Hårdvara är förstås en förutsättning för it-användning, men marknaden för it-tjänster har blivit betydligt större än marknaden för it-produkter. Företag som Google, Microsoft och Oracle har tjänster som sin kärnverksamhet. Till och med IBM har blivit ett tjänsteföretag.
Under datoranvändningens första tre decennier var det datamaskinen som dominerade marknaden för it. Maskinleverantörer som IBM sålde inte bara hårdvara utan levererade också programvara och systemhjälp. It-tjänsteföretagen var små och relativt få.
Men de fanns och de var viktiga. Sveriges första digitala datorer BARK och BESK togs i bruk i början av 1950-talet av statliga Matematikmaskinnämnden, som gjorde datorerna tillgängliga genom en form av outsourcing som kallades servicebyrå, där kunder som behövde utföra beräkningsuppdrag betalade för maskintid och programmeringsstöd. Under 1950-talets slut och 1960-talets början tillkom många liknande servicebyråer drivna av myndigheter, branschorganisationer och enskilda entreprenörer. Affärsmodellen byggde på att få organisationer på egen hand klarade de investeringar som krävdes i kapital och framför allt kunskap. Genom att samla resurserna och sänka trösklarna för tillgång till datorer blev servicebyråerna viktiga. De stod länge för en stor andel av den totala datoranvändningen – 30 procent 1968 enligt en uppskattning. För små och medelstora organisationer stod de ända till 1970-talets slut för nästan 100 procent. För större företag blev servicebyråer ofta ett mellansteg för att tillägna sig kunskaper om datoranvändning inför egen anskaffning. Med tiden utvecklades även en marknad för konsultföretag som framför allt hjälpte större företag att bemanna sina utvecklingsprojekt. Datatjänsternas tredje verksamhetsgren – att sälja färdiga programvarupaket – blev av betydelse först mot 1970-talets slut.
I det följande ska vi få en inblick i it-tjänstebranschens historia genom tre företag som grundades 1964 och alltså skulle ha fyllt 50 år under förra året – om de fortfarande hade funnits kvar.
Karta över Industridatas geografiska utbredning 1965.
Industridata – Wallenbergarnas kompromisslösning
I april 1964 enades de fyra industriföretagen Saab, Facit, ASEA och Skandinaviska elverk om att starta en gemensam servicebyrå med namnet Industridata. För Saab var Industridata ett sätt att marknadsföra den egna stordatorn D21. Facit hade slutat tillverka stordatorer men ville driva vidare de tre servicebyråer som företaget drivit i egen regi sedan 1957, inte minst för att kunna marknadsföra sina skrivare och andra in- och utenheter. För ASEAs del handlade engagemanget om att Industridata skulle hjälpa till att finansiera en ny ”superdator” – General Electric 625 – genom att sälja överskottstid på öppna marknaden.
I slutet av 1970-talet kom Industridata i svårigheter. Oklarheten kring Saabs fortsatta datorsatsning fördröjde först uppgraderingen av maskinparken. Valet att sedan satsa på de relativt udda datorfabrikaten Burroughs och Q1 föll inte väl ut. De största kunderna hoppade av, och kvar blev små och medelstora företag som alltmer kunde skaffa egna minidatoranläggningar. År 1982 valde ASEA att stycka och sälja ut Industridata. En del av bolaget hamnade hos ett annat företag grundat 1964: Datema.
Datema – Johnsongruppens databolag blir en tjänstjätte
Den 1 juni 1964, samma dag som Industridata började sin verksamhet, tillkom också en servicebyrå inom en annan av de stora svenska företagsgrupperna, Johnsongruppen. Initiativet till Datema kom från Kjell Hellberg, en rationaliseringsexpert på koncernbolaget Avesta Jernverk. Hellberg övertygade Johnsongruppens ledare, ”bergsingenjören” Axel Axelsson Johnson, om poängen med att samordna koncernens resurser för systemutveckling. Under Kjellbergs entreprenöriella ledarskap växte Datema snabbt från att vara en servicebyrå för Johnsongruppen till att sälja tjänster till hela den svenska marknaden: lönesystem, redovisning, produktionsplanering, förrådsstyrning och vissa tekniska och matematiska tillämpningar.
Under 1968 flyttade Datema in i det specialbyggda Datemahuset på Huvudstagatan 1 i Solna.
Under 1969 lanserade Datema time-sharing-tjänsten Datema Direkt Data, som gav direktåtkomst till Datemas stordatorer via telenätet. Tjänsten blev en stor framgång, och kring sitt datanät byggde Datema flera stora branschinriktade applikationer under 1970- och 1980-talen.
År 1971 inledde Datema en kraftig expansion. Under loppet av några år tog företaget över merparten av de större svenska fristående servicebyråerna, inklusive den största konkurrenten AB Data-Service. Datema kunde göra förvärven billigt eftersom ägarna ville bli av med de förlustbringande servicebyråerna. I flera fall handlade det om bankgrupper som gjort misslyckade satsningar på att sälja datatjänster till sina bankkunder och som inte hängt med i utbyggnaden av datakommunikation. Datema inledde samma år en utlandsexpansion som kom att omfatta Danmark, Tyskland, Norge, Storbritannien och Finland. Datema blev det största datatjänsteföretaget i Norden och var stort även med europeiska mått. År 1981 hade Datemakoncernen 1 253 anställda, varav 850 i moderbolaget.
Lågkonjunktur och hårdnande konkurrens från minidatorer gjorde att resultaten försämrades från 1978. Bergsingenjören blev sjuk, och intraprenören Kjellberg kom i konflikt med den nya ledningen för Johnsongruppen och lämnade Datema. I början av 1980-talet gjorde Datema stora förluster på grund av vikande marknad, ett misslyckat företagsförvärv och en mindre lyckad satsning på hårdvaruförsäljning. Företaget levde visserligen vidare, men hittade trots flera ägarbyten aldrig tillbaks till stabilitet och lönsamhet. År 1987 tog det finska it-företaget Tieto över Datema, och det var då inte mycket kvar av den fristående svenska servicebyråbranschen.
I början av 1990-talet blev outsourcing den stora trenden inom it-branschen. Eftersom de svenska servicebyråerna inte fanns kvar blev outsourcing en affär för internationella storföretag som EDS, IBM och Unisys, och för inhemska konsultföretag. Ett av dem var Sveriges största it-konsultföretag Cap Programator, som också grundades 1964.
Stordatoranläggning tillverkad av General Electric. Ur LRF Mjölks arkiv hos Centrum för Näringslivshistoria.
Programator – Entreprenören Lars Irstads konsultimperium
Lars Irstad fick inspirationen till Programator när hans arbetsgivare Ekonomisk Företagsledning, Sveriges största organisationskonsult, valde att inte satsa på databehandling. År 1964 startade Irstad eget tillsammans med Per Lind. Programator var ett av flera datakonsultföretag som bildades under 1960-talet och sakta men säkert växte genom att hyra ut programmeringskunnig personal till det flertal av Sveriges stora organisationer som skaffade egna datoranläggningar under 1960-talet. När IBM från 1970 tvingades ta separat betalt för sina tjänster i stället för att integrera dem i maskinleveransen, växte marknaden för konsultbolagen ytterligare. Affärsmodellen var att avhjälpa den kroniska brist på programmerare och systemerare som uppstod i datoriseringens spår, i synnerhet kring programspråket COBOL.
Fristående konsultföretag hade bättre möjligheter än datorägarna att rekrytera personal, balansera ojämnheter i efterfrågan på arbetskraft över tid, och hantera kulturskillnader mellan programmerare och andra personalgrupper.
Programator satsade tidigt på egen servicebyrådrift och senare på att sälja nyckelfärdiga minidatorsystem, men gick till skillnad från till exempel WM-data och IBS aldrig in i utveckling och försäljning av programvarupaket. Under 1979 provade Programator en ny giv som kom att bli stilbildande för it-konsultbranschen och som förde företaget ännu längre in på servicebyråernas område: 50/50-modellen. Programator tog över hälften av Uddeholms datorverksamhet i Värmlandsdata för att effektivisera utveckling och drift och tvinga företaget att vara konkurrenskraftigt på marknaden. Värmlandsdata följdes av ytterligare sexton 50/50-affärer under 1980-talets första hälft. Datema hade försökt med totalentreprenad sedan 1972, men det blev konsultföretaget Programator som verkligen gjorde denna form av outsourcing till affär.
År 1983 börsnoterades Programator. Lönsamheten var god, med en avkastning på mellan 30 och 40 procent på eget kapital under början av 1980-talet. Irstad använde pengarna till att diversifiera in i alla hörn av it-branschen, i teknikkonsulter och i ett stort finansbolag, Finansor. När 90-talskrisen brast föll den högt belånade finansverksamheten tungt. Irstad sålde Programator för en halv miljard till den franska konsultjätten Cap Gemini. Med det försvann som egen självständig enhet det sista av de tre stora svenska it-tjänsteföretagen som grundades 1964. Det kan tyckas paradoxalt – ungefär samtidigt började it-branschen på allvar bli tjänsteorienterad. Internet stod inför sitt genombrott, och Stockholm skulle bli en it-huvudstad. Men det är en annan och mer välkänd historia.
Ur Företagshistoria 2015:1
Text: Gustav Sjöblom
Dela med dig av dina tankar