De grundläggande förutsättningarna
Detaljhandel är det sista ledet i en organiserad distributionskedja som börjar med producenter och slutar vid konsumenter. Detaljhandeln har gamla anor, bl.a. från den traditionella lanthandeln. Den moderna detaljhandelns genombrott i Sverige kom på 1930-talet. Det var ingen tillfällighet att det skedde under det decenniet. Flera förutsättningar sammanföll då. Befolkningstillväxt och mekanisering av jordbruket frigjorde arbetskraft för industri- och tjänstesektorn, som började expandera snabbt. Urbaniseringen accelererade och efterfrågan på konsumtionsvaror ökade. Detta innebar att fler människors behov måste tillgodoses av handlarna i städerna. Flera faktorer gjorde det möjligt för detaljhandeln att svara mot de växande kraven.
Kommunikationernas utveckling
Handel och sjöfart expanderade vilket ledde till att marknader som tidigare endast haft sporadisk kontakt integrerades. Långväga, billiga varor kunde regelmässigt saluföras i handeln och utbudet breddades samtidigt som det blev billigare. Men inte bara internationella marknader integrerades, utan även kommunikationsmedel och infrastruktur som band samman nationella regioner på ett annat sätt än tidigare. Bil- och busstrafik utvecklades samtidigt som järnvägarna gjorde det möjligt att nå allt större delar av landet på kort tid.
Massproduktion och lagerhus
En annan viktig faktor bakom detaljhandelns genombrott var att allt fler varor kunde massproduceras, samtransporteras och masslagras i specialkonstruerade lagerhus som t.ex. kylhus. Därigenom förbättrades förutsättningarna för inköp av stora partier samtidigt eftersom de kunde bevaras längre och i större kvantiteter i de nya lagerhusen. Kostnaderna i distributionskedjan från producent till konsument blev lägre och priser kunde pressas nedåt så att utbudet nådde allt bredare grupper av konsumenter.
Utvecklingen i några siffror
Från 1930-talet växte den svenska köpkraften, vilket avspeglades i detaljbranschens utveckling. Mellan 1930 och 1950 ökade antalet sysselsatta i detaljhandeln med 52 procent och 1951 var omkring 300.000 människor sysselsatta i sektorn. Detaljhandelsföretagen blev samtidigt både fler och större. Under perioden 1930–1950 ökade antalet arbetsställen med ca 20 procent och försäljningsvolymen med omkring 70 procent. Då den svenska köpkraften förändrades påverkades även efterfrågemönstret. Detaljhandelns sortiment diversifierades och specialiserades efter konsumtionsbehov. Dyrare varor för höginkomsttagare salufördes sida vid sida med massproducerade billigare standardvaror för medelinkomsttagare, medan enhetsprisaffärer, EPA-affärer, vände sig till de mindre köpstarka grupperna. Marknadsintegrationen gjorde det möjligt för detaljhandeln att snabbt anpassa sig till konsumenternas behov.
Den centrala handeln
Detaljhandeln utvecklades parallellt och integrerades med andra områden som bank- och finanssektorn, tillverkningsindustrin, kommunikationssektorn och försäkringsbolagen. Detaljhandelns utveckling var alltså ett resultat av en ekonomi stadd i utveckling. Idag fyller detaljhandeln en viktig uppgift i samhällsekonomin. Den svarar för att medborgarnas konsumtionsbehov uppfylls effektivt. Detaljhandelns utveckling har även lett till att priserna på konsumtionsvaror sjunkit. Fler människor har kunnat konsumera fler varor till lägre priser och därigenom har detaljhandeln i allra högsta grad bidragit till att förbättra människors materiella välfärd.
Detaljhandelssektorn är även en stor arbetsgivare som år 1994 sysselsatte omkring 200.000 människor i omkring 52.000 företag av olika storlekar. Sett till sektorns bidrag till den nationella ekonomin kan även nämnas att branschen år 1994 omsatte hela 345 miljarder kronor. Därmed hör denna sektor till en av de viktigaste i Sverige.
Författare:
Dela med dig av dina tankar