Du skall… Du skall inte…

Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1934:6 (årgång 8).

Fröken X. håller på och expedierar en kund. Hennes båda kolleger, herr Y. och herr Z… som hålla till vid sido­disken bakom ryggen på kunden, föra ett animerat samtal. Då det tydligen är något lustigt de tala om, skratta de båda två då och då ganska ljudligt.

Om Du som kund i en affär hör ett livligt samtal eller fnissningar och kratt bakom Din rygg, har inte Du också den obehagliga känsIan av att det är Dig man syftar på? Det yore inte underligt om kunden förargat reste sig och gick ut ur affären, även om de båda försäljarna kunde för­säkra henne att deras munterhet gällde en scen ur teater­pjäsen de sett föregående häll. Det hjälper inte med de uppriktigaste bedyranden – sedan misstron en gång blivit väckt, sitter elen kvar och gör sitt offer obehaglig till mods.

Du kall inte tro att kunden ingenting märker. De flesta kunder med undantag av de mest självsäkra, äro alltid en mula på in kant gentemot biträdena i en affär och tro gärna att allt som försiggår omkring dem har något med dem själva att göra. Detta pansar lägga de gärna av om försäljaren har förmåga att vinna deras förtroende. Vid minsta orsak till misstroende anlägges emellertid åter pansaret och då är det ännu svårare för försäljaren att vinna kunden på sin sida. Vad har Du då för glädje av ett gott samvete, om kunden, ledd av misstro, drar sig för köpet?

Du skall undanröja allt som kan förorsaka minskat för­troende från kundens sida. Inlåt Dig t.ex. inte i samtal med någon kamrat medan en kund betjänas på avdelningen. Sådant verkar störande på kunden. Har någon av försäljarna någonting att fråga om, så bör han först med en ursäkt vända sig till kunden och därefter ställa frågan högt och tydligt eller helst vänta, tills kunden gått sin väg.

Herr S. expedierar en kund. Trots att hm redan tagit fram en mängd olika varor, kan han inte förmå kunden att bestämma sig. Han blir slutligen stående framför henne, och väntar tigande på vad som komma skall. Medan kunden alltjämt begrundande tittar på de framlagda varorna vän­der han sig till herr N. vid disken bredvid och frågar om någonting som gäller firman och så utspinner sig så små­ningom mellan dessa båda försäljare ett samtal, varvid man omsider inte mer lägger märke till kunden. Helt säkert har herr S. kommit till den övertygelsen att kunden i alla fall inte tänker köpa något och tycker att all vidare ansträng­ning är förgäves. Men kunden märker dock denna mins­kade uppmärksamhet och känner sig sårad över att försäl­jaren inte hjälper henne att fatta ett beslut. Hon är kan­ske förargad på sig själv också men säkerligen mest på försäljaren.

Du skall inte intressera Dig för någonting annat, när Du betjänar en kund. Varje kund som lämnar Din disk utan att köpa något betyder minskad omsättning för Dig. Du handlar alltså tvärt emot elen princip, som Din firma hyl­lar, nämligen att ökad omsättning ger ökad vinst och dess­utom ”sågar Du av grenen Du själv sitter på”.

Du skall inte dra kundens uppmärksamhet från det hon har för handen genom att låta något störande från det hon har för handen genom att låta något störande komma emel­lan. En avsliten tråd är ofta inte lätt att knyta ihop.

Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1934:6 (årgång 8).

Dela med dig av dina tankar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.