Samhällsutvecklingen och försäkringsbolagens framväxt går hand i hand. När Skandia grundades 1855 fyllde företaget behov från ett alltmer industrialiserat samhälle. I samma takt som det svenska välfärdssystemet byggts ut, har Skandia erbjudit kompletterande försäkringar.
När Skandia grundades 1855 genomgick hela samhället en omfattande moderniseringsprocess. Försäkringsaktiebolagens framväxt, med Skandia som modell, fyllde industrins behov av att försäkra dyrbara industrianläggningar medan livförsäkringens tillkomst i landet berodde på den uppåtsträvande borgarklassens trygghetsbehov.
Försäkringsbranschens konstanta expansion under andra halva hälften av 1800-talet nödvändiggjorde dock en ökad statlig tillsyn. År 1903 antogs den första försäkringslagen och samtidigt bildades tillsynsmyndigheten Försäkringsinspektionen. Även inom detta område var Skandia före sin tid. I den mycket detaljerade bolagsordningen från grundandet infogades principen om att staten när som helst och utan förvarning skulle ha möjlighet att inspektera bolagets verksamhet. Denna bestämmelse infördes i bolagsordningen för alla försäkringsbolag som bildades efter Skandia.
Utvecklingen inom försäkringsområdet påverkades av det allt större allmänna intresset för socialförsäkringar. Redan 1901 stiftades en lag om ersättning för olycksfall i arbete. Denna lag kompletterades 1916 med en lag om obligatorisk försäkring av olycksfall, en lag som omfattade alla anställda. Skandia hade länge drivit frågan om yrkesskadeförsäkring – inte minst på de olycksdrabbade sågverken. Vidare införde Sverige 1913, som första land i världen, allmän folkpension. Frågan om hela försäkringsbranschen skulle socialiseras stöttes och blöttes från 1930-talet i flera statliga utredningar, men blev aldrig verklighet.
Fram till 1920 dominerade de tre stora grenarna brand, liv och sjö helt försäkringsmarknaden men bibranscherna, bland annat olycksfallsförsäkring och bilförsäkring, började bli alltmer efterfrågade. Ett samhälle där människorna ställde krav på trygghet växte fram. Försäkringar blev inte längre en lyxvara utan en nödvändighet, inte minst om man var ekonomiskt sårbar vid till exempel sjukdom. Arbetare och lägre tjänstemän blev allt intressantare grupper för försäkringsbolagen, då deras realinkomster ökade kraftigt. Den stigande levnadsstandarden skapade tillsammans med nya förvärvsarbetande grupper ökat utrymme för försäkringsbolagen fram till andra världskriget.
Kompletterar det statliga välfärdssystemet
Framväxten av det statliga välfärdssystemet under efterkrigstiden gjorde att försäkringsbolagen satsade på att komplettera det allmänna försäkringssystemet och utnyttja de behov välfärdssamhället skapade. Utvecklingsmöjligheterna för bolagen var stora, inte minst genom den kraftigt ökande konsumtionen.
En ny försäkringslag antogs 1948 och föreskrev bland annat att försäkringsbolag som bedrev både liv- och sakförsäkring måste skilja verksamheterna åt. Och från 1955 gällde en lag om allmän, obligatorisk sjukförsäkring. Fem år senare trädde ATP-reformen i kraft. Den ledde på sikt till att nya typer av kompletterande försäkringar, som grupplivförsäkringar, blev viktiga produkter. I slutet av 1900-talet påverkades försäkringsbranschen stort av avregleringarna på finansmarknaden. Genom lagändringar blev det till exempel möjligt att integrera försäkrings- och bankverksamhet, något som ledde till att Skandiabanken grundades. Under 2000-talet har det privata sparandet kommit i allt större fokus, bland annat på grund av det nya pensionssystemet som infördes 1999.
Författare:
Dela med dig av dina tankar