MEA, militärekiperingsaktiebolaget, startade 1883 av officerare som ville kunna köpa billigare kläder och utrustning. Med tiden utvecklades det till ett varuhus för andra målgrupper, och kläder även för kvinnor och andra civila. Följ med till Hamngatan 15, till det eleganta varuhuset MEA.
Personen bakom MEA var militären, politikern och riksdagsmannen Sven Palme, Olof Palmes morfar, som med bolaget ville förse militärer med billiga uniformer och persedlar. Denna affärsidé visade sig vara så pass framgångsrik att man köpte fastigheten Styrpinnen 19 här vid Norrmalmstorg i Stockholm för att där inhysa ett varuhus. Med tiden blev det mer fokus på elegant mode och varuhuset blev en av Stockholms mest besökta varuhus.
Skriven och inläst av Centrum för Näringslivshistorias arkivpedagog Anahi Davila Eriksson. Inspelad och klippt av Rita Feldman, våren 2023 på Centrum för Näringslivshistoria. Arrangör: Centrum för Näringslivshistoria.
En anställd på MEA håller upp en hjälm och skärmmössa – en del av varuhusets mer militära produkter. Bilden kommer från MEA:s historiska arkiv på Centrum för Näringslivshistoria.
Hamngatan 15, MEA
Vi står framför MEA-huset på Hamngatan 15 som länge räknades som en viktig del av Stockholms handel vid Norrmalmstorg. Och lyfter vi blicken kan vi här notera de vackra relieferna på husfasaden som restes redan 1881 efter ritningar i nyrenässansstil av arkitekten Oskar Eriksson.
Just här på andra våningen i detta hus flyttade postorderföretaget MEA in sin verksamhet och kom att stanna i huset i 100 år. Men hur kom MEA till och varför blev det så omåttligt populärt?
MEA står för Militär Ekiperingsaktiebolaget och grundades av militären, politikern och riksdagsmannen Sven Palme – som faktisk var före detta statsminister Olof Palmes farfar. Och Sven som tidigare varit löjtnant vid Svea artilleriregemente visste hur dyrt det var att få militäruniformer uppsydda hos skräddare, han ville förse militärer med billiga uniformer av bra kvalité och det var därför han bildade bolaget år 1883 som till en början var en postorderfirma. Denna affärsidé visade sig vara så pass framgångsrik att man köpte fastigheten Styrpinnen 19 här vid Norrmalmstorg i Stockholm för att öppna ett elegant modevaruhus.
Och till en början hade man ett stort utbud – liknande postorderföretagets – där man hade det mesta som en elegant officer kunde behöva ute på regementsorterna, så som sadel, cigarrer, fritidskläder, fickur och små presenter till sin fru.
Efter ett tag blev MEA-varuhuset så pass populärt att man valde att öppna upp för andra målgrupper. Man hade ju stil, elegans, men ändå prisvärt och klassiskt som motto och började nu ta in kläder att sälja till civila. Under 1920-talet riktade man även in sig på stilrent mode för damer och jobbade mycket med skyltning och varuhusets interiör – då det lockade och manade kunden till köp.
MEA varuhuset blev till exempel kända för sina eleganta arrangemang samt sin vackra trappa, ritad av arkitekten Arne Rudberger, som slingrade sig upp genom våningarna. Därtill vann man, under skyltfönstrens storhetstid på 1930-och 40-talet, en stor del av de dekoratör- och skyltningstävlingar som anordnades regelbundet i huvudstaden.
Efter andra världskriget valde man dock att även sikta in sig på eleganta herrkläder, utan att för den skull lägga ner sin ursprungliga verksamhet med uniformer och uniformsmössor. Och under många år var MEA även den självklara platsen för inköp av studentmössor.
Vänder vi blicken åt vänster där vi nu står ser vi en skymt av Berzeliipark. Och ända dit och runt parken kunde MEA:s köer ringla sig. Främst när det var rea men även när till exempel nylonstrumpan slog igenom med besked efter andra världskriget. Nylon som lanserades 1937 behövdes i krigsindustrin och blev därför en lyxvara under kriget. Först efter krigsslutet kunde nylonstrumpor säljas på MEA igen och i oktober 1946 hade man aldrig sett en längre kö här utanför varuhuset.
Ja, under 1950- och 60-talet hade varuhuset sina glansdagar men in på 70– talet så fick verksamheten motgångar då bland annat Sverige drabbades av en teko-kris och kläder i klassiskt snitt utmanades av det alltmer radikala modet som började ta plats. Detta gjorde att MEA:s popularitet stagnerade och till slut fick varuhuset slå igen sina portar för gott i mitten av 1980-talet, 100 år efter bildandet.
Men redan 5 år senare öppnades ett nytt exklusivt uniformskrädderi på Upplandsgatan 23 i Vasastan under det nu lediga varumärket MEA – Militär ekiperingsaktiebolaget som i dag är kunglig hovleverantör.
Dela med dig av dina tankar