Den svenska it-branschen associeras ofta med bubblan på 90-talet. Men branschens historia börjar såklart långt tidigare – och utvecklingen fortsätter alltjämt med nya succéföretag.
Detta är inte historien om Ericsson, utan den om det myller av datorföretag, konsulter och mjukvaruleverantörer som startats av kända och okända entreprenörer sedan 50-talet. Embryot till en it-bransch finner vi på en nystartad statlig myndighet, Matematikmaskinnämnden, som under det kalla krigets första år tillverkade en egen dator. År 1953 var den klar, stordatorn Besk som användes flitigt av Försvarets radioanstalt, FRA, för att knäcka sovjetiska koder, men även för civila ändamål som väderprognoser.
– Allt var samlat på Drottninggatan 95 A i Stockholm. FRA satt på nätterna och krypterade, vädergubbarna satte på dagarna och jobbade, men ibland kom även Saab dit och räknade. Efter ett tag insåg Saab att de måste ha en egen maskin, berättar Pär Rittsel, som är en av Sveriges mest erfarna it-journalister och som skrivit ett antal spalt-meter it-historia.
År 1954 tecknade Saab ett avtal med Matematikmaskinnämnden om att bygga en kopia av Besk som när den var klar 1957 kallades Sara (Saabs Räkneautomat). Saab kan därmed med visst fog kallas för Sveriges första it-företag även om begreppet it, informationsteknik, förstås etablerades långt senare, under it-boomen på 90-talet. Sara, som fyllde en maskinhall på flera hundra kvadratmeter, användes vid utvecklingen av flygplanet Viggen och byggde på elektronrör. Några år senare stod också transistordatorn Datasaab D2 klar, och den vägde ”bara” 200 kilo. Under två decennier tillverkade Datasaab flera stor- och minidatorer som blev en sidogren till flygplanstillverkningen och vars utvecklings- och tillverkningskostnader i praktiken finansierades av flygverksamheten.
Dominans av IBM
Datorernas prestanda stod sig väl i konkurrensen med IBM:s stordatorer och användes för militära ändamål och på myndigheter och företag. Först ut på den civila sidan var Skandinaviska Elverk som 1960 började använda stordatorn D21. Sedan följde en lång rad affärer med SMHI, Vägverket, Kockums, Industridata, landets länsstyrelser, med flera.
Även Axel Wenner-Gren var en datorpionjär i och med att han köpte amerikanska Logistics Research i Redondo Beach i början av 50-talet. Tillverkningen av stordatorn Alwac (Axel Leonard Wenner-Gren Automatic Computer) hamnade några år senare i Sverige – bland annat i Bollmora.
Mässmonter med stordatorutrustning. 1956-1959. Bilden är förmodligen från S:t Eriksmässan, Stockholm. Ur Alwac AB:s arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.
Och så har vi förstås självaste Facit. När Matematikmaskinnämnden inte fick bygga ytterligare en maskin gick många i personalen över till Åtvidabergs Industrier, senare Facit AB, som likt Datasaab tillverkade transistorbaserade stordatorer under några år. Företaget var först ut med serietillverkade stordatorer (1958). Det blev inte en långlivad verksamhet. ”Vi förstod att krisen skulle komma”, berättar Gert Persson, som arbetade på Facit, i en Computer Sweden-intervju 2004. Han fortsätter: ”Trots att Åtvidabergs enväldige ledare Gunnar Ericsson accepterat stordatorer fanns det en djup misstro mot all modern teknik. Kugghjulen i räknemaskinerna var företagets själ, eller kanske kontorsmöbler i Östgötaek, och det var ju så småningom japanska kalkylatorer som skulle knäcka koncernen”.
Även Axel Wenner-Grens projekt hamnade snabbt på den digitala skrothögen, och till slut kunde inte heller Datasaab hålla liv i sina satsningar. Konkurrensen med IBM blev övermäktig på 70-talet.
– När det gick som bäst för Datasaab vann de flera stora upphandlingar. Och de slog IBM i tester som gjordes. Det fanns inga problem. De var bäst i världen. Men det fanns inga resurser att fortsätta utvecklingen. Det blev slutet för dem. När Datasaab och Stansaab slogs ihop 1978 var det Sveriges olönsammaste företag med 230 miljoner i underskott. IBM hade en stor fördel, och det var att folk visste att de skulle vara kvar i morgon, säger Pär Rittsel.
Men kunnandet gick inte upp i rök. Den ideella föreningen Datasaabs vänner framhåller just Datasaabs betydelse för framväxten av en svensk it-industri och inte minst Linköping och dess tekniska högskola. Dessutom bidrog även de svenska stor- och minidatorerna till en ny it-nisch – konsulterna – som kom att överleva många it-bubblor. Här finns flera namnkunniga företag som WM-data, Programator. Statskonsult, Modulföretagen och Enator.
Hemdatorn
Nästa fas i den svenska it-branschens historia inleddes i slutet av 70-talet i samband med att datorn blev mindre och hamnade i hemmen och småföretagen. Det mest spektakulära svenska försöket att skapa en hemdator gjordes av ett krisdrabbat Luxor tillsammans med bland andra Lars Karlsson, som grundade företaget Diab, och Karl-Johan Börjesson från Scandia Metric.
Under ett vid det här laget nästan mytiskt möte på Esso Motor Hotell i Ryd utanför Linköping 1978, fördelades arbetsuppgifterna inför vad som skulle bli ABC 80. I slutet av samma år var det premiär för datorn som hade ett konkurrenskraftigt pris (under 10 000 kronor). Succén var ett faktum trots att det till en början inte fanns några program att använda. Under en period i början av 80-talet dominerade datorn med efterföljare den svenska marknaden helt. Men liksom Datasaab klarade inte ABC-datorerna konkurrensen från IBM.
– Man satsade på ABC 80 när det var som gällde. Det räcker inte att man har den bästa datorn om alla andra satsar på en annan teknik, säger Pär Rittsel.
Ericssons egen PC gick samma öde till mötes liksom superentreprenören Mats Gabrielsons blågula 80-talsdator. Han köpte amerikanska Victor som lanserades som en svensk dator baserad på IBM-standarden. Under en period var Victor den tredje största pc-leverantören i världen, och det fanns till och med planer på en stor nordisk datorindustri. Men de gick i stöpet, och till slut sålde Mats Gabrielson Victor under stor vånda.
År 1990 var den korta svenska hemdatoreran definitivt över. Men samtidigt hade ett flertal mer långlivade projekt sett dagens ljus, för parallellt med att hårdvaran utvecklades växte mjukvaruföretagen fram. En lång rad affärssystemsföretag som med tiden skulle bli stora, startades kring 1980, till exempel Hogia, Intentia, IBS, SPCS och IFS. IBS, Intentia och IFS kallades ett tag för de tre i:na.
Entreprenörsföretagen
Både IFS och Intentia har sina rötter på Tekniska högskolan i Linköping. Bengt Nilsson var inte färdig med sin utbildning när han tillsammans med några studiekamrater startade IFS, och Intentias Björn Algkvist forskade på Linköpings universitet.
Många av affärssystemsföretagen har med tiden köpts upp av utländska bolag eller börsnoterats, till exempel IBS och Intentia. Att sväljas av utländska jättar är över huvud taget ett vanligt öde för många svenska it-företag. Här är Hogia undantaget som bekräftar regeln. Grundaren Bert-Inge Hogsved äger fortfarande sin skapelse.
Skandiapersonal utbildas 1968 för att kunna använda IBM 1050. Ur Skandias arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.
I en intervju som jag gjorde med Bert-Inge Hogsved 2007 berättade han hur hans frus redovisningsbyrå med tiden utvecklades till en stor koncern. Han hade köpt en dator till henne, men bara för att upptäcka att den saknade program. Varför inte skriva ett eget, ett redovisningsprogram? Trots att han saknade programmeringskunskaper fick han ihop ett program som han så småningom lyckades sälja. Vid tillfället arbetade han på Unifos Kemi som han lämnade med viss vånda för att starta eget. ”Våndan berodde inte på att jag inte trodde att jag skulle överleva, utan på att jag bröt upp från en social miljö”, berättade han under intervjun. Sedan starten 1980 har mjukvaruföretaget förvandlats till en koncern med runt 500 anställda. Alltjämt finns huvudkontoret i Stenungsund.
Bubblan som sprack
Efter att de svenska datordrömmarna gått i kras en efter en kom nästa stora steg i utvecklingen i och med att internet gjorde att Sverige och världen blev uppkopplade. Det är nu it-branschen blir stekhet. Man uppfinner till och med en ny ekonomisk modell – den nya ekonomin – och små, små internetbolag blir stora, stora på kort, kort tid. Allt slutar som bekant med att it-bubblan spricker 2000.
Under några år blir de svenska it-entreprenörerna superkändisar, till exempel Jonas Birgersson, Johan Stael von Holstein, Kajsa Leander och Ernst Malmsten. De två sistnämnda entreprenörerna har blivit sinnebilden för de galna åren. Deras företag Boo.com sålde kläder på nätet. Så sent som den 3 november 1999 öppnades webbplatsen, men försäljningen gick trögt och den 17 maj 2000 gick företaget i konkurs. Under bolagets korta aktiva period satsade ägarna makalösa 125 miljoner dollar i bolaget. Värt är dock att notera att Kajsa Leander och Ernst Malmsten dessförinnan startade internetbokhandeln Bokus som lever alltjämt i dag.
Sedan it-bubblan sprack har åsikterna om den svenska it-branschens 90-tal varierat. Men en sak är de flesta tämligen eniga om, det som inte funkade 1999 funkar 2014. När tekniken väl mognade och bredbandet byggdes ut kom internetföretagen – däribland flera svenska – att erövra världen. Spotify är ett lysande exempel, men även faktureringsföretaget Klarna kan räknas till de moderna succéföretagen. Rena e-handlare finns det också som bekant gott om.
– Jag träffade många uppfinnare och entreprenörer vars idéer aldrig fick gehör då – även om investmentbankerna hissade dem till miljardnivå – men som i dag är självklara tjänster, som att betala parkering med telefonen eller köpa kläder på webben, säger Pär Rittsel. Går det på något sätt sammanfatta den fantastiska utvecklingen sedan 50-talet?
– Sverige blev det fjärde landet i världen, tillsammans med USA, England och Frankrike, där staten satsade på en inhemsk datorutveckling. Och det gjorde vi bra. Men skickliga tekniker och programmerare räcker inte. Våra två konkurrerande datorbyggare hade helt enkelt inte råd att vidareutveckla sina system. Samma öde drabbade ABC 80 när hela omvärlden valde en ny väg, säger Pär Rittsel.
Det är en urgammal svensk tradition: Vi uppfann inte telefonen, blixtlåset eller musik på internet. Men vi fixade till det. Gjorde det enklare, bättre och lönsamt. Om dagens it-entreprenörer bygger nya svenska storföretag eller blir uppköpta av Google för fantasisummor återstår att se.
Ur Företagshistoria 2015:1
Text: Henrik Svidén
Dela med dig av dina tankar