Elvira Harms

Stockholms Tillskärarakademi fyllde 100 år 2014. Skolan, som ger utbildningar inom design, mönsterkonstruktion och skrädderi, grundades av Elvira Harms – en entreprenör med en okuvlig vilja och ett stort socialt patos.

Trots att hon var en kvinna med tre barn att ta hand om så var hon en sann företagare. Hon hade en enorm drivkraft, var född med en stark vilja och sporrades hela tiden av sina framgångar.

Så beskriver Elvira Harms barnbarn, konstnären Suzy Strindberg, sin mormor som affärskvinna. Och hon minns henne som en oerhört bestämd och driven kvinna, även privat.

̶  Jag kunde nog vara lite rädd för henne ibland. Hon var ”the grand old lady” som styrde och ställde. Min morfar stod väldigt mycket i skuggan av henne. Många middagar gick åt till att prata om skolan. Men även om hon var sträng så var hon också generös. Hon hade näsa för vad som kunde vara bra för henne själv, företaget och familjen, minns Suzy.

Villa i Äppelviken

Elvira Harms gick bort 1951. Då var Suzy bara 12 år, men tack vare bibliotekarien Gunilla Larssons efterforskningar har hon nu fått en tydligare bild av mormoderns liv och livsverk. Gunilla Larsson, som tidigare varit förstebibliotekarie på Kungliga biblioteket, blev intresserad av Elvira Harms när hon av en slump fick se en gammal lista på villaägare i Äppelviken utanför Stockholm. Hon studsade till när hon såg det enda kvinnliga namnet på listan – Elviras – och började försöka ta reda på vem denna till synes framgångsrika och välbeställda kvinna var. Det hon fann var en fascinerande historia om en kvinna som gick sin egen väg och som satsade allt på sitt företag.

Elvira Harms föddes 1876 i Värnamo, dotter till skräddaren Edvard Winter – vilken sades vara oäkta son till storhertigen av Mecklenburg–Schwerin. Det skulle göra Elvira till storhertigens barnbarn och därmed halvkusin till den samtida drottning Alexandrine av Danmark.

Började som kontorsbiträde

Elviras mor arbetade inom konfektionsindustrin. Familjen flyttade snart till Kristiania (nuvarande Oslo), men när Elvira var i 20-årsåldern återvände hon till Sverige där hon började sin karriär som kontorsbiträde på en sybehörsfirma.

Småningom startar hon en egen sybehörsfirma, och 1911 börjar hon ge kurser i sömnad för diplomatfruars kammarjungfrur i Stockholm. Det är omkring den här tiden som hon träffar Emilia Broomé, en pionjär inom yrkesundervisning i Sverige. Hon uppmuntrar Elvira att ägna sig åt undervisning i mer organiserad form. Under en resa till Berlin 1912 får hon se en skylt för Grösste Berliner Zuschneide-Akademie, och det sägs vara nu som Elvira bestämmer sig för att starta en utbildning i tillskärning. Hon genomgår även själv en kurs på denna tyska akademi, trots att hon redan vid denna tid har hunnit få tre små barn tillsammans med sin make Ernst Harms.

År 1913 startade hon så sin egen skola som fick namnet Stockholms Tillskärareskola. Utbildningen vände sig dels till redan yrkesverksamma, dels till husmödrar och unga flickor som ville lära sig att sy; kursavgiften sattes till 45 kronor. Det fanns redan ett par andra skolor för sömnad vid den här tiden, men ingen hade samma inriktning mot tillskärning. Elviras kurser var dessutom utformade så att de var relativt korta, endast en månad, vilket bör ha medfört att hon fann ett helt eget elevsegment. Ungefär samma tid startades dock en annan skola med det snarlika namnet Stockholms Tillskärningsskola, och förväxlingen mellan dessa båda skolor kom att bli en följetong.

Elvira var redan tidigt i karriären oerhört medveten om fördelarna med att ha goda kontakter inom pressen, inte bara för annonsering, och hon utnyttjade gärna dessa. Hon figurerade vid flera tillfällen i olika tidningsartiklar som beskriver hennes verksamhet i uppskattande ordalag. Bokhandlaren och publicisten Anders Wennergren hjälpte henne också snart att utveckla skolan, bland annat genom att bistå med nya lokaler på Kungsgatan 49. Nu bytte skolan namn till Stockholms Tillskärarakademi, och kurserna förlängdes till tre månader. Kursavgiften höjdes till 140 kronor, men ett antal friplatser skapades för dem som kunde uppvisa intyg om medellöshet. Detta var något som praktiserades på skolan ända fram till 1964.

Offentlig person

Skolan blir snabbt känd och Elvira syns också mer och mer i det offentliga rummet. När veckotidningen Husmodern började ges ut 1917 engageras hon som modeskribent. Även tidningarna Idun och Hemma anlitar henne som medarbetare på sina moderedaktioner. I dagstidningarna Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter syns akademin vid flera tillfällen, och Elvira blir en allt större auktoritet när det gäller skrädderi och mode. Under båda världskrigen får hennes råd om att ”sy snålt”, och om hur man syr om gammalt till nytt, stort genomslag.

År 1918 omvandlades Stockholms Tillskärarakademi till ett aktiebolag, och i samband med detta började skolan att även ta in manliga elever. Män och kvinnor undervisades dock separat ända fram till 1959. Elvira undervisade inte heller själv de manliga eleverna. I en intervju från 1920 går att läsa: ”Så diplomerad skräddarmästare fru Harms är, så anser hon att den avdelningen av hennes arbetsfält kräver manlig kraft”.

Trots att företaget går bra och att Elvira själv röner framgång och uppmärksamhet, finns det också problem. Konkurrensen hårdnar alltmer när fler och fler skolor öppnas. Hon upprörs över att till synes vem som helst får öppna yrkesskolor utan att behöva styrka sin kompetens. Hon kan inte riktigt ta att hon inte längre är ensam herre (kvinna) på täppan. Skolan var hennes allt. Ibland stred hon nästan dumdristigt mot konkurrenterna. Men hon beskrivs också som en glad sällskapsmänniska som värnade om personalen – en del var kvar på skolan i 40 år och blev som en del av familjen.

Elvira var övertygad pacifist och hade under hela sitt liv ett stort socialt engagemang, speciellt under krigstid. Hon var bland annat en av initiativtagarna till Bromma arbetsstugor dit behövande barn kunde komma efter skoldagens slut och få något att äta samtidigt som de utbildades i praktiskt arbete. Dessa arbetsstugors arbete var nära kopplat till skolslöjdens.

I samband med sin 70-årsdag 1946 belönas Elvira med Pro Patrias stora guldmedalj för sina samhällsinsatser. Året efter slutar hon som rektor för skolan. De sista åren i sitt liv fann man henne ofta sittande inne på sitt kontor där hon tog emot besökare.

Allt hårdare konkurrens

Elviras dotter Elsa hade startat en filial till akademin i Göteborg redan 1936. Elviras två andra döttrar Irma och Karen, som båda arbetade på Stockholms Tillskärarakademi, tog över skolan vid Elviras död 1951, men efter en tids ekonomiska problem i början av 70-talet bestämde styrelsen sig för att avveckla företaget. Påhlmans Handelsinstitut fick höra talas om detta och tog då över verksamheten. I dag drivs skolan som en stiftelse med Medborgarskolan som huvudman.

Även om inte Elviras livsverk längre finns kvar i familjens ägo, har flera av barnbarnen fört textilintresset vidare. Suzy Strindberg är numera verksam som textilkonstnär, och systern Maggie Strindberg – som till och med är utbildad på akademin – har arbetat som kostymtecknare för tv. Suzy tror sig veta hur mormodern skulle ha sett på skolans utveckling.

̶  Hon skulle ha varit besviken. Det var ett bländande familjeföretag på sin tid. Men tiderna förändrades och gick lite ifrån det hon skapade. Men hon skulle nog ha varit tillfreds med att veta att skolan i alla fall lever kvar efter 100 år.

I ett utkast till en intervju från 1951, samma år som Elvira dog, ger skribenten Marianne Göhrn-Ohm följande beskrivning av henne: ”… alla som känner henne vet väl att hon är något av det mest rörliga på denna jord och med en hel del kvicksilver i sin ungdomliga kropp. Och intellektet är då minst lika rörligt, uppblandat med en stor portion slagfärdighet, humor och minsann också humör. Jag har en känsla av att man helst inte ska bli ovän med den förtjusande damen.”

Artikeln är hämtad ur Företagshistoria 2014:1.

Dela med dig av dina tankar