Från silke i Birka till H&M i Shanghai – om de svensk-kinesiska affärsförbindelsernas historia

Den första guldåldern för svensk-kinesiska affärer inföll på 1700-talet. Då investerades vinsterna i ett Sverige som var i stort behov av modernisering. Sedan dess har det funnit en lång kontinuitet av affärsrelationer mellan de båda länderna.

Efter långa och äventyrliga månader till sjöss nådde 1732 det första svenska handelsskeppet staden Kanton i Pärlflodsdeltats mynning. Lastat med varor från Spanien inleddes förhandlingar med de kinesiska köpmännen och vid återfärden mot Göteborg var skeppet lastat med te och siden. Detta var början på handelsutbytet mellan Kina och Sverige, ett utbyte som trots några avbrott har kantats av goda relationer.

Långt innan det första svenska skeppet anlöpte Kanton fanns kinesiska varor att tillgå i Skandinavien. Redan på järnåldern finns dokumenterade fynd av kinesiskt silke på ön Birka i Mälaren. Det var svenska köpmän på långresor till Centralasien som köpte med sig kinesiskt silke, och många av dessa textilier finns i dag att bese i svenska kyrkor.

Kunglig favorit

På 1500-talet gjorde det blåvita Ming-porslinet sitt intåg i Sverige. Krigarkungen Gustav Adolf och hans dotter, drottning Kristina, var hängivna samlare av Ming-porslin på 1600-talet. I slutet av århundradet var det oerhört populärt i välbärgade kretsar att inreda speciella rum i kinesisk stil med lackaskar, porslin och andra föremål från Kina.

Den österrikiskiske kejsaren Carl VI startade 1720 det första ostindiska kompaniet som utgick från Ostende i Flandern. Men projektet stötte på patrull och efter diplomatiska påtryckningar från de större sjöfartsnationerna lades kompaniet ned redan 1727, vilket gjorde att investerare sökte sig till nya projekt. En man vid namn Colin Campbell kom att bli initiativtagaren till ett svenskt ostindiskt kompani i samarbete med svensken Niclas Sahlgren. Efter långa förhandlingar, skötta av Henrik König, kunde så det första fartyget lämna Göteborgs hamn 1731 med destination Kanton i Kina.

Under Svenska Ostindiska Companiets flagg seglade hela 130 skepp rutten Göteborg–Kanton. Skeppen var lastade med trävaror, tjära och järn som sedan såldes till Spanien där man bedrev en omfattande skeppsbyggnadsverksamhet. Här fick kompaniet betalt i silver, det enda betalningsmedel kineserna accepterade på 1700-talet. För silvret kunde sedan de svenska handelsmännen köpa te, kryddor, porslin, siden och andra varor. Varorna såldes sedan vidare till England och kontinenten vilket gjorde att gigantiska vinster kunde tas hem i Sverige.

Moderniserade Sverige

Investerarna i Svenska Ostindiska Companiet använde sina tillgångar till att investera i den tidiga moderniseringen och industrialiseringen av Sverige, detta med hjälp av handeln med Kina. Med dessa pengar kunde Sverige sakta men säkert bygga sig en ny framtid.  Fattigdomen efter många krig och ett uråldrigt lantbrukssystem hade annars utgjort grunden till ett samhälle i fördärv.

Sverige tillskansade sig ett gott rykte bland de kinesiska handelsmännen och åtnjöt stora privilegier baserade på goda relationer utan inslag av fientlighet. Än i dag symboliseras handeln mellan Sverige och Kina av fredliga och ömsesidigt fruktbara relationer.

År 1786 besökte den första kinesiska medborgaren Sverige. Kui Yafu var köpman och hade tidigare arbetat vid en svensk fabrik i Kanton där han lärde sig svenska. Detta kom väl till pass när han under sitt Sverigebesök fick träffa den svenska kungen som frågade honom om han var förvånad över att Sverige hade så få invånare. Kui Yafus svar var: ”Ja, få män, men goda män.”

Flera faktorer i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet ledde fram till konkurs för Svenska Ostindiska Companiet 1809.

Ett första handelsavtal mellan Kina och Sverige skrevs under 1847 av den svenska köpmannen C.E. Liljevalch som publicerade en skrift samma år med titeln Kinas handel, en handelsmanual med noggranna noteringar om kultur och religion.

Redan tidigare hade Anders Ljungstedt, den sista supercargon i Ostindiska Companiet, bestämt sig för att stanna i Macau och inte återvända hem. Han blev också den första svenska generalkonsuln i Macau, och efter handelsavtalet 1847 sattes konsulat upp även i Kanton och Shanghai.

Fraktbolag och handelshus

Nils Möller kom att bli den första svenska entreprenören i Kina och han kom till Shanghai 1862 där han startade ett fraktbolag, Möller & Sons, som var aktivt långt in på 1900-talet. I slutet av 1800-talet började de svenska handelshusens intåg i Mittens rike. Handelshusen drevs från Göteborg och handlade huvudsakligen med industri- och skogsprodukter. De två mest kända av dessa var the Swedish Trading Company och Ekmans.

En av de mer välkända affärerna är självfallet Ericssons leverans av två tusen telefoner till Shanghai 1893. Vid denna tidpunkt började också delegationer från Kina att besöka Sverige, och 1904 besökte en högnivådelegation Ericssons telefonfabrik.

Under 1920-talet såldes både kullager från SKF och tändsticksmaskiner i Kina, och redan då fanns också svensk tillverkning där.

I och med japanernas bombningar av Shanghai på 1930-talet och så småningom andra världskrigets utbrott, drog sig många svenska företag bort från Kina. När inbördeskriget avslutades och folkrepubliken Kina bildades 1949 var Sverige snabbt på plats och erkände diplomatiska förbindelser med landet. De diplomatiska förbindelserna etablerades den 9 maj 1950 och Sverige blev därmed det första västerländska land som erkände folkrepubliken.

Några år senare, 1953, siktades det första svenska fartyget utanför Shanghai på många år och handeln mellan Sverige och Kina återupptogs. Bland de svenska produkterna märktes kopplingar, turbiner och borrutrustning medan kinesiska textilier och konsumentprodukter började säljas i svenska butiker.

När folkrepubliken Kina 1957 skrev under sitt första handelsavtal var det återigen med Sverige som motpart.

Under 1960-talet fortsatte den svenska importen från folkrepubliken att växa, framför allt var det textilier som importerades i stora mängder. Kantonmässan spelade under den här tiden en viktig roll för den kinesiska exporten, och ett flertal svenska företag har varit närvarande på Kantonmässan sedan början av 1960-talet.

I början av 1970-talet tog så handeln mellan de två länderna ordentlig fart igen. År 1972 genomfördes en stor svensk industrimässa i Peking, detta var den första utländska industrimässan i folkrepubliken och följdes av flera andra utställningar. Året därpå, 1973, besöktes Kina av Sveriges utrikesminister, Krister Wickman. Båda länderna fäste stor vikt vid handelsutbytet, och affärer gjordes främst inom stål, kullager, massa och industrimaskiner. Både Volvo och Scania vann stora kontrakt för lastbilar under den här perioden.

Bort från planekonomin

I slutet av 1970-talet inledde Deng Xiaoping en omfattande kursförändring genom att uppmuntra till ökat öppenhet och ge grönt ljus till en mer affärsdriven ekonomi – detta för att få ordentlig fart på den inhemska ekonomin och för att kunna utveckla ett omfattande moderniseringsprogram för det väldiga landet.

För att ytterligare befästa handelsutbytet bildades 1980 Sweden-China Trade Council vars uppgift under åren har varit att marknadsföra svenskt näringsliv i Kina och att informera svenska företag om den ekonomiska utvecklingen där. Föreningen firar i år 30-årsjubileum och fortsätter att vara en stark kraft i handelsrelaterade frågor.

Under 1980-talets första hälft inleddes ett omfattande ministerutbyte mellan Sverige och Kina. Den kinesiske utrikesministern, Huang Hua besökte Sverige 1980 och året efter ledde statsminister Thorbjörn Fälldin en delegation till Kina. Senare samma år gjorde även det svenska kungaparet ett statsbesök dit.

I mitten av 1980-talet startades de första samägda bolagen i Kina där Shougang-Kanthal och SSPC, Sino-Swedish Pharmaceutical Corporation eller Huarui som det kallades, blev vägledande för många efterföljande samägda bolag. Huarui blev också ett välkänt kinesiskt varumärke.

Yoghurt, glass och högteknologi

I Peking bildades ett samägt kooperativ mellan flera svenska bolag, det kinesiska jordbruksministeriet och Pekings jordbruksverk där en ny generation mejerianställda utbildades för att utveckla produktionen av mjölk, yoghurt och glass i Kina.

Under 1990-talet exploderade sedan handeln mellan Kina och Sverige fullständigt. Textilexporten till Sverige var under 1990-talets första hälft befriad från tull vilket självfallet ledde till omfattande import. Den allra viktigaste sektorn under årtiondet kom att bli telekommunikation, som stod för mer än två tredjedelar av handelsvolymen. Nu började också mindre svenska företag investera i Kina. Svenska it-bolag och miljöteknologi gjorde sitt intåg i folkrepubliken tack vare högteknologiskt kunnande.

I mitten av årtiondet öppnades generalkonsulat i Shanghai och Göteborg, följt av ett svenskt generalkonsulat i Kanton några år senare. Det svenska Exportrådet finns på plats i Peking, Shanghai och Kanton sedan denna period, och i Hongkong ända sedan 1980-talet. I Hongkong finns också sedan 1986 den svenska handelskammaren. Sedan 1998 finns en svensk handelskammare i Kina med kontor i både Peking och Shanghai som fångar upp de svenska affärsintressena i landet.

Det första svenska miljöteknologiska företaget i Kina var Envac, tidigare Centralsug, som vunnit mark i såväl Macau som i Kanton. Ett flertal så kallade eko-städer projekteras och här har svenska företag stora möjligheter att delta i uppbyggnaden av miljövänliga alternativ både inom stadsplanering och industrier.

Fyra företag per vecka

I dag finns över 550 svenska företagsetableringar i Kina och vi har under de senaste åren sett en trend där fyra nya svenska företag sökt sig dit varje vecka. De etablerade företagen som exempelvis Ericsson, ABB, Atlas Copco, Alfa Laval och IKEA har rotat sig ordentligt, och sedan H&M öppnade sin första butik i Shanghai 2007 har den följts av flera butiker – både där och i Peking.

Författare: Elisabet Söderström

Elisabet Söderström har bott elva år i Hong Kong och är vd för Sweden-China Trade Council, som bildades 1980 för att marknadsföra svenska företag i Kina. Artikeln är hämtad från Centrum för Näringslivshistorias tidning Företagsminnen 2010:2.

Dela med dig av dina tankar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.