NK: Ett företag bildar skola

Ur Nordiska Kompaniets personaltidning kompanirullan 1956: 1 (årgång 30)

Vid företagsnämndens augustisammanträde 1954 diskuterades bl. a. utbildningen av yrkesarbetare och disponent Ericsson medde­lade härvid, att denna fråga nu kommit i ett mera gynnsamt läge än tidigare. Bristen på yrkeskunnigt folk har under de senare åren för träindustrins del medfört allt större svårigheter. Någon yrkes­utbildning har praktiskt taget inte förekommit och orsakerna här­till har varit många. Man torde emellertid nu kunna räkna med en förbättring av förhållandena, dels beroende på de större årskullar ungdomar, som tillföres näringslivet, dels på grund av det lär­lingsavtal, som slutits mellan Träindustriförbundet och Träindustriarbetareförbundet. Som en följd av detta lärlingsavtal kommer nya utbildningsplaner att uppgöras, vilka är bättre anpassade till nuvarande arbetsförhållanden än vad fallet var med de tidigare traditionella utbildningsreglerna.

Vad verkstäderna här i Nyköping beträffar kommer vi nu att göra ett försök att rekrytera ungdomar och i den mån detta visar sig möjligt, kommer vi att sätta i gång med utbildning av dessa för att därigenom kunna förnya vår yrkesarbetarkår.

Sedan dessa frågor diskuterades i företagsnämnden har nu, efter att ett tillräckligt antal ungdomar anmält sig, utbildningen tagit fastare former och för närvarande utbildas 9 st. elever till möbel­snickare. Ingenjör Tore Linmarker har fått hand om uppgiften att leda och övervaka lärlingsutbildningen och han berättar i det följande litet om hur undervisningen lagts upp.

Bror Bergström lär sig av mö­belsnickare Falk hur en fog skall se ut.

Den första lärlingsgruppen (av modern typ) bildades vid NK:s verkstäder i Nyköping i juni 1954 och omfattar nio lärdomssugna ynglingar mellan 16 och 20 år. I början av förra året kunde poj­karna flytta in i en egen liten verkstadslokal, där de under sakkun­nig ledning av först möbelsnickare Tobias Falk och sedan verkmäs­tare G. V. Johansson gjorde sina första lärospån i den ädla träbe­handlingskonsten. Den verkstadslokal, som lärlingarna disponerar, var från början relativt liten men utvidgades efter ett halvår.

I höstas togs ytterligare ett steg. Då vidtog nämligen den teore­tiska undervisningen vilken sköts av lärare från Nyköpings stads yrkesskola samt i tekniska ämnen av tekniker från företaget. Den teoretiska undervisningen försiggår åtta timmar per vecka under 36 veckor per år.

Under lärlingarnas till 36 månader stipulerade utbildningstid skall de i två år lära sig såväl träets som träbearbetningsmaskinernas teori. För att rätt kunna tyda ritningar får de även lära yrkesrit­ningens elementära regler med geometrisk ritning, projektionsritning samt ej möbel- och konstruktionsritning på schemat. Vidare Ur de läsa korta kurser i modersmål och yrkesräkning. Som avslutande ämnen kommer arbetsstudier och arbetsmarknadsfrågor samt till sist ytbehandling.

Harry Andersson (t. v.) och Harald Andersson i färd med att limma en bokhylla.

Om man ser på den praktiska utbildningen, så finner man att lärlingarna under första årets början får, för bedömande av anlag och fallenhet för manuellt arbete, utföra vissa arbetsupp­gifter t. ex. för hand skära upp virke till ett antal fogar, vidare rikthyvla, limma och planhyvla dem. Samtidigt får de en första orientering i verktygsunderhåll såsom filning av sågblad och skärpning av eggverktyg. Sedan sys­selsätts de med hantlangnings- och hjälparbeten under en kortare period, varefter de får deltaga i enklare hopsättnings- och juste­ringsarbeten samt biträda vid limningsarbeten. Dessutom får de in­lära grunderna för skötsel och användning av handverktyg.

Under andra året skall arbetstekniken utvecklas. De får då inlära faneringsteknik etc. Under noggrant beaktande av riskmoment och arbetarskyddsföreskrifter sker dessutom elementär utbildning i arbete vid rikt- och planhyvel, hand- och justersåg samt bandputsnings­maskin.

Vid tredje årets början bör lärlingarna ha en sådan arbetsrutin att de kan tilldelas och under uppsikt utföra samma arbetsuppgifter som utlärda yrkesarbetare, varvid svårighetsgraden stegras efter hand. Som avslutning får de en viss utbildning i ytbehandlings­teknik.

Under hela utbildningstiden utgår premier till eleverna i denna skola enligt gällande lärlingsavtal och dessutom får de vissa bostads- ­och resebidrag under de första två åren.

Vi hoppas att denna nya skoltyp skall visa sig vara rätt väg att utbilda goda och samvetsgranna yrkesarbetare och att vi skall få efterföljare av andra företag inom branschen. Glädjande nog har samtliga ungdomar visat stort intresse för utbildningen och ingen har givit upp under den tid verksamheten pågått.

Fördelarna av denna tidigare kontakt med företaget och dess olika avdelningar, dess arbetsmetoder och den rådande lagandan är uppenbara. När eleverna sedermera skall inlemmas i produktionen har de redan blivit ett med arbetsrytmen, de har lärt känna de olika avdelningarna och inte minst – arbetsledarna har lärt känna dem och deras speciella förutsättningar för arbetet. Det är alldeles up­penbart, att denna kontakt under utbildningstiden med maskiner och material, produktionsförlopp och arbetsmetoder tillför företaget rekryter med bästa möjliga resurser för sina uppgifter. Inte minst är jag övertygad om att elevernas tidiga förtrogenhet med maskiner och verktyg högst väsentligt skall nedbringa riskerna för olycksfall.

Ur Nordiska Kompaniets personaltidning kompanirullan 1956: 1 (årgång 30)

Text: Tore Linmarker

Tore Linmarker.