Även om bilden av svenskt näringsliv kring förra sekelskiftet inte är entydig, fanns det en betydande ägarkoncentration. I en offentlig undersökning visar det sig att i de 23 största svenska industriaktiebolagen 1913, svarade de tre största ägarna för 43 procent av aktiekapitalet och de tio största ägarna för 62 procent av aktiekapitalet i denna grupp företag.
Ofta var ägarna också släkt med varandra, eller så drevs företagen som familjeverksamheter; precis som under tidigare perioder, men nu i aktiebolagsform. Familjeföretaget har varit och är en allmänt förekommande och grundläggande struktur i näringslivets utveckling i alla länder. Samtidigt är det en problematisk företagsform eftersom gränsen mellan å ena sidan personliga relationer och familjens privata ekonomi och å andra sidan den ekonomiska enhet som företaget utgör på marknaden blir luddig och oklar. Detta dilemma präglade många av de svårigheter som handelshusen och handelskompanierna ställdes inför före 1848.
Familjeföretagens roll
Inom den företagshistoriska forskningen pågår en debatt om familjeföretagens roll i industrialiseringen. Ett debattlinje menar att familjeföretag är undermåliga och konservativa ekonomiska organisationer utan potential att omfamna nya tekniska innovationer. Med de täta band som finns mellan ägandet och kontrollen av företagsledningen följer en ovilja att investera för framtiden. Ett modernt och framgångsrikt företag ägs av aktieägare och leds av anställda, kompetenta företagsledare som rekryterats på professionella meriter istället för genom släktband. Det gör företaget kapabelt att skapa en organisatorisk hierarki som klarar av att agera på en global marknad. Enligt Alfred Chandler, professor i ekonomisk historia vid Harvard Business School, var denna skillnad i ledningsstruktur förklaringen till den brittiska och den amerikanska ekonomins olika öden från sekelskiftet 1900. De små och medelstora familjeföretagens starka roll i Storbritannien ledde till att den brittiska ekonomin stagnerade under 1900-talets början, medan de amerikanska storföretagen bidrog till segertåget för USA.
Det är dock ett misstag att förutsätta att storlek är detsamma som förmåga. Familjeföretagen utgör än idag, beroende på hur de definieras, mellan 20 och 50 procent av de ledande företagen i världen. De kritiska punkterna för alla företag är transaktionskostnader, succession, tillit, kunskap och tillgång till kapital – och här är familjeföretaget inte nödvändigtvis sämre än andra bolagsformer.
Två försörjningsprinciper
För tiden kring sekelskiftet 1900 kan vi emellertid tala om en avgörande skärningspunkt, där två försörjningsprinciper ställdes mot varandra: dels de traditionella företagen, som sedan sekler haft familjen eller hushållet som resonansbotten för verksamheten, dels aktiebolaget som byggde på ett opersonligt ägande på marknaden. Generellt gick det en skiljelinje mellan förmögenhetsbyggande och konsumtion å ena sidan och vinst och produktion å andra sidan. Under 1800-talets slut och början av 1900-talet ökade skillnaden mellan hur aktiebolag och andra typer av företag definierades och beskattades i lagstiftningen, vilket påverkade inte bara de gamla handelshusen och hantverkarna och andra professionella yrkesutövare, utan även familjeföretag inom jordbruket. Dessutom förändrades långsamt familjens roll i ekonomin. Under trycket från olika processer skedde en övergång från ett familjeförsörjarideal byggt på familjen som ekonomisk produktions- och konsumtionsenhet till en tvåförsörjarmodell byggd på kärnfamiljen som bas. Här hamnade familjeföretaget i skärningspunkten mellan olika regelverk.
Författare:
Dela med dig av dina tankar