I dag är Kinnarps Europas ledande leverantör av inredningslösningar för kontor. Resan dit var inte så lätt alla gånger — de första åren var Jarl och Evy Andersson på vippen att ge upp. Men de trodde på sitt företag. De ville allt.
Kinnarps är en av ”The Big Five” i Skaraborg, enligt Västsvenska handelskammarens regionchef. Anläggningen med fabrik och huvudkontor är en imponerande gestalt, en vilande lejoninna på Västgötaslätten med minstingen strax intill — den första fabriksbyggnaden.
Vad är det som gör att ett nystartat företag överlever sina första år? Växer och blir stort?
I Kinnarps fall måste man nog börja med personligheterna hos Jarl och Evy Andersson. Han: entusiastisk, framåt, en entreprenör. Hon: försiktig, eftertänksam, en strateg. En perfekt matchning. De var tjugosju respektive tjugofyra år och nygifta när de såg en annons i morgontidningen om att en snickerifabrik med en uppsättning nya maskiner var till salu. Den låg i Kinnarp, ett stenkast från de bondgårdar där de vuxit upp.
— De kom hit med sina föräldrar och synade den. De tyckte att, oj, så stor! Men föräldrarna var nog glada att få ha barnen i närheten och ställde upp med gårdarna som säkerhet, säger Sibylla Jacobsson, dotter till Jarl och Evy och styrelseordförande i Kinnarps holdingbolag.
Evy och Jarl skrapade ihop sina sparpengar, och föräldrarna gick i borgen för ett lån på resten. Med bygdens förutsägelse ringande i öronen — ”dä’ kummer aldri å gå!” — skrev de på köpeavtalet.
Det här var mitt under andra världskriget. Fabriken hade visserligen fina maskiner och en inneliggande order på ett antal klockfodral, men den hade precis gått i konkurs. Fast för Jarl och Evy som lyckligt synade sin egendom, symboliserade den enkla träbyggnaden något annat — drömmen om att bli sin egen. Fri och oberoende. Jarl var en skicklig finsnickare och tänkte att han skulle snida och sälja detaljer till möbler.
Den första som gjorde en beställning var en storbonde i socknen, ”en sa’ la’ hjälpa den unge sneckarn!”. Det var ett skrivbord i trä, och Evy bokförde högtidligt denna första räkning på 150 kronor, plus den krona hon fått i dricks. Klockfodralen expedierades under sommaren. Men sedan var orderboken i princip tom.
Jarl hade som anställd snickare haft kontakt med arkitekter i Göteborg som ritade och beställde lösa inredningar. Det var dessa han haft i åtanke som kunder för verksamheten, men intresset var svalt. Under hösten blev det ekonomiska läget alltmer förtvivlat. Vad skulle de göra? Ge upp? Nej. De bestämde sig för att leta kunder. Varje morgon satte de sig ner för att lusläsa annonser, framför allt i storstadspressen. Strax före jul får Jarl syn på en annons i Stockholms Tidningen. Ett inköpsbolag, Åsedahus, söker en leverantör av kontorsmöbler till en ”inarbetad firma”. Men man vill först ha ett provskåp utfört enligt ritning. Jarl levererar detta enligt önskemål, och den 20 januari kan Evy skriva en välkommen räkning på 118 kronor.
Beslutsamhet och ambition lyfte Jarls och Evys företagsäventyr över dess första svacka, men man måste nog ta med en portion tur också.
Det visade sig nämligen att den inarbetade firman var svenska staten. Många myndighetskontor, järnvägsstationer och annat skulle möbleras, och staten behövde flera leverantörer.
— Det var nog avgörande. Kinnarps fick en stadig, återkommande kund, och beställningen betydde att vi kunde tillverka rationellt, i stora serier, säger Sibylla Jacobsson.
Snickeriet gick för fullt. För statens räkning tillverkade de blankettskåp, skrivbord, telefonhyllor och avlastningsskåp i serier om hundra och två hundra. Allt i bonad ek och i mått som linjerade.
Så ställdes de inför en ny svårighet. Likviditeten sviktade. Även ett välfyllt orderblock kan innebära problem om det fylls för snabbt. Evy skrev till leverantörer och anhöll om att få betala senare. Hon skrev till kunder och bad om att få betalt tidigare ”för vi har inte pengar till löner på fredag”. Vid ett tillfälle sålde paret sin privata matgrupp för att fylla kassan.
Strax efter krigsslutet var representanter från Kontorsmöbel- fabrikernas Försäljningsaktiebolag på besök tillsammans med en tjänsteman från Krigsmaterielverket. När tillfället infann sig, passade tjänstemannen på att diskret höra sig för med Jarl om de inte kunde få skriva direkt med Kinnarps? Leveranserna hade nämligen inte fungerat tillfredställande. Jarl samtyckte förstås. För honom var det mycket bättre att ha direkt kontakt med slutkunden. Utan försvårande mellanhänder.
”Fabrik till salu”
Omständigheter kan vara besvärliga eller lyckliga, men de är alltid oväntade. Nu när det gick så bra, var det trångt i fabriken. De hade 13 anställda, och det fanns helt enkelt inte plats att göra alla moment inomhus. Jarl stod därför ute på gården och emballerade i alla väderlekar. De ansökte hos myndigheterna om att få bygga ut, men fick nej.
Sibylla Jacobsson blir för ett ögonblick upprörd.
— För Kinnarps som företag har det här med regleringar och tillstånd från myndigheter varit ett ständigt hinder. Myndigheten ansåg att det redan fanns tillräckligt med möbelfabriker i trakten!
Jarl fick halsfluss som satte sig på njurarna, och han blev inlagd på sjukhus. Doktorn spådde en kronisk nedsatthet. I september samma år kunde man under rubriken ”Affärsrörelser” läsa:
”Möbelfabrik med förmånligt läge vid järnvägsstation i Falköpingsorten till salu i följd av ägarens sjukdom.”
Det måste ha varit enormt svårt att skriva den annonsen. Allt detta som de själva skapat, deras gemensamma arbete, deras livsdröm — skulle säljas. Allt var över.
Eller?
Evy hade ett talesätt: ”Ska man göra något, ska man göra det ordentligt!” Hon visste på råd. Efter tips gjorde hon en dekokt på enerötter som hon smugglade in till Jarl på sjukhuset.
Det fungerade. Jarl tillfrisknade. Därmed behövde försäljningen aldrig genomföras. Att ta till okonventionella lösningar i kris är också viktigt för ett nystartat företag — en närliggande villa fick bli lager tills myndigheterna ändrat uppfattning om hur många möbelföretag en bygd behöver.
Lönsam specialisering
Första utbyggnaden och en egen möbelkatalog kom ungefär samtidigt, i början av femtiotalet. Specialiseringen på kontors- möbler gav flera fördelar. Man kunde erbjuda kunderna, som nu bland andra innefattade Stockholms stad, Asea och LM Ericsson, skräddarsydda kontorslösningar.
En snabb summering så långt visar ett antal komponenter som var betydelsefulla för att Kinnarps överlevde de första, känsliga åren: kompletterande personliga egenskaper, stark drivkraft, förmåga att finna lösningar, tur, stora och pålitliga kunder, specialisering och direkt försäljning till slutkunden.
År 1954 var första nybygget klart! En riktigt stor fabrik, så småningom utökad med ett showroom där kunderna bjöds på hembakt. ”Nu behöver vi aldrig bygga ut mer,” sa Evy aningslöst.
Maskinintresse gav affärsfördelar
Jarl hade börjat sin bana som finsnickare, men gillade maskiner. Han tyckte om tanken på att kunna förenkla moment i framställningen. Som snickare kände han sitt material och visste hur det kunde tämjas. Jalusierna till dokumentskåpen är ett exempel. I stället för lösa lameller där man petade in och fäste vajern för hand, tillverkade Kinnarps tidigt lameller som klistrades på väv. Ett annat exempel är en förenklad sammanfogning som tillät att möbelns delar lackades innan den monterades. För varje sådan idé köptes och utvecklades de maskiner som behövdes för till- verkningen. År 1959 lanserades J-serien. Det var ben och sarg av fyrkantsjärn som skruvades ihop. På det här sättet kunde möblerna distribueras i — just det — platta paket. Och monteras ihop hos kunden! Fiffiga lösningar som inte gjorde möblerna sämre, men priset bättre.
— Vi köpte en möbelbuss när vi 1959 fick en jätteorder till Skattehuset. På det sättet slapp vi engångsemballage, vi packade rationellt i filtar och kunde därför leverera dubbelt så mycket.
Det är Henry Jarlsson, ordförande i Kinnarps och före detta vd, som minns.
— Fast den där leveransen var ju snart klar. För att bussen skulle bli lönsam måste vi tänka om när det gällde hela produktionsupplägget med lagerhållning, uppföljning och flexibilitet.
Elvy och Jans söner, tre bröderna Henry, Ola och Assar Jarlsson vidareutvecklade produktion, data och transporter. De var erfarna. Redan som små skuttar hade de fått hjälpa till att limma facken till lådinredningar. Alltså — fler faktorer som visade sig avgörande för Kinnarps — självständiga strategier och oavbruten utveckling.
Resten är, som man säger, historia.
— Vi har löst kundens problem. Det är det vi är bra på, sammanfattar Henry Kinnarps framgång.
Här kunde artikeln sluta, men det finns en anekdot som handlar om just detta — att lösa kundens problem. I mitten av 1960-talet skulle borgarråden i Stockholms stadshus ha nya möbler, men Kinnarps standardsortiment dög inte. De anlitade en arkitekt. Alldeles för dyrt, grymtade finansavdelningen och kallade dit Jarl som tog upp önskemålen. Med mindre modifieringar som faner i jakaranda, valnöt och teak, glasluckor och lite annat smått och gott, var borgarråden så förnöjda. ”Tjena Jarl! ” hojtade de när han återkom för att se att leveransen utfallit till belåtenhet.
Kinnarps är fortfarande ett familjeföretag. Innebär det att entreprenörsandan lever? Henry ser tveksam ut. Ett stort företag och entreprenörsanda är oförenliga begrepp. Man kan inte gå tillbaka. Det där som handlar om att vilja något så starkt och så mycket att man lever med det, att man är beredd att offra väldigt mycket — det hör ihop med de första åren innan det har bildats avdelningar, specialister och en anställd operativ ledning. Innovationer är fortfarande möjliga, men i begränsad omfattning.
— När företag blir så här stora inträder en byråkratisk funktionalitet. Om man ser på stora bolags utveckling handlar det om att pressa kostnader och att köpa upp bolag för att på det sättet få innovationer.
Storföretag med personlighet
Den första fabriksbyggnaden är numera museum och hyser den tidens anda och möbler. Kinnarps år 2016 erbjuder helt nya sätt att tänka kring kontorsarbete. Det betyder både möbler, koncept och tjänster. Ett alldeles nyinrett showroom med sittgrupper, skrivytor, konferenshörnor, kreativa rum och tysta boxar väntar på att fyllas med Kinnarps egen personal. Tanken är att leva det kontorskoncept man marknadsför. Samtidigt är det ett forskningsprojekt. Det är spännande, men i en behärskad form. Så händer något oväntat.
— Här borta ska bake off-maskinen stå, säger en av projektledarna. Evy bakade alltid bullar när kunderna visades upp i vårt första showroom. Det var fint. Vi vill hålla den traditionen levande.
Undrar om inte entreprenörsandan ändå på något sätt kommer att förnimmas i doftspåren av nybakade bullar.
FAKTA KINNARPS
KINNARPS är ett helägt familjeföretag med 2 300 anställda och en omsättning på 3,8 miljarder. Huvudkontoret ligger i Kinnarp nära Falköping i Västergötland där också den ursprungliga fabriksanläggningen byggts ut i flera omgångar.
HISTORIA I KORTHET
- 1942 Kinnarps grundas av Jarl och Evy Andersson.
- 50-tal Den första möbelkatalogen publiceras, en ny fabrik byggs och möbler levereras i egen buss.
- 60-tal En utställningslokal öppnas i Stockholm. Man börjar arbeta med orderstyrd produktion och utökar sortimentet.
- 70-tal Henry Jarlsson tillträder som vd 1973. Man etablerar sig på exportmarknaden och tar tillvara träspillet i en brikettmaskin.
- 80-tal Nytt möbelsortiment med mjuka sittmöbler för kontoret. En ny fabrik i Skillingaryd byggs när man köper Granstrands.
- 90-tal Kinnarps är först med ISO certifiering 9001, senare ISO 14001. Reiners blir en del av koncernen.
- 2000-tal Kinnarps köper Klaessons, Materia, NC Nordic Care, Skandiform och den tyska delen av Samas.
Dela med dig av dina tankar