Facit klarar inte digitaliseringen

Ännu 1970 gick räknemaskinstillverkaren Facit med vinst. Året därpå meddelade företagsledningen att Facit befann sig i en djup ekonomisk kris. Genombrottet för den nya elektroniska tekniken innebar helt nya förutsättningar för tillverkningen av kontorsmaskiner. Japanska företag lanserade nya elektroniska räkneapparater som snabbt slog ut de äldre elektromekaniska räknemaskinerna.

Facit kände naturligtvis till vad som rörde sig i omvärlden. Företaget hade tidigt börjat intressera sig för elektroniken. Överingenjören Albert Engvall höll 1950 ett anförande för koncernstyrelsen där han uppmanade den att »överväga ett program för utrönande av möjligheterna att bygga kommersiellt användbara räknemaskiner på elektronikbasis. Denna linje torde behöva uppmärksamt följas, då risk annars föreligger av överraskningar från utomstående på räknemaskinsfronten.«

Facitkoncernen hade parallella avdelningar i Åtvidaberg, Göteborg och Malmö för utveckling, tillverkning och försäljning som konkurrerade med varandra. Informationsutbytet inom koncernens olika delar var bristfällig. Det rådde också djup oenighet i företagsledningen om hur man skulle möta den elektroniska utmaningen, inte minst mellan styrelseordföranden Gunnar Ericsson och hans svåger Lennart von Kantzow som var VD.

Kanske hade det varit omöjligt för Facit att klara den japanska utmaningen, även om företagsledningen hade agerat optimalt. Elektroniken fordrade en helt annan kompetens och produktionsorganisation. Medan elektromekaniska maskiner främst såldes till företag och myndigheter, blev elektroniska räknare en stor konsumentprodukt med helt andra volymer och marginaler. Dessutom förlorade Facits starka internationella serviceorganisation i betydelse, eftersom man inte lämnar in en miniräknare för underhåll eller reparation – särskilt inte till servicemän med kugghjul i hjärnan.

Parallellen till Kodak är uppenbar. Kodak var ett världsledande företag inom fotografi som inte klarade av att möta den digitala revolutionen. Företaget hade utvecklat världens första digitalkamera 1975, men företagsledningen ville inte satsa på den eftersom Kodak tjänade stora pengar på film, fotopapper och framkallning, där man hade byggt upp en världsomspännande organisation.

Gunnar Ericsson hyste en stark omsorg om Åtvidabergs samhälle och han bidrog på olika sätt till att göra orten till en attraktiv plats att bo och leva i. Under Facits expansionsperiod motsatte sig företaget att andra industrier etablerades i Åtvidaberg, eftersom det inte ville ha konkurrens om arbetskraften. När Facit fick ekonomiska problem, drog sig Gunnar Ericsson i det längsta för att dra ner på personalstyrkan. Över huvud taget hade han svårt för att fatta obehagliga beslut, vilket till sist innebar att utvecklingen för Facit och för samhället blev mycket obehagligt.

År 1972 köptes Facit av Electrolux. Samma dag som affären mellan Facit och Electrolux gjordes upp, tog Åtvidabergs FF guld i allsvenskan. År 1973 avvecklades tillverkningen av elektromekaniska räknemaskiner. I april 1977 lämnade den sista elektroniska räknemaskinen fabriken i Åtvidaberg.

Författare: Anders Johnson, ur boken Besvärliga människor – Svenska entreprenörer under 400 år. Timbro Förlag 2018.

Dela med dig av dina tankar