Ständig förändring, snarare än stabilitet, tycks ha varit ett av det svenska näringslivets främsta kännetecken under de senaste 150 åren. Joseph Schumpeter kallade i början av 1900-talet processen för skapande förstörelse och menade att innovationsdriven förändring utgör kapitalismens själva kärna.
Idén är att etablerade företags positioner kontinuerligt hotas av entreprenörer som söker efter nya affärsmöjligheter, inte minst genom att ersätta befintlig teknik med ny. Under 1900-talets andra hälft har transistorn (1950-tal) och mikroprocessorn (1970-tal) utgjort grundteknologierna för en sådan skapande förstörelse. Omvandlingskraften har varit så stark att detta teknikskifte ibland kallas för en tredje industriell revolution (med ånga som den första industriella revolutionen i slutet av 1700-talet och explosions- och elmotorn som den andra i slutet av 1800-talet). Persondatorernas breda intåg i människors vardagsliv sedan slutet av 1990-talet är visserligen en del av denna historia, men som omvandlingskraft av det svenska näringslivet är digitaliseringen större än så. Genom att betrakta digitaliseringen som den centrala innovationen i en tredje industriell revolution betonas det långsiktiga spridningsförloppet, från stordatorernas första steg in i försvars- och verkstadsindustrierna på 1960-talet till utvecklingen under 2000-talet, när de flesta vardagliga områden började impregneras av den nya tekniken.
Utrymmeskrävande teknik
Datorutvecklingen mellan 1950 och 1975 präglades av att tekniken var utrymmeskrävande, dyr och tekniskt komplicerad för användarna. Ett par stora svenska industriella aktörer var tidigt ute i stordatorutvecklingen, men det var mikroprocessorn som innebar startskottet för digitaliseringens vidare spridning. I grunden handlar digitaliseringen om att det blev möjligt att samla, lagra, organisera och bearbeta information på nya sätt – och med mycket större hastighet. Den digitala informationshanteringen blev till en ny typ av infrastruktur som snart visade sig att ha kraft att förändra så vitt skilda verksamheter som hur man svetsade bilar, betjänade bankkunder, utvecklade nya läkemedel och överförde tv-signaler. Eftersom produktionen av hårdvara präglades av ihållande prisfall spreds användningen av datoriserade system till alltfler branscher under 1980-talet. Och billigare hårdvara gynnade mjukvaruindustrin, som kunde bygga vidare på den grundläggande tekniken för att anpassa datorkraften till kundernas skiftande behov.
Utvecklingen resulterade i att den nya tekniken även fick stor betydelse för själva innehållet i de varor och tjänster som producerades. Det gäller till exempel den finansiella sektorn, där bankerna på 1970-talet investerade i stordatorer för att effektivisera den interna transaktionshanteringen. Under 1980-talet kom nya terminalsystem som gjorde det möjligt att introducera nya tjänster, som bankomater och telefonbanker. Under 1990-talet övergick bankerna till klient/server-system, och en stor del av de traditionella tjänsterna flyttade över till bankernas nystartade internetkontor. För att inte tappa greppet om sina kunder har bankerna flyttat sitt fokus från att hantera transaktioner till att tillhandahålla finansiell rådgivning. På motsvarande sätt har den digitala tekniken radikalt omvandlat mediamarknaden, vad gäller både utbud och konsumtionsmönster. Den nya tekniken har också förändrat statens förutsättningar genom att undergräva monopolsituationen för statliga verk som Posten, Televerket och Sveriges Television.
Brytpunkt
Ur ett näringslivshistoriskt perspektiv utgör genombrottet för persondatorn och internet kring 1990-talets mitt en sådan brytpunkt i utvecklingen. Tidigare hade digitaliseringen främst påverkat näringslivet i dess interna processer. Genom privatlivets digitalisering och uppkoppling skapades ett nytt gränssnitt mellan näringsliv och konsumenter som öppnade upp ett helt nytt fält för kreativa entreprenörer. Femton år senare har näringslivet fått anpassa sig till att konsumenter jämför priser via specialiserade sökmotorer, traditionella media har fått konkurrens från bloggare, och läkare möter patienter som förberett sig flera timmar på olika nätsajter innan de besöker vårdcentralen.
Precis som de andra företeelser som beskrivits ovan har digitaliseringen sina olika uttolkare inom forskning och samhällsdebatt. En av de mest inflytelserika är sociologen Manuel Castells, som redan 1996 publicerade Nätverkssamhällets framväxt (första delen av tre i hans trilogiInformationsåldern). Castells övergripande argumentation är att den nya informations- och kommunikationsteknologins effekter förstärktes av kapitalismens (och kommunismens) systemkriser under 1970-talet och de nya sociala rörelser som växte fram under denna tid (fredsrörelsen, feminismen, miljörörelsen). Systemkriserna skakade nationalstaten i grundvalarna, och de sociala rörelserna kritiserade äldre hierarkiska maktstrukturer. Den nya tekniken bidrog med både nya sätt att tänka och nya sätt att agera. Ett exempel från näringslivets område är att den nya tekniken gjorde det möjligt för enskilda entreprenörer att utmana dominerande företag inom till exempel telefoni och media. Samtidigt gör Castells också en kritisk analys av den nya globala informationsekonomin. En central tanke hos Castells är att digitaliseringen river hinder i tid och rum, vilket gör att olika produktionsfaktorer flödar alltmer fritt i en globaliserad ekonomi. Jakten på produktivitet och konkurrenskraft intensifieras, vilket driver på tillväxten men också skapar nya utslagningsmekanismer på individuell och nationell nivå. Poängen är att maktförhållanden inte försvunnit, men att den ekonomiska makten i allt lägre grad representeras av enskilda individer och allt mer av ”marknadens logik”. Castells menar att vi bäst ser konturerna till denna nya värld om vi tänker oss att utvecklingen har gått från maktens flöden till flödenas makt.
Sammanfattningsvis har den digitala teknikens breda genombrott i produktion och konsumtion från 1980-talet och framåt förändrat näringslivets villkor. I stort sett alla branscher har påverkats av de nya sätten att hantera information. Gamla gränser – mellan länder, företag, branscher – har luckrats upp och ersatts av nya kombinationer och produktionskedjor. Effekterna är dock inte begränsade till effektiviseringar av produktion och logistik, utan digitaliseringen har även påverkat produktionens faktiska innehåll.
Hämtat ur boken Det svenska näringslivets historia 1864–2014, del V: Globalisering, entreprenörskap och humankapital av Oskar Broberg. Boken har getts ut genom ett samarbete mellan Dialogus Förlag och Centrum för Näringslivshistoria.
Författare:
Dela med dig av dina tankar