlänningars förvåning, vant oss vid att betrakta papper som en ”fri nyttighet”, vilket man kan slösa med. Vi behöver bara lägga en av våra digra dagstidningar vid sidan av andra länders pressalster för att se vilken oerhörd skillnad som råder redan i utnyttjadet av utrymmet. Papper slösas det med på arbetsplatserna och i hemmen. Obetydligt använt papper kastas utan hänsyn till att det skulle kunna användas en gång till, eller brännas utan hänsyn till att det kunde ingå som råvara i nytt papper. Nytt fint papper i väldiga mängder har vi blivit bortskämda med och förråden har aldrig sinat. Men… i dag råder det brist på papper i Sverige. Varför? frågar man. Ja, det hänger givetvis samman med den allmänna bristsituationen i världen.

För det första har skogen, den hittills till synes outtömliga källan för råvaran, blivit ansträngd utöver sin förmåga. Bränslet har krävt mycket, byggnadstimmer behövs i mängder. Vi har nu en årlig avverkning, som ej obetydligt överstiger återväxten. Skogen minskar alltså och vad det kan betyda för vår samhällsekonomi förstår alla.

För det andra har man även här brist på arbetskraft. Alla vet, hur ansträngd arbetskraften  är i dag, på grund av tidigare låga födelsetal, på grund av högkonjunkturen i landet, på grund av bristsituationen i världen. Vi hinner helt enkelt ej med att förädla råvaran, skogen.

För det tredje saknar vi på vissa punkter behövliga råvaror, ty ”papper” är ej en helt genomsvensk produkt.

Samtidigt som produktionen av papper blir allt mer försvårad – och med tanke på de exportförpliktelser landet åtagit sig kan det nuvarande läget väntas bli förvärrat – har behovet blivit allt större. Den rådande högkonjunkturen har åstadkommit en ofantlig ökning i efterfrågan och dessutom måste vi exportera papper eller råvaror därför.

Vi måste nog alla försöka att verkligen förstå detta läge: vi har brist på papper – och vi måste därför spara på det. Detta gäller ej minst oss på NK, ty vi förbrukar en avsevärd mängd papper i form av olika slags emballage – omslagspapper, påsar, papp, snören, kartonger – och blanketter.

Men, säger någon, jag sparar alltid på papper. Ja, något medvetet slöseri förekommer nog ej men, handen på hjärtat, kan vi ej alla vara mera sparsamma? Ty det går att spara. Uppe på NK-skolans lokaler fick för ett par år sedan ett antal erfarna försäljare och kassa-inslagare emballera några olika varor. För en viss artikel använde alla olika ”längd” omslagspapper med den ”bäste” förbrukade endast tre fjärdedelar av det den ”sämste” använde. Och ändå blev det ett alldeles utmärkt paket. För en annan vara använde en försäljare utan att sänka paketets ”kvalitet” fjärdedelen av det silkespapper, som den ”störste” förbrukaren begagnade.

Vad som framför allt är nödvändigt för att man skall undvika onödig förbrukning, är en smula eftertanke. Man skall inte blint rycka av en bit papper eller ta förta bästa påse. Den behöver inte ta någon tid, denna eftertanke, och det behöv bara att man samtidigt med att man tar emballaget på ett ögonblick bildar sig en uppfattning om hur man skall så in paketet. så småningom lär man sig att här arbeta helt rutinmässigt.

I det här hänseendet lär sig kanske envar själv bäst på sin arbetsplats. Här skall endast ges ett par allmänna påpekanden.

Mät gärna pappret. I regel är det ett ögonblicks verk att hålla upp varan mot omslagspappret samtidigt som man drar ut det. Man får på så sätt ett säkrare mått och undviker att man drar av för lång bit eller – ännu värre – tar så kort, att man måste ta ett helt nytt papper. Kom ihåg, att pappret ej behöver gå flera varv runt varan – såvida det ej regnar ute. Det räcker med enkelt lager, utom i ”fogen”, där pappret ligger om lott, mindre för en regelbunden och ”jämn” vara som en kartong, mera för en oregelbundet kantig artikel som ett par skor.

Var aktsam om snöret! Se till att ”tampen” inte blir för lång och skär helst inte av snöret förrän Ni har bundit knuten färdig. Då bör ”tampen” vara så lång, att det blir precis lagom för ”stroppen” om man klipper av snöret lika långt. Det är en styggelse att se hur ibland snöret klippes av på ett ungefär, så att man när knuten är färdig, har två stycken ett par decimeter långa ”tampar” att korta av. Det finns ställen där man på kvällen har golvet innanför inslagningsdisken täckt av sådana snörbitar. Vidare, man behöver ej då dubbelt varv av snören om varje litet paket. I de flesta fall räcker det med ett enkelt varv.

Ge akt på hur kunden tänker bära paketet! Härom dagen kunde man se hur e av våra bästa och mest erfarna försäljerskor, efter att ha avslutat försäljningen av en vara på ungefär 1 decimeters längd och motsvarande bredd, slog in densamma i rikligt med omslagspapper, virade om ett ordentligt stycket snöre, för säkerhetens skull i dubbla varv – artikeln kunde väl ha vägt ett par hekto – gjorde en ordentlig stropp, satte in pinnen på övligt sätt och – själv släppte paketet den omfångsrika shoppingväska som kunden hela tiden hållit inbjudande öppen. Skulle man inte i sådana fall kunna fråga: ”Passar det att vi lägger paketet i väskan?” och helt enkelt virat om ett eller ett par silkespapper? Vad hade det inte sparat både i material och arbete? Säkert kan man vinna en hel del i besparingar genom ett sådant samarbete med kunderna och utan att servicen blir lidande.

Det finns en mängd olika sätt att undvika onödig pappersförbrukning. Men, som sagt, det mesta funderar man ut själv och tillämpar det med en smula eftertanke. Och kommer Ni på något särskilt knep eller något påpekande, som kan vara värdefullt, glöm då inte bort lådan för premieidéer. Goda uppslag kommer att belönas på vanligt sätt.

Framför allt, låt oss alla försöka få en annan inställning i fråga om pappersförbrukningen. Låt oss tänka på att vi har ont om papper och att det är ett nationellt intresse att vi sparar därpå, alltid men i dag med tanke särskilt på vårt samhälles ekonomi.

Artikel ur NK:s personaltidning Kompanirullan1946:12 hos Centrum för Näringslivshistoria.

Framtagen under en workshop med Påhlmans Gymnaium och Företagskällan.

Dela med dig av dina tankar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.