John Ericsson är via sitt krigsskepp Monitor antagligen den svensk som skrivit in sig mest i den amerikanska historien. Men det var sent i livet han slog igenom som uppfinnare i USA, och då hade han redan haft flera andra karriärer hemma i Sverige.
John Ericsson är mest känd för propellern men det var inte han som uppfann den, utan hans insats bestod i att ta fram en praktiskt användbar variant. Tanken på att ett roterande föremål borde kunna driva en farkost framåt i vatten hade fascinerat många, men det var Ericssons propeller som fick den största betydelsen för sjöfarten. Han sökte patent på sin skapelse i England och flera andra länder år 1836. Följande år fick han sin första beställning på en propellerdriven båt. Det var USA:s konsul i Liverpool, Francis B. Ogden, som visade intresse för Ericssons konstruktion, och propellern användes på experimentbåten Francis B. Ogden, och senare också i bogserbåten Robert F. Stockton. Även i framtiden skulle det största intresset för Ericssons propeller komma från Amerika.
Den 1 november 1839 gick John Ericsson ombord på British Queen och anlände 23 dagar senare till New York. De första tio åren i Amerika ledde inte till några ekonomiska framgångar, något som han försökte dölja så gott det gick. Flera uppfinningar var han tvungen att sälja till underpris för att klara uppehället. Men trots motgångarna jobbade han ständigt vidare med varmluftsmaskinen som han redan på 1820-talet börjat att experimentera med under sin tid i Jämtland. Under perioden 1840–1850 konstruerade han nio olika varianter på den. År 1851 blev maskinen en succé, då den var så pass stark att den kunde pumpa upp vatten till de allt högre husen i New York. Maskinen såldes i över 10 000 exemplar i Nordamerika. Nu blev det lättare för den svenske konstruktören att hitta finansiärer för uppfinningarna.
Uppvuxen med teknik
John Ericsson föddes i Långban i Värmland den 31 juli 1803. Han var son till gruvfogden Olof Ericsson och hans hustru Sofia. Ericssons bror Nils Ericson (Denna stavade efternamnet med ett s.) var ett år äldre och blev den store järnvägsbyggaren i Sverige. Båda bröderna var intresserade av teknik, och pappan Olof lät dem följa med till olika arbetsplatser i Långban, där de fick se vattenhjul, stånggångar och uppfodringsverk. Ericsson lärde sig tidigt att teckna och ritade gärna av Långbanshyttans olika anordningar. I familjen fanns också systern Carolina som var äldst i syskonskaran.
Olof Ericsson fick ekonomiska problem och 1810 gick flytten till Forsvik där han blev sprängarbas vid Göta kanal. Nu öppnades det en helt ny värld för pojkarna Ericsson. Båda skrevs in som kadetter i flottans mekaniska kår och började sin utbildning vid kanalskolan i Tåtorp, som var den första tekniska skolan i Sverige. Efter utbildningen fick de jobb som nivellörer, men efter några år tröttnade Ericsson på arbetet vid Göta kanal och ville göra något annat.
Militär karriär
År 1820 skrevs han in som fanjunkare utan lön vid andre majorens kompani av Jämtlands fältjägareregemente och flyttade följande år till Frösön. Livet i det militära trivdes han med och han blev en uppskattad officer. Han ville förbättra det mesta som var fel. Han ansåg till exempel att flintlåsgevären var gammalmodiga sedan tändhatten uppfunnits och försökte argumentera för att gevären med räfflade pipor och enhetspatroner skulle införas. Han fick till och med bort den kadaverdisciplin som gällde och ordnade även regelbunden gymnastikundervisning på sitt kompani.
Eftersom det var svårt att locka lantmätare till de norrländska landskapen, bestämde Ericsson sig för att utbilda sig till detta. Åren 1822 till 1826 arbetade han som lantmätare i socknarna runt Storsjön. Han blev även där en uppskattad person, eftersom han var snabb och skicklig att rita kartor. En av dem som blev imponerad av hans arbete med kartor var regementschefen. När han åkte till Stockholm 1824 tog han med sig några av Ericssons kartor och visade upp dem för prins Oscar, som i sin tur lät kung Karl XIV Johan se dem. Kungen blev förtjust och ville ge honom uppdraget att rita situationsskisser från fälttåget 1814 i Norge.
Under tiden i Jämtland träffade John Ericsson den vackra Carolina Lilljesköld från Side och trolovade sig med henne. Men Carolinas far, kapten Lilljesköld, sa nej till frieriet då han inte ville att dottern skulle gifta sig med en ofrälse. Carolina var dock gravid och födde i Stockholm den 16 november 1824 ”obemärkt” en son som döptes till Hjalmar. Han blev precis som sin farbror Nils Ericson en populär chef vid Statens Järnvägar.
Tågtävling och giftermål i England
Militärlivet fick ett slut den 27 april 1826 när John Ericsson ville pröva lyckan i England och omsätta sina tekniska lösningar i praktiken. Den största händelsen under tiden där var när han blev inbjuden att vara med på lokomotivtävlingarna vid Rainhill. Ericssons lok Novelty fick i finalen möta Stephensons Rocket. Tyvärr fick svensken se sig besegrad av Rocket, eftersom Novelty fick problem och stannade ute på spåret. Under hela sin tid i England uppfann Ericsson nya saker, som till exempel en ångdriven brandspruta. Men tiden där var trots det kantad av ekonomiska problem. Vid två tillfällen fick han tillbringa tiden i fängelse i London för obetalda skulder, vilket innebar att han hamnade på svarta listan och inte längre kunde få några lån.
I England träffade John Ericsson den unga engelskan Amalia Byam och bosatte sig med henne i London efter giftermålet. När han for till Amerika 1839 stannade Amalia kvar i London, men besökte honom då och då.
Amerikanska inbördeskriget och Monitor
John Ericsson blev amerikansk medborgare 1848 och tretton år senare bröt det amerikanska inbördeskriget ut. Nu kom han att solidarisera sig med nordstaterna och deras krav på att slaveriet skulle upphävas. I början hade sydstaterna stora militära framgångar. När fregatten Merrimac nådde Washington blev oron stor. Försvarsledningen stod handfallen och i ren desperation utlystes en tävling om lämpliga motvapen. John Ericsson lät sig övertalas att presentera sin Monitor, som han hade haft i tankarna länge. Han vann tävlingen, men villkoren var hårda – leverans skulle ske inom 100 dagar.
Tidigt på morgonen den 9 mars 1862 kom striden mellan Merrimac och Monitor igång vid Hampton Roads. När röken skingrads kunde man se hur den illa åtgångna Merrimac lämnade viken. Slaget var avgjort! De tusentals åskådarna på stranden jublade när de förstod vad utgången av slaget betydde. Tidningar prisade fartygsbefälet och konstruktören. Budskapet om segern spreds över hela världen och John Ericsson fick motta deputationer från olika håll. Det skrevs vers och sjöngs sånger, man rökte Monitorcigarrer, bar Monitorhattar och dansade till nykomponerad Ericssongalopp.
Inom en vecka efter slaget beställdes sex nya monitorer och lite senare byggdes två jättemonitorer. De kom att spela stor roll i det fortsatta kriget men Monitors egen saga blev inte så lång. På själva nyårsnatten 1862 fick John Ericsson den skakande underrättelsen att hans båt Monitor för alltid var förlorad. Den sjönk på 70 meters djup i en storm utanför Cape Hatteras i North Carolina, en ökänd plats för alla sjöfarare.
En lyckosam tid
John Ericssons tid i USA blev lyckosam. Hans uppfinningar gjorde stor succé vilket bland annat innebar att han kunde köpa ett hus vid Beach Street 36 i New York. Under de sista 25 åren av sitt liv koncentrerade han alltmer av sitt arbete på studier av solenergin och på maskiner för att mäta och tillvarata den. Han byggde till och med en observationsplattform på sitt hus. John Ericsson avled 1889 och jordfästes i en fullsatt Trinity Church i New York. År 1890 beslöt den amerikanska regeringen att örlogsfartyget Baltimore skulle föra John Ericssons kvarlevor till Sverige. Han vilar nu i sitt mausoleum i Filipstad.
Ur Företagshistoria 2011:1
Text: Seved Johansson är frilansjournalist och etnolog med ett förflutet som flygofficer, socionom och konstruktör. Ida Molander-Johansson är lärare, etnolog och auktoriserad länsguide. Tillsammans forskar de sedan sedan länge om John Ericsson och driver även ett reseföretag som bl.a. arrangerar resor med John Ericsson-tema.
– – – – – – – – – – – – – – – – – – – –
John Ericsson monument av John Börjeson, Nybroplan, Stockholm, från 1901, i brons and porfyr. Detalj: propeller. Bildkälla: Wikimedia Commons.
Till John Ericssons minne
Fortfarande finns det föreningar som ser till att intresset för John Ericsson uppehålls: i Sverige John Ericsson sällskapet i Stockholm och i USA John Ericsson Society of New York.
När Cederlunds vinhandel började sälja färdigbryggd punsch 1845 valde man det säljande namnet Caloric efter John Ericssons varmluftsmaskin, än i dag en av våra populäraste punschsorter. Cederlunds tillverkade också Monitorpunsch med krigsfartyget på etiketten.
Sedan 1960-talet finns det en tradition i Filipstad att utse årets svenskamerikan, varvid man håller en högtidsstund vid John Ericsson-mausoleet. Kommunen har även inrättat ett stipendium till bröderna Ericssons minne för att främja intresset för teknik, mekanik och naturvetenskap bland barn och unga.
Chalmers tekniska högskola i Göteborg delar sedan 1897 ut en John Ericsson-medalj till de bästa eleverna.
Flera amerikanska slagskepp har uppkallats efter den svenske uppfinnaren.
I New York finns det en skola som heter John Ericsson Junior High School och ligger i Greenpoint, Brooklyn, inte långt från den plats där Consolidated Iron Works låg och där Monitor byggdes. Varje år utlyser man en tävling där eleverna ska berätta om slaget mellan Monitor och Merrimac. I närheten finns också en gata som heter Monitor Street. Monument över John Ericsson finns i Washington D.C., Chicago, New York, Philadelphia, Stockholm och Göteborg. Gator är uppkallade efter honom i Stockholm och Lund; en liten stadsdel i Mineapolis.
Dela med dig av dina tankar