Försvarslånet på NK 1940

115.00 kronor tecknade av NK-personal t.o.m. den 18 maj. Har Du bidragit ännu?

Artikel ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1940:9 (årgång 14)

del stora försvarslånet framlades i slutet på april och vädjan gick ut över landet till alla och envar att bi­draga till att stärka Sveriges försvarsberedskap, lystrade man ganska allmänt omedelbart. 24 timmar hade inte för­runnit efter det första offentliggörandet, innan på initia­tiv främst av herr Gösta Nilsson, Möbelavdelningen, ett sammanträde ägde rum mellan ett 30-tal representanter för olika personalgrupper på NK. Ett arbetsutskott till­sattes, bestående av herr Nilsson, herr Manne Lindgren, ordf., och fru Ruth Malmborg, vilka i samråd med Intressekontoret skulle propagera för försvarslånet inom NK. Redan den 6 maj meddelades i radio, att A/B Nor­diska Kompaniet, dess dotterbolag, personal och pensions­kassa tillsammans tecknat ett första belopp på en halv miljon kronor. För 6o.ooo: – därav svarade personalen. Den 18 maj hade personalen bidrag stigit till 115.000: – kr. Det är ett bra resultat – men det kan säkert bli bättre. Antalet personer, som tecknat sig, är nämligen ännu en­dast en fjärdedel av NK:s 2.000 anställda. Alla skola vara med. För många är det kanske svårt, men den tid är kom­men, då staten har rätt att ställa anspråk på oss. När vi teckna på lånet, göra vi det ju också för vår egen skull, för att behålla vårt land fritt, för att få bevara allt vi hålla kärt och som har betydelse för oss. Och ändå är det inte ett offer staten begär – det är ju endast fråga om ett lån, som vi få god ränta på och som återbetalas om fem år. Det enda offer, som kan komma ifråga, är en ofrånkomlig inskränkning i vår personliga livsföring.

Vi återge här det anförande herr Lindgren höll i Ljusgården den 29 april till den där samlade personalen:

NK-ister, arbetskamrater!

Från den plats jag nu står brukar i vanliga fall endast bolagets verkställande chefer tala till Eder, och detta vid betydelsefulla tillfällen. Att jag, en av Eder, nu djärves framträda på denna tribun skall få sin förklaring. Att jag gör det efter vederbörligt tillstånd, faller av sig självt.

Utanför våra skyltfönster reser sig i dessa dagar starka skyddsställningar mot något som vi inte vill tro skall komma, men som vi måste vara beredda på. Våra 32 skyddsrum stå färdiga att, om så skulle behövas, taga emot oss alla. Många tiotal av våra manliga kamrater äro i militärtjänst, en tjänst som denna gång inte är mer eller mindre lek; det är en grymt allvarlig sak men samtidigt något som vi hemmavarande skola vara dem och deras hundratusentals vapenkamrater djupt tacksamma för. De stå varje ögonblick beredda, om det fruktansvärda skulle inträffa, de stå där i respektingivande beslutsamhet att värna oss och vårt, att värna vårt fosterland, vårt Sverige, som vi väl aldrig känt oss rå om och älska så starkt som just i dessa den stora farans dagar. Skola vi undgå det förödande kriget, skall det vara därför att vi i full enighet ge ett klart och kraftigt besked att vi ämna försvara oss, varifrån än ett hot mot våra gränser och vår jord skulle komma. Sverige är rustat till fonderna om aldrig förr.

Herr Lindgren talar från Ljusgårdstrappan: Låt försvarsviljan redan i dag utlösa sig i frikostig handling. Bild i artikel ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1940:9 (årgång 14).

200 miljoner kronor i månaden lär det kosta landet att hålla sig i denna vapenberedskap, svindlande belopp som vi tidigare knappast kunnat fatta. Staten måste skaffa dessa pengar på olika sätt som står den till buds. Det kan ske genom skatter, vilket vi redan fått erfara. Och det kan ske lånevägen. Det är den formen, som nu är aktuell, det är ett statslån för försvaret på 500 miljoner kronor, som nu skall utsläppas.

Riksgäldskontoret har i sitt prospekt om detta väldiga lån infört följande upprop, undertecknat bl. a. av ett 30-tal stora organisationer:

För Sveriges försvar framlägges härmed svenska sta­tens försvarslån att användas till utgifter för landets för­svarsberedskap. Våra trupper skola utrustas och under­hållas. Vapen och annan försvarsmateriel måste anskaffas i ökad omfattning. Vid upprepade tillfallen har meddelats, att för detta ändamål en högst betydande upplåning måste ske.
500 miljoner kronor erfordras för de närmaste månader­na. Svenska män och kvinnor! Vårt försvar behöver Edert ekonomiska bistånd.

Sverige hotar ingen. Men vi vilja värna det dyrbaraste vi äga: vårt fosterland, vår fäderneärvda frihet, vår själv­bestämningsrätt, vår kultur – en frukt av årtusendens odling – vårt språk, våra hem, våra barn och vår fram­tid. Alla böra känna det som en bjudande plikt att efter förmåga deltaga i det försvarslån, som nu utbjudes.
Ut över landet går denna vädjan. Må den verka som en väckelse och en maning till samfälld handling.»

Bland undertecknarna återfinnas sådana namn som Landsorganisationen, De Anställdas Centralorganisation, Svenska Arbetsgivareföreningen, Svenska Lantmännens Riksförbund, Sveriges lndustriförbund, Sveriges Köp­mannaförbund m. fl. Varje organisation kommer att sätta en ära i att åstadkomma det bästa resultat i denna väldiga manifestation inåt och utåt av svenska folkets fasta för­svarsvilja, och det arbetas redan febrilt på alla fronter.

Detalj från Ljusgården under herr Lindgrens anförande. Bild  i artikel ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1940:9 (årgång 14)

Vad innebär försvarslånet? Jo, det är ett statslån, som är fullt jämställt i alla hänseenden med andra Svenska Statens lån. Det utges obligationer i olika valörer, 50 kronor, 100 kronor, 500 kronor, 1000 kronor och högre. Lånet löper med den mycket fördelaktiga årsräntan av 4 % och skall återbetalas om fem år. Räntan utbetalas två gånger årligen, den 1 maj och den r november.

Det är alltså att märka, att vad som här begäres av svenska folket inte är ett offer i likhet med vad som skedde vid Finlandsinsamlingen. Det kan inte nog betonas att det här är frågan om ett lån, ett statslån, som ju – mänskligt att döma – bör vara den säkraste placering man kan tänka sig för sina sparpengar.

Vid ett sammanträde med ett 30-tal personalrepresen­tanter från alla varuhusets områden valdes, för att inom NK i samråd med Intressekontoret organisera tecknandet på försvarslånet, ett arbetsutskott på tre personer, nämli­gen fru Ruth Malmborg på Pälsavdelningen samt under­tecknad, Manne Lindgren, ordförande, och herr Gösta Nilsson, båda på Möbelavdelningen. Får jag fråga Er, kamrater, om Ni åt oss anförtror att fullfölja det arbete vi börjat. – – – Svaret är ja! Jag ber få tacka för Ert förtroende.

Beträffande arbetet i NK har vi fått Direktionens löfte att Intressekontoret skall få handha apparaten med teck­ningen och sedermera likviderna. Under dagens lopp hop­pas vi till alla ha kunnat distribuera var sitt exemplar av Riksgäldskontorets prospekt, på vars sista sida finns en teckningsanmälan. Den fyller Ni i med det belopp Ni an­ser Ni vill spara och anger hur Ni vill ha det draget på lönen och när.

På de avbetalningar, som få göras under tiden till den 1 november i år, då lånet skall vara inbetalt, gottgöra spararna en ränta på 4 % från insättningsdagen räknat. Intressekontoret ombesörjer beloppens inbetalning till Riksgäldskontoret i utbyte mot obligationerna.

Ni frågar Er – hur mycket skall jag teckna? Ja, det är praktiskt taget omöjligt att ange någonting bestämd härvidlag. Svaret är generellt: Du bör placera allt Du rimligtvis kan spara, och helst mer därtill, ty det blir gi­vetvis frågan om att inskränka på den eventuella vällev­naden den närmaste framtiden.

Fastän jag här så energiskt talar för försvarslånet är det givet att var och en skall känna sig fri att teckna eller icke teckna, teckna mer eller teckna mindre. Jag vill emel­lertid på det allra varmaste vädja till var och en av Er, kamrater, att omfatta denna väldiga fosterländska aktion med all den entusiasm den förtjänar. Låt oss visa att NK-­isterna även här intar samma föredömliga inställning som på alla liknande områden, där man förut vädjat till oss och där vi själva tagit initiativ. Vad det här omedelbart gäller är att kunna inrapportera så stora tecknade belopp som möjligt. NK måste kunna uppvisa en imponerande summa med sina 2.000 anställda.

Tänk på de hundratusenden som stå på sina poster och som offrar oändligt mycket mer än vi, tänk på vad allt som under de nådemånader, försynen givit oss sedan i somras, hunnit göras för att stärka vf1rt flyg, vårt luft­värn, vårt kustförsvar, vår flotta, våra förråd. Låt oss åsidosätta en stor del av bekvämlighetskraven under freds­förhållanden. Låt oss göra klart för oss, att vi ha krigets lågor girigt slickande våra gränsväggar och att det kom­mer an på var och en av oss, inte minst oss hemmava­rande, om vi skola kunna rädda vårt hus. Låt försvars­viljan redan i dag utlösa sig i frikostig handling!

Herr Lindgren slutade sitt anförande med de tre djupt meningsfulla orden:

Gud bevare Sverige!

Artikel ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1940:9 (årgång 14)

Dela med dig av dina tankar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.