En orädd pionjär i hotellbranschen

Laurentius Segerlind var en fattig yngling när han kom till Göteborg, men en entreprenör ut i fingerspetsarna. Efter att ha blivit förmögen på fastighetsaffärer kom han att bygga Sveriges första hotell – och en alldeles för stor teater.

Bondesonen Laurentius Segerlind föddes på Högsgården i Segerstads socken i Skaraborgs län den 15 juli 1774. Den ambitiöse gossen hade drömmar om att bli präst men då dessa av ekonomiska skäl gick i stöpet valde han hantverkaryrket med Göteborg som arbetsplats.

Först började han som lärling några år men innan han hann bli fullärd träffade han en åtta år äldre kvinna, Johanna Margareta Jansson, från Marstrand med vilken han gifte sig. Kvinnan var för­mögen och ägde ett värdshus i staden.

Den generösa kassan som ingick i giftemålet gav Segerlind möjligheter att börja investera i olika byggnader i staden. Men knappt hade han hunnit göra sina första köp förrän det år 1802 inträffade en stor brand i Göteborg och Segerlinds hus, tillsammans med hundratals andra, gick upp i rök. Härigenom förlorade Segerlind allt han ägde – utom hoppet. Med vänners hjälp fick han på kredit köpa ett stenhus vid Drottninggatan i centrala Göte­borg. Han fyllde huset med ”diverse glada och möblerade rum för resande samt drängkamrar och stall för hästar, även vagnbodar”och för en billig penning bjöd han på ypperlig service.

Succén var snart ett faktum och stadens grädda inklusive landshövdingen Silversköld bokade rum.

Likaså började resande strömma till värdshuset vid Drottninggatan. Här kom hans kunskap som vagnmakare också till nytta, då han på bastionen Carolus Dux i vars omedelbara närhet han bodde, uppförde skjul och bodar där vagnar tillhandahölls ankommande resande. Vilket visade sig vara en lönsam affär, då efter den tidens sed varje främling som ämnade sig inåt landet, måste köpa eller hyra ett åkdon och vid utresan lämna detta ifrån sig.

Sveriges första hotell

Efter freden i Fredrikshamn år 1809 fick Segerlind en god idè. Han skulle bygga ett hotell, närmare bestämt Göteborgs allra första. Det fanns visserligen till värdshus apterade hus och våningar, möblerade rum, som till resande uthyrdes – till och med hos skarprätta­ren Hjerpe kunde sådant förekomma – men ett helt hus, byggt och inrett för detta ändamål, det fanns inte i Göteborg, eller någon annanstans i landet.

Till invigningen inbjöds stadens myndigheter, arkitekter och kulturpersonligheter. Fontäner av vin och punsch susade oupphörligt; tal, sånger och skålar avlöste varandra och området fylldes av hyllningar till herr Segerlind. Hotellet, som erhöll det klingande namnet Göta Källare, mottog sin första gäst den 22 maj 1812. Det innehöll då femtiosex rum, restaurang samt, tack vare kungliga majestäts nådiga tillstånd, ett biljardbord. Tillståndet att ha ett biljardbord var ytterst få förunnat och Segerlind fick sitt då landshövdingeämbetet intygat att Segerlind en längre tid varit traktör och härbärgerat resande, gjort sig fördelaktigt känd för ordentlighet och anständigt förhållande.

En vanvettigt stor teater

Teaterbranschen var i ropet i 1800-talets Göteborg. Problemet var att ingen lyckades få den aktuella verksamheten på Sillgatan att gå med vinst. Full av tilltro till sin egen förträfflighet byggde den förre detta vagnsmakaren en ny teater år 1816 på tomten mellan Södra Hamngatan och det obebyggda området mot kanalen mitt emot den blivande Trädgårdsföreningen.

Den var en enkel byggnad exteriört men själva innandömet tydde på något orealistiska förhoppningar om tillströmmande publik: teatern hade inte mindre än 1 259 platser och Göteborgs stad som hel­­het 15 000 invånare år 1816! Näst Kungliga Teatern (Operan) i Stockholm var Segerlinds den största i riket – dubbelt så stor som Dramaten. Verksamheten visade sig snart vara allt annat än lönsam. År 1820 var konkursen ett faktum.

Välgörenhet och brandskydd

Man kan anta att det var förlusten av sin första fastighet i branden 1802, som gjorde att Segerlind livet igenom engagerade sig för brandbekämpning. I den stora branden 1804 utmärkte han sig så mycket att han av staden erhöll en silverkanna med inskrift: ”För nit och oförtrutenhet vid eldsvådan i Göteborg 1804.” Under trettio år var Segerlind stadens främste auktoritet på brandväsende. Vid frivilliga brandkårens stiftande år 1831 invaldes han till dess hedersledamot.

Segerlind var även ordförande i sjuk- och begravningskassan och stiftade Sällskapet De fattigas vänner. För sina förtjänster om det allmänna belönades han av kung Karl Johan med en guld­medalj med texten ”för medborgerlig nit”.

Hans hälsa, som i allmänhet varit god, började dock att vackla. Detta på grund av de många eldsvådornas ansträngningar och förkylningar. De två sista åren av sitt liv var han tvungen att hålla sig inomhus. Den 1 augusti 1834 var ämnad till en glädjedag i Segerlindska familjen. Äldsta dottern, Britta Charlotta skulle nämligen gifta sig med en ung handlare. På natten dog Laurentius Segerlind i bröstsjuka.

Laurentius har fått en gata uppkallad efter sig i Göteborg: Segerlindsgatan. Dessutom brukade man kalla området där Trädgårdföreningens park ligger idag för ”Segerlindska ängen”.

Ur Företagshistoria 2007:1

Text: Olle Pettersson är frilansjournalist med stort intresse för historia, särskilt med anknytning till Göteborg och Bohuslän.

Dela med dig av dina tankar