Emil i Hållsta, tidig dator för husdjursskötsel

När föreningen Svensk Husdjursskötsel i början av 1960-talet köpte datamaskinen EMIL lade de sig i bräschen för datorutvecklingen i Sverige. Och det lilla samhället Hållsta utanför Eskilstuna kunde under ett halvsekel kallas Sveriges Silicon Valley.

Stordatorn EMIL (Elektronisk Maskin i Ladugårdsarbetet) föregicks av ett hålkortssystem som under flera år fyllt behovet att på ett effektivt sätt systematisera information från anslutna kontroll-, semin- och avelsföreningar. Med hjälp av hålkorten utarbetades också statistiska arbeten av intresse för högskolor, utländska institutioner och andra näringar. I samma takt som rörelsens omfattning växte ökade också kraven på informationshandlingen. Föreningarna ville ha en bättre och mer sammanfattad överblick av sin verksamhet, detta för att öka effektiviteten och få ned kostnaderna.

Svensk Husdjursskötsel (SHS) började därför undersöka möjligheterna med elektronisk databehandling och 1960 beslöt de sig för att köpa sin första datamaskin. Leveransdatum var satt till januari 1962, vilket bedömdes vara en förhållandevis kort leveranstid som skulle ställa hårda krav på förberedelsearbetet med progammering och utbildning av personal. Våren 1961 anordnade SHS bl.a. vad som kan sägas vara en av de första system- och programmeringskurserna i Sverige.

Hålkort och remsor

När maskinen – en Bull Gamma 30 som läste hålkort och hålremsor – kom, sattes den omedelbart i bruk och det var med fascination man beskådade resultatet:

Tusentals små detaljer skall nu fungera enligt ett förutbestämt helhetsmönster. Maskinerna är fascinerande att se på men deras arbetsresultat är helt beroende av kvaliteten i det osynliga förarbete som erfordras för att styra dem.

Det första året krävdes många timmars systemkontroller och datorn kunde bara till viss del användas för produktionsarbete, varför de gamla hålkortsbearbetningarna fick finnas kvar i begränsad skala under en övergångsperiod. Men datamaskinen tog allteftersom över arbetet, och SHS bedömde snart att anläggningen fungerade på ett utomordentligt tillfredsställande sätt. EMIL var i tjänst till 1976, då den togs ur bruk.

Den tekniska utvecklingen gick snabbt och nyttoeffekterna med datoranvändning var många. Löpande investerades i nya maskiner – man gick snart över till magnetband – för att svara upp mot den stigande anslutningen av föreningar och det ökade kravet på snabba bearbetningar och analyser. Man ville också minimera risken för tekniska fel, genom att minska den höga beläggningen på en enskild dator.

Blir eget bolag

Redan på ett tidigt stadium hade SHS en omfattade serviceverksamhet där de hjälpte närliggande näringar, såsom Lantbruksförbundets driftsbyrå och Sveriges Jordbrukskasseförbund, med datorisering och bearbetning av uppgifter. I slutet av 1960-talet hade SHS emellertid nått gränsen för vad de kunde hantera inom den egna organisationen. Den växande datahanteringen var viktig för att stärka det svenska jordbrukets konkurrenskraft, men de datortekniska problem som fanns upplevdes som alltför komplexa.

Lösningen var en utökad samverkan. Man beslutade, efter noggranna diskussioner och utredningar, att SHS:s datorenhet våren 1969 skulle ombildas till ett fristående företag, Lantbruksdata AB, där SHS ingick som delägare tillsammans med en handfull andra föreningar inom rörelsen.

Svinpaket och electronic mail

Lantbruksdata hade en klar affärsidé. Företaget skulle vara lantbrukskooperationens datorföretag och erbjuda en komplett service inom ADB-området. Den huvudsakliga målgruppen var de egna delägarna, men man vände sig också till andra föreningar såväl inom som utom kooperationen. Exempel på externa kunder var Eskilstuna kommun och Samhall.

Den tekniska utvecklingen var de följande decennierna explosionsartad, och Lantbruksdata utvecklades samtidigt till ett av landets största datorserviceföretag. Med investeringar i den senaste tekniken ville de erbjuda sina kunder effektiva lösningar och rationaliseringar, och hoppades med sin unika kombination av datorkompetens och branschkunskap vara en naturlig samarbetspartner för lantbrukskooperationen och närliggande företag.

Redan i slutet av 1960-talet hade SHS gjort trevande försök med kommunikation mellan olika datorer, då man med teletekniken såg ”möjligheter till snabb förmedling av beslutsunderlag till olika personer, oberoende av deras uppehållsort”. Lantbruksdata fortsatte utvecklingen inom teledataområdet. På 1980-talet presenterades t.ex. AgroVision. Med en teledataterminal i hemmet kunde lantbrukaren när han ville ta del av information som Lantbruksdata kontinuerligt gjorde tillgänglig, såsom väderprognoser. Företaget kunde även erbjuda en s.k. gårdsdator, ett hjälpmedel för den enskilde lantbrukaren i hans arbete. Datorn innehöll en samlad uppsättning program som lantbrukaren kunde ha användning för, t.ex. bokföringsprogram, SHS:s ”kopaket” och ett motsvarande ”svinpaket” från Sveriges Slakteriförbund.

Lantbruksdata etablerade tidigt tjänsten ”Electronic Mail” och en av de större nyheterna i början av 1990-talet var ALLNÄT (Allmänt Lantbrukskooperativt LinjeNÄT), en storsatsning för att möta kundernas krav på utvecklade kommunikationstjänster, bl.a. för att kunna förmedla digitaliserad information.

IBM tar över

Trots att SHS var en av initiativtagarna kan man ana att deras roll inom Lantbruksdata allteftersom marginaliserades. Inriktningen breddades under åren och kom i allt större utsträckning att omfatta företag även utanför lantbrukskooperationen. År 1991 var Sveriges Föreningssparbank majoritetsägare och med ägarförändringen följde förhoppningen om ökade engagemang inom nya områden.

År 1993 gick SHS samman med Svenska Mejeriernas Riksförening och Svensk Mjölk bildades. Man beslutade ta över it-driften av de egna systemen och fortsättningsvis utveckla sina applikationer själva, för att därmed bl.a. sänka omkostnaderna. Hemflytten av systemen skedde successivt för att 2004 omfatta även den s.k. kokontrollen, ett datorsystem som samordnar SHS-föreningarnas semin-, kontroll- och djurhälsodata, och som var ett av Lantbruksdatas större projekt för SHS under 1980-talet.

Samma år såldes Lantbruksdata till Responsor AB, ett dotterbolag till IBM Svenska AB, som fortsatte datorverksamheten i Hållsta (med filialer i Malmö och Uppsala) till 2005, då den avvecklades.

Författare: Lisa Qviberg

Lisa Qviberg är arkivarie och fil.mag. i historia, med ett förflutet på Centrum för Näringslivshistoria. Artikeln är hämtad från Centrum för Näringslivshistorias tidning Företagsminnen 2007:1.

Dela med dig av dina tankar