Den finansiella sektorns samhällsekonomiska huvuduppgifter sägs ofta vara att omvandla sparande till finansiering, att hantera risker i tid och rum och att göra det möjligt att genomföra betalningar på ett effektivt sätt. Sedan tidigt 1980-tal har avreglering, internationalisering och digitalisering lett till stora förändringar på alla dessa områden. Finansiering och riskhantering har underlättats av finansiella innovationer, och globala flöden av kapital har blivit tillgängliga för fler företag. Samtidigt har finansmarknaderna de senaste decennierna karakteriserats av dramatiska rörelser i räntor, valutor och aktiekurser. Detta har ställt individer, företag och hela nationer inför helt nya problem.
Den finansiella sektorns tre uppgifter kan beskrivas i passiva termer, och då betraktas den finansiella sektorn i huvudsak som ett smörjmedel som får den övriga ekonomin att fungera mer effektivt. Sektorns tillväxt blir då positiv men föga uppseendeväckande, eftersom dess verkningar betraktas som begränsade. Ett annat synsätt är att betrakta den finansiella sektorn som motorn i ekonomin. Finansiella aktörer ses då som drivande i ekonomins omvandling genom att de finansierar nya verksamheter och företag och omstrukturerar äldre dito. Ett sådant perspektiv tilldelar den finansiella sektorn en större betydelse för ekonomin, men pekar också på en underliggande konflikt: om den finansiella sektorn driver samhällsekonomin kan det gå åt både rätt och fel håll.
Diskussionen om den finansiella sektorns roll i samhällsekonomin har genom historien gått i vågor och ibland blossat upp i samband med finansiella kriser. Detta kan vi se även under de senaste tre decennierna. Denna period har präglats av en rörelse mot avreglering och tillväxt samt en i grunden positiv inställning till den finansiella sektorn. Detta uppsving kom som ett svar på att finanssektorn pressats tillbaka under efterkrigstiden av såväl politiker som akademins ekonomer. Som resultat växte den finansiella sektorns olika delbranscher kraftigt från 1980-talets början fram till finanskrisens utbrott 2008. Samtidigt ledde kriserna 1990–92, 2000–02 och 2008–09 till diskussioner om den finansiella sektorns roll i den svenska ekonomin. Det tidiga 1990-talets kris gav upphov till en omfattande nationell diskussion om kris- och riskhantering inom banker och reglerande myndigheter, vilket bland annat ledde till införandet av en statlig insättargaranti och nya rutiner hos bankerna. Däremot ledde den inte till några stora folkliga protester mot det finansiella systemet som sådant. När börsrallyt kring millennieskiftet, i första hand drivet av spekulation i IT-relaterad industri, kraschade i väggen var det många som kritiserade den överoptimism som präglat de finansiella marknaderna. Men denna gång blev det inte någon djup lågkonjunktur, och kritiken fick aldrig någon större effekt – efter att bubblan spruckit och tillgångspriserna fallit visade sig flera av IT-företagen faktiskt vara livskraftiga.
Krisen som inleddes 2008 kastade däremot in hela Europa i en komplicerad skuldkris där både stater och enskilda medborgare hamnade i så svåra situationer att det fick kraftiga politiska återverkningar – frågor om statsskulder och bostadspriser har plötsligt fått direkt bäring på demokratins överlevnad. Sverige och övriga nordiska länder har klarat sig relativt lindrigt undan dessa effekter, men Europas ekonomier är idag så tätt sammanflätade finansiellt och politiskt att det ännu är för tidigt att avgöra vilka långsiktiga konsekvenser kritiken mot den finansiella sektorn kommer att få. Det är dock helt klart att krisen har höjt temperaturen i debatten om internationell reglering av bank- och finansinstitut, till exempel när det gäller kapitaltäckningsgrad och handel med värdepapper utanför reglerade marknadsplatser.
Författare:
Oskar Broberg är docent i ekonomisk historia vid Handelshögskolan vid Göteborgs universitet. Avsnittet är hämtat ur boken Det svenska näringslivets historia 1864–2014, del V: Globalisering, entreprenörskap och humankapital. Boken har getts ut genom ett samarbete mellan Dialogos Förlag och Centrum för Näringslivshistoria.
Dela med dig av dina tankar