Gadelius – ett svenskt handelshus i Japan

Japan är i dag Sveriges näst största handelspartner i Asien. Ett hos allmänheten nästan okänt företag har i mer än 100 år spelat en nyckelroll i de merkantila förbindelserna länderna emellan.

Ganska precis mitt i jättestaden Tokyo hittar man ett kontor som doftar Sverige så snart man träder in i förmaket. Trägolv är inte vanligt på japanska kontor, men här är det inte bara golvet som är i trä, utan även många väggar och de flesta möblerna. Här huserar handelshuset Gadelius, företaget som agerat partner till en stor del av svensk industri i Japan de senaste 108 åren. I dag basar vd Gösta Tyrefors över 240 anställda, de allra flesta japaner.

Grundaren Knut Gadelius föddes i Göteborg 1864. Fadern Edward hade varit flottofficer och hade tidigare studerat i Frankrike, och intresset för att se sig om i världen gick tydligen i arv. Redan som 20-åring åkte Knut utomlands, först till Tyskland för att avsluta sina ekonomistudier och sedan till Sumatra för att arbeta på en tyskägd plantage. Det var här som han först fick upp ögonen för Asien.

Vid den här tiden var direkthandel mellan Sverige och Asien i princip obefintlig. Den handel som förekom gick oftast via Tyskland eller England, som via sina koloniala intressen redan sedan tidigare hade handelsförbindelser med regionen. Det fanns helt enkelt inga direkta båtförbindelser mellan Norden och Asien.

Bidrag från staten och industrin

Knut Gadelius startade handelsfirma i Göteborg 1890. Han beslöt sig för att göra något åt den ringa handeln med Asien och sökte sålunda statligt stöd till en studieresa till regionen för att utröna potentialen. Myndigheten gillade förslaget och gav Gadelius 4 000 kr (ca 250 000 kr i dagens pengar) med villkoret att det privata näringslivet sköt till lika mycket. Det gjorde man; företag som Ericsson, Uddeholm, Korsnäs, Munkedals, Finspångs Styckebruk med flera var intresserade av att hitta nya marknader i avlägsna Asien.

Gadelius besökte Ceylon, Singapore, Penang, Sumatra och Kina för att slutligen landa i Japan. Han noterade olika möjligheter på alla platser, men han såg något speciellt i just Japan. Landet, som hade varit frivilligt isolerat i över 250 år med endast mycket litet handelsutbyte med omvärlden, hade öppnat sig för omvärlden igen endast några få decennier innan. Från att ha varit ett feodalt agrarsamhälle där tiden nästan stått stilla, hade man mycket snabbt börjat industrialiseras. Både råvaror och färdiga produkter för industrin var dock i stor utsträckning importerade, och då man fortfarande låg en bra bit efter Europa och USA vid den här tidpunkten insåg Gadelius vilken enorm potential marknaden hade.

Med de kontakter Knut tagit på sin resa började han genast handla med regionen. Järn och stål, trävaror, tändstickor, papper och Lux-lampor var några artiklar som fraktades den långa vägen runt klotet. År 1904 slog man upp sitt första regionkontor i Singapore, där man bland annat sålde bilar, vilket vid den här tidpunkten innebar T-Fordar; man blev här faktiskt Fords första utomamerikanska försäljningsagent.

Punsch från Sverige  –  tandborstar från Japan

Handeln med Japan var från början blygsam: papper, stål och punsch var några produkter som letade sig från Sverige till Japan, och åt andra hållet åkte silke och tandborstar.

Två händelser skulle få Gadelius att accelerera i Japan: öppnandet av Sveriges första ambassad i landet 1906, och starten för den första skeppslinjen mellan länderna. Vår förste ambassadör, G.O. Wallenberg, var flottofficer och skeppsägare, och han insåg mycket snart att Sverige behövde en direktlinje till Asien. Redan i april 1907 var AB Svenska Ostasiatiska Kompaniet bildat. I juli samma år öppnade Gadelius sitt första japanska kontor i Yokohama, strax sydväst om Tokyo. Några månader senare öppnade man kontor även i Osaka. Nu var man i Japan på allvar.

På allvar betydde dock inte automatisk framgång. Försäljningen var blygsam i början, och många skosulor nöttes under eviga försäljningsbesök. Men Gadelius insåg att det helt enkelt är så det fungerar i Asien, och kanske framför allt i Japan. Man måste först etablera en känsla av förtroende hos kunden, och förtroende är ju något man får med tiden, då man bevisat att man håller sitt ord och levererar det man specificerat på utsatt tid. Och inte minst att man finns i landet på lång sikt, så att det inte blir problem längre fram vad gäller reservdelar och service. Knut var övertygad om att det skulle bli bättre vad det led, då han var mycket noga med att enbart handla med produkter av hög kvalitet och med en teknisk överlägsenhet som attraherade kunderna. Han var också noga med att poängtera långsiktigheten i företagets närvaro i landet. Som företagsmotto valde han “För Japan, med japanerna”.

Den tekniskt överlägsna LUX lampan var en av de första storsäljarna. Knut Gadelius syns till höger på bilden

LUX-lampan – Den första storsäljaren

En av de första storsäljarna var Lux-lampan, en mycket stor innovation för sin tid då den lyste med samma styrka som 700 normala lampor. Det var den enda produkten man visade på sitt första mässdeltagande i Japan 1907, men den fick ett ordentligt genomslag då den användes för att lysa upp mässhallens entré, inget någon kunde missa. Nästa stora mässa hölls i Tokyo 1914, och där visade Gadelius motorer från Diesel, Polar, Bolinder och Penta, maskiner för tillverkning av tändstickor från Ahrens och så den fortfarande populära Lux lampan. Man visade också en brandpump från Ludwigsberg som rönte stor uppmärksamhet då den var kompakt och kraftfull trots liten motor. Den var med och räddade många hus och fabriker i det ofta branddrabbade Japan med tät bebyggelse i nästan enbart trä och papper, inte minst vid den stora jordbävningen 1923.

Japan, som hade stora utgifter på grund av sitt kolonialstyre och sin militära verksamhet i Asien, hade svårt med finanserna vid den här tiden. Första världskriget kom då som en räddning.  England och Tyskland övergav i princip sin närvaro i östra Asien, och Japan fick i princip monopolställning som modern industrination i regionen. Exporten ökade dramatiskt, och Gadelius affärer började blomstra.

Under mellankrigstiden gick det generellt sett bra. Japan byggde upp sin industri vartefter, och många innovativa svenska produkter fann tacksamma kunder. Ångturbiner från STAL, AGA-fyrar, luftförvärmare från Ljungdahls, kompressorer från Atlas, fabriksutrustning från Sandviken, kullager från SKF, utrustning för pappersmasseindustrin från Kamyr och järnpulver från Höganäs var några framgångsrika produkter.

Knut Gadelius var en arbetsam människa, och den stora kärleken tog han sig tid till först vid 48 års ålder, 1912, då han gifte sig med Gabriella Fahlcrantz, 26 år. Paret fick sju barn, fem pojkar och två flickor, alla med både svenska och japanska förnamn.

Knut Gadelius fick problem med gulsot, och han avled i Sverige 1932. Äldste sonen Taro var bara 19 år, så under tiden fram till en bit efter andra världskrigets slut styrdes firman av senior svensk personal.

40- talet en mörk period

Under andra världskriget blev affärerna givetvis lidande, även om en del produkter kunde säljas till den industri som trots allt måste hålla igång; luftförvärmare och gruvutrusning var två sådana kategorier. När kriget var över var dock företaget nära ruin, och problemen hopade sig. De stora problemen var dels att den japanska valutan var extremt labil – det rådde i princip hyperinflation – och dels att Japan var ockuperat av USA; all handel krävde komplicerade tillstånd. Det var först 1949 som en fast växelkurs mot dollarn kunde införas och handeln blev fri igen.

På 50-talet började Japan kunna bygga upp sig igen på allvar. Industrin växte som aldrig förr, och Gadelius såg bättre tider, nu med Taro Gadelius vid rodret. Den kraftiga expansionen av all slags industri hade dock en baksida: den medförde storskalig miljöförstörelse. Detta kunde dock Gadelius skickligt utnyttja genom att sälja in teknik för att minska utsläppen. Ljungströms luftförvärmare och elektrostatiska sotfilter från Fläkt passade bra på denna nya marknad. Under denna period gick Gadelius från att vara ett renodlat handelshus till att även starta egen produktion i Japan på licens från svenska och andra företag.

En svensk ångturbin från STAL på plats i Japan, 1930-tal

Familjeföretagsepoken slut

Under 60- och 70-talen funderade familjen över hur man skulle se på sitt ägande av företaget. I Sverige hade man infört en arvsskatt på 70 procent, vilket skulle tära hårt på kapitalet när en ny generation tillträdde. Dessutom var ingen av grundarens barnbarn intresserade av en karriär i firman. När så oljechocken 1973 slog till bestämde man sig för att hitta en köpare. Det blev Fläkt, den gamla partnern, som tog över ägandet 1979. I dag är det andra ägare, men ägandet har utan avbrott varit svenskt. Nu, 108 år efter starten i Yokohama, är Gadelius ett handelshus med en mycket bred katalog av produkter. Vi hittar bland mycket annat bygghissar från Alimak, tubfyllningsmaskiner från Norden, treglasfönster från Elitfönster, kirurgiska verktyg från Stille, produkter för tryckerier och för räddningshjälp vid katastrofer. På export från Japan går tågkomponenter och elektronik. Den erfarenhet och det nätverk som Gadelius tillskansat sig under ett drygt århundrade, kan inte överskattas. Man fortsätter att vara ett mycket viktigt brofäste för många företag som vill komma in på världens tredje största marknad. Vd Gösta Tyrefors beskriver dagens Gadelius så här:

“Vi är en bra partner för svenska företag i specifika nischer där vi är starka, till exempel inom medicinteknik, maskiner och utrustning till farmaceutisk industri, bygg och anläggningsindustri. Vår styrka är att vi är mer kostnadseffektiva än ett litet eller medelstort dotterbolag men lika transparenta och lätta att jobba med.”

Ur Företagshistoria 2015:4

Text: Dag Klingstedt

Dela med dig av dina tankar

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte.