De svenska kraftbolagen, däribland Vattenfall, var till en början negativt inställda till en avreglerad elmarknad. Men Vattenfall anpassade sig snabbt. När den nordiska marknaden väl hade avreglerats blev den förebild för andra europeiska länder.
Pionjärerna på en avreglerad energimarknad var England/Wales och Norge. I Storbritannien var det premiärminister Thatcher som under 1980-talet drev på utvecklingen, främst eftersom en avreglering var en förutsättning för privatisering. I Sverige studerade man noga ”det engelska experimentet” och började planera för sin egen avreglering.
Den svenska kraftindustrin var emellertid mycket nöjd med hur ”det svenska systemet” fungerade. Det var ett system där privata, kommunala och statliga aktörer samarbetade och samkörde elproduktionen. Anläggningarna kunde därför, som man tyckte, utnyttjas optimalt. Företagsledningen på Vattenfall insåg emellertid varåt det lutade, och beslöt sig för att tidigt ta till sig avregleringstanken.
När Vattenfall bolagiserades 1992 passade staten också på att avskilja stamnätet och lägga det i ett särskilt affärsdrivande verk, Svenska Kraftnät. Därmed förberedde man en avreglering med en neutral stamnätsoperatör.
Hur en avreglering i Sverige skulle kunna se ut beskrevs för första gången mer konkret i NUTEK:s rapport ”Elmarknad i förändring. Från monopol till konkurrens.” som publicerades hösten 1991. Denna rapport kom att ligga till grund för regeringens proposition i mars 1992 om avreglering.
Elproducenterna ville skynda långsamt
Än så länge rådde politisk enighet över blockgränserna om färdriktningen. Ett antal expertutredningar tillsattes, vilka bland annat analyserade hur en elbörs kunde inrättas. Kraftbolagen var klart emot en sådan börs – den skulle bara öka samhällets kostnader när produktionsoptimeringen försvann. Vattenfall med flera framhöll att man borde skynda långsamt med avregleringen. Det bästa vore att i ett första skede bara öppna marknaden för fleråriga kraftkontrakt.
Samtidigt hade de politiska motsättningarna smittat av sig på avregleringen. Socialdemokraterna bytte fot våren 1993 och var nu tveksamma för en avreglering. Den borgerliga regeringen fortsatte dock oförtrutet förberedelserna.
Spelplanen förändrades efter valet 1994. Den nya socialdemokratiska regeringen ändrade tidplanen och tillsatte nya utredningar för att se över det man ansåg oklart. Sådana osäkerheter handlade bland annat om avregleringens påverkan på glesbygden, oligopolsituationen på den svenska marknaden samt hur kärnkraftavvecklingen skulle påverkas.
Dessa utredningar kom emellertid fram till att en avreglering inte skulle innebära några stora nackdelar. Ett år senare än vad som först var tänkt, den 1 januari 1996, genomfördes avregleringen.
Den nordiska elmarknaden utvecklades sedan till ett föredöme ur ett Europeiskt perspektiv. Bland anat på grund av den fysiska spotmarknaden där flera stora aktörer, bland annat Vattenfall, säljer all sin produktion via elbörsen NordPool Spot.
Dela med dig av dina tankar