Entreprenörernas historia

Vi har haft många entreprenörer i Sverige under de senaste 150 åren och har till stor del dem att tacka för vårt välstånd. Men under ett halvt sekel var entreprenörerna satta på undantag, innan en ny vår slog in under 1990-talet.

Jag kommer ihåg ett tillfälle 1981 då jag som tidningen Affärsvärldens redaktör bjöd in en grupp ”framtidens beslutsfattare” till ett seminarium med anledning av tidningens 80-årsjubileum. Mitt öppningsanförande handlade om behovet av tusentals nya entreprenörer i en tid då informationsteknik och bioteknik kunde väntas omvälva näringslivet. Idéerna hade jag plockat upp under några resor till Silicon Valley i Kalifornien och till Japan under 1970 talet. De flesta opponerade sig mot det som jag påstod. Tvärtom skulle våra duktiga storföretag och politiker klara utvecklingen själva utan småföretagare som ju inte hade några resurser bakom sig. En av de inbjudna unga männen, unga kvinnor fanns det färre, frågade om jag med entreprenörer menade begravningsbyråer eller grävmaskinföretag. Den frågan hade jag fått tidigare.

Men senare under decenniet kom entreprenördebatten igång, även i Sverige. Intresset har sedan ökat hela tiden. För några år sedan höll jag en föredragsserie om entreprenörernas historia i Sverige på lärarkvällar i förlaget Libers regi och blev väldigt stimulerad av kunskapen och intresset som publiken visade. Libers förläggare Per-Olof Bergsten beställde på stående fot en bok i ämnet. Det är den som nu har kommit.

Entreprenörernas guldålder

Entreprenörer har vi haft många i Sverige de senaste drygt 150 åren, oavsett vad vi kallat dem. Särskilt entreprenöriella var svenskarna före 1920-talets kris. Själva grundartiden började på allvar några decennier efter 1850 då Sverige med en rad liberala reformer hade anslutit sig till en våg av frihandel och liberalisering som kom från Storbritannien. Älv efter älv rensades för flottning till nya sågverk längs Norrlandskusten. Stålföretag som Sandviken, Munkfors och Domnarvet investerade i ny brittisk teknik. Staten gick in och styrde upp järnvägsbyggandet med en stambana. Jordbruket anammade ny teknik och textilindustrin rustades upp. Stockholm blev världens telefontätaste stad när Henrik Cedergren och Lars Magnus Ericsson jobbade i par. André Oscar Wallenberg satte med Stockholms Enskilda Bank igång ett förlopp som även ledde till Handelsbanken och Skandinaviska Banken. Alfred Nobel blev krutkung och Gustaf de Laval startade Sveriges första multinationella tillverkningsföretag. Verkstadsföretagaren Jean Bolinder var den främste i en stor grupp som anammade idéer om tillverkningsteknik från England och Amerika.

Men trots att en miljon fattiga svenskar utvandrade fanns det länge gott om billig arbetskraft. Så illa som i det tidiga 1800-talets England var det inte, men de arbetare som vistades i de nya fabrikerna 12 timmar om dagen hade svårt att föreställa sig att de nya entreprenörerna någonsin skulle berika några andra än sig själva.

Europas högsta arbetarlöner

Vändningen kom efter första världskriget när politikerna för att avvärja en revolution införde både åtta timmars arbetsdag och allmän rösträtt. En nästan lika viktig förändring var att kommunerna ålades att ta hand om lockoutade arbetarfamiljer. I ett slag var maktförhållandena mellan arbetare och företagare förändrade. Till bilden av en väldig omvälvning bidrog att arbetarna efter världskrigets ”superinflation” hade Europas högsta löner och att de svenska politikerna drev hårdvalutepolitik. Nu gällde det för företagen att rationalisera eller dö.

Man kan nog säga att Sveriges företagarunder skapades i detta stålbad på 1920-talet då banker tvingades ta över en tredjedel av storföretagen och arbetslösheten växte. De företag och anställda som blev kvar efter kraftiga rationaliseringar klev in i världseliten. Svenska arbetarlöner kunde för första gången öka snabbare än tjänstemannalöner. Företagsledare, fackföreningsledare och politiker började gradvis förstå omvandlingens roll. I slutet av 1930-talet genomförde man studier som ledde till den ”svenska modellen” i Saltsjöbadsavtalet. Den innebar att företag och anställda skulle dela resultatet av den rationalisering man kunde åstadkomma. I centrum för modellen fanns oberoende tidmätning, efter amerikansk modell. Tidmätningen var så viktig att ordföranden för rationaliseringsrörelsen i Sverige, Volvochefen Assar Gabrielsson, trodde att det var för detta och inte personbilarna som han skulle bli ihågkommen.

Från cykel till bil

Resultatet blev spektakulärt. Som liten pojke bodde jag vid en väg som ledde till ett medelstort varv. Där knattrade i början av femtiotalet en och annan så kallad lättviktare bland alla arbetarnas cyklar klockan sex på morgonen. Tio år senare kom åtminstone hälften av jobbarna i egen bil. Reallönerna för vanliga arbetare hade fördubblats på bara ett decennium! Alla svenskar skulle nu ha pv, tv och wc.

Jag berättar om den här entreprenörprocessen, inte bara i själva boken utan också i en medlagd dvd-film. Det slumpade sig så att bokskrivandet i tid sammanföll med det filmprojekt som TV4 Fakta, Svenskt Näringsliv, Centrum för Näringslivshistoria och filmaren Carl Magnell genomförde. Det gick att kombinera de båda projekten om entreprenörer på ett spännande sätt.

Företagsundret tog paus

Varför tog plötsligt det svenska företagsundret paus? Till stor del hade det att göra med att man vid den här tiden förklarade bort entreprenörens roll och gav politikern en makt som inte gick att använda på ett konkurrenskraftigt sätt. Den svenska tredje vägens politik skulle steg för steg ge löntagarna och medborgarna den oinskränkta makten över produktionen, det hävdade den tredje vägens ideologer. Men Sverige visade i ett fullskaleexperiment att även en mildare form av korporativism och planekonomi får tillväxten och omvandlingen att
stanna av.

Så var läget den där kvällen 1981 då arbetarrörelsen var på väg tillbaka till makten med budskapet att löntagarfonder skulle köpa företagen med deras egna vinster. Efterkrigstidens entreprenörer hade till stor del redan flyttat eller skulle flytta utomlands, sådana som blomsterhandlaren Nygren, möbelhandlaren Kamprad och förpackningstillverkaren Rausing. Jag råkade hålla ett föredrag om entreprenörskap när en era just tycktes vara slut. Lika intressant som att diskutera semlor på påskafton.

Men det spännande med historien om Sveriges entreprenörer är att förutsättningarna vände så snabbt. Näringslivet avreglerades och liberaliserades igen och långsamt; efter en stor finans- och bankkris kom entreprenörskapet till heders igen. En ny generation företagare skapade nya tillväxtföretag inom tjänster, finanser och service. En ny uppkäftig generation inom finanser, informationsteknik och underhållning utmanade den gamla eliten. Få av Europas länder har anammat den nya globala ekonomin så helhjärtat som Sverige. Industriarbetarens tid är över. I hans ställe har det kommit övervakare, montörer, servicetekniker, programmerare, systemtekniker, supportpersonal, instruktörer, guider, säljare, artister och servitörer för att bara nämna några få i den nya mångfalden. Vartenda industriföretag sysslar alltmer med service och utbildning.

Miljontals frisläppta företagare

Ungefär år 1993 inträdde en ny era i världens ekonomi. För första gången sedan Storbritanniens stormaktsdagar på 1800-talet skapades en ny världsekonomi med miljontals frisläppta företagare i länder som Ryssland, Kina och Indien. Den så kallade Uruguayrundan öppnade världshandeln och en informationsrevolution med internet och mobiltelefoner öppnade kontaktytorna. Resten har vi i färskt minne. Sverige har fått ovanligt många företagare i den processen även om vi fortfarande lider av sviterna från den era då vi motarbetade privat ägande.

Historien ger ingen anledning att vara pessimist. Under vartenda ett av decennierna efter 1850 har svenskarnas BNP per kapita ökat med minst 17–18 procent, ofta dubbelt så mycket. Ju bättre fart det är i omvärlden och ju fler företagare det finns i ekonomin desto bättre går det.

Läget när bokens berättelse slutar och detta skrivs är helt enkelt bättre än någonsin för nya tekniska omvandlingar och genombrott. Håll särskilt ögonen på energi och jordbrukssektorerna där behovet av förändring är tydligast. Entreprenörer, sådana som presenteras i stort antal i boken, söker sig till de områden där de har störst chans att få belöningar. Skillnaden mot 1850 är bara att entreprenörerna i dag är tusentals gånger fler.

Ur Företagshistoria 2011:3

Dela med dig av dina tankar