Handelns entreprenörer och den industriella revolutionen

Köpmännen har haft en stor betydelse för uppkomsten av industri i Sverige, men även för hur de svenska industriprodukterna kom att se ut. Och industrialiseringen har sina rötter redan i 1600-talet.

Framväxten av en hemmamarknad för konsumtionsvaror började redan vid inledningen av 1800-talet – ett halvt århundrade före den industriella revolutionens genombrott i de nordiska länderna. Aktuell forskning tyder på att den industriella revolutionen föregicks av en konsumtionsrevolution där förmågan att sälja spelade en lika viktig roll för långsiktig framgång som framväxten av fabrikssystemet.

Syftet med denna artikel är att ge en kort presentation av den historievetenskapliga forskningen kring distributionssektorns utveckling. Utgångspunkten är aktuell forskning om konsumtionens roll i samhällsutvecklingen. Betonandet av konsumtionens och efterfrågans roll i samhällsutvecklingen lägger tyngdpunkten på andra slags förklaringar till industriella revolutionens uppkomst än de traditionella, teknologiskt inriktade. Man talar numera om ”flitens revolution” som föregångare. Man tror i dag att ”flitens revolution” tog sin början i Västeuropa i slutet av 1600-talet och att industrialismens uppkomst var en långsam, gradvis framväxande process.

Flitens revolution

Jan de Vries begrepp ”flitens revolution” tar fasta på bakomliggande orsaker som förändrade preferenser och ökad marknadsinvolvering. Tidigare dominerades forskningen av mekaniseringen och frågor om de centraliserade fabrikernas framväxt. Teorierna om en ökad konsumtion redan under 1600-talet utgår från att människor arbetade mer än tidigare för att kunna köpa nya varor, främst kolonialvaror som textilier, frukt, kaffe och socker. Så skedde trots att livsmedel blev dyrare och svarade för mer än hälften av det stora flertalets inkomster. I det som kallats flitens revolution arbetade alla i hushållen mer, även kvinnor och barn. Samtidigt sjönk priserna kraftigt på vissa varor som linne och socker i förhållande till baslivsmedel.

Redan 70-talets teoribildning om den så kallade proto-industrialiseringen − som bygger på föreställningen om storköpmännen som pådrivare av en storskalig men hantverksmässig industriproduktion på landsbygden i form av ett slags decentraliserad hemindustri − ledde till en betydande forskning om också de tidiga marknadernas sätt att fungera. En rad studier har visat på en betydande regional mångfald och komplexitet rörande de förindustriella samhällenas organisation av handeln. Viktigt är att många empiriska studier kom att visa på en tidigare okänd aktivitetsnivå på de inhemska marknaderna som ofta var knutna till andra former av handel och handelsinstitut än grosshandlare och storköpmän.

Industrialiseringens förutsättningar i Norden inleddes redan i början av 1800-talet. Den grundlades genom att moderniseringen av jordbruket skapade en konsumtionsvarumarknad: landsbygden växande befolkning frigjordes från jordbrukets självhushållning; bönder och obesuttna fick penninginkomster.

Befolkningsökningen och konsumtionspotentialen var en grundläggande förutsättning, och den tidigaste fasen av industrialiseringen brukar numera beskrivas som konsumtionsdynamisk. Den åtföljdes av en rad förändringar i lagstiftning, tillverkningsteknik och företagsorganisation samt i sättet att sälja och marknadsföra varor. Två sociala huvudtendenser förekom också: grupper som adeln och skråhantverket motverkade moderniseringen; brukspatroner, vissa ämbetsmän, jordägare och grosshandlare drev den framåt.

Köpmännens betydelse

Mitt vetenskapliga bidrag i denna kontext är hur de nordiska länderna integrerades i den tidiga industrialiseringen. Den var i allt väsentligt en generell internationell process. Jag och mina forskargrupper undersöker hur centrala element i den tidiga industrialiseringen – som kunskap om teknik och produktinnovationer, kunskap om standardiserade varor som textilier, en ny syn på kreditgivning och kapital o.s.v. – överfördes till Norden från de industriella och merkantila huvudländerna. Det skedde tack vare 1700-talets förnyade handels- och indu­strilagstiftning men också via personliga nätverk bildade av internationellt verksamma aktörer: handlare, producenter och ämbetsmän men också ingenjörer och konsthantverkare under 1700-talet och början av 1800-talet.

Viktigast var grosshandlare, de var långt fram i tiden de centrala förmedlarna. De mest kända är den så kallade skeppsbroadeln i Stockholm. Via grosshandlarnas personliga, finansiella, religiösa och släktbaserade nätverk spreds kapital, kunskap och innovationer till Stockholm och Sverige. Inte bara säd, järn och salt transporterades över haven; också nyck­elpersoner och kulturföremål följde handelsströmmarna till och från Sverige och övriga Norden.

Mekaniska vävstolar. Illustration från 1835. Bild och text: Wikimedia Commons.

Importförbud och manufaktur

Regelverk och institut för konsumtionsvaruindustri och handel kopierades i manufakturlagstiftningen 1739–1846 och anpassades för svenska förhållanden. Den var formulerad efter internationella förebilder och motverkade det traditionella skråväsendets begränsningar. Jag har särskilt undersökt yllemanufakturernas företagsformer under 1700-talet samt omvandling till fabrikssystem i början av 1800-talet. För närvarande kartlägger vi textila innovationer, kapitalförhållanden och immigranter samt textilt konsthantverk för samma tidsperiod.

1700-talets manufakturpolitik reglerade de viktigaste delarna av den lätta industrin efter 1739. Dess institutionella ramverk (hallrätter och manufakturrätter som fanns kvar ända till år 1846) bidrog till att skapa en kontinuerlig utvecklingslinje in i 1800-talet. Fabrikörer och handlare i det tidiga 1800-talet levde i en förändrad värld av tekniska och organisatoriska framsteg efter Napoleonkrigen. De utformade sin verksamhet i hallrätter och fabrikssocieteter på det lokala planet. De gjorde så med aktivt stöd av det statliga ämbetsverket Kom­merskollegium som var ett viktigt säte för avregleringen av svensk ekonomi. Allt var skapelser av 1600- och 1700-talets ekonomiska politik.

Bidrag till den industriella revolutionen

Vad var då manufaktursystemets långsiktiga bidrag? Man kan belysa framväxten av industriell textil massproduktion före den industriella revolutionen genom att betona övergången från fransk syn till brittisk. Ett viktigt resultat blev att den brittiska massproduktionen av marknadsanpassade medelgoda och enkla textilkvalitéer, ekonomiskt sett, blev mer framgångsrik än den franska modellen som länge förblev inriktad på att befrämja kvalitet i absolut mening. Man bibehöll de yppersta kvalitéerna exempelvis i sin produktion av siden där Frankrike förblev ledande. Förenklat kan man säga att manufakturpolitiken i Sverige, betraktad som ekonomisk-politisk modell, representerar en övergång från den franska modellen till den brittiska med 1760-talets kriser som vattendelare.

Städernas hallrätter övervakade manufakturens och delar av konstindustrins tillverkning. De var reglerade efter internationella förebilder. Hallrättens granskning skapade incitament för att efterlikna och härma förebilder. Sanktioner drabbade den som försummade detaljerna i denna efterhärmning. Efter hand skedde en anpassning till den svenska och skandinaviska marknadens förutsättningar men huvudtanken bibehölls under 1800-talet. Forskaren Maxine Berg har kallat denna tendens ”from imitation to inventions” för internationella förhållanden.

Mycket talar för att textilmanufakturen i Skandinavien implementerade föreställningar om textil kvalitet (färg, form mönstring o.s.v) på ett annat sätt än vad som skulle ha varit fallet om man bara hade importerat de internationella förebilderna. Så skedde i högre grad i exempelvis Norge och Finland. Manufaktursystemets utformning i Sverige påverkade troligen preferensernas förändring under 1800-talet i internationell riktning. De skapades under 1700-talet men fick en ny roll i den konsumtionsdynamiska textila utveckling som Lennart Schön har funnit för det tidiga 1800-talet.

Importlagstiftningen som skapades decennierna efter nordiska kriget 1720–1740 i samspel med manufakturlagstiftningen, blev den mest seglivade. Väsentliga delar av den levde kvar in i modern tid.

Kommersiella, handlande entreprenörer med en internationell referensram spelade alltså en viktig roll som förmedlare av utbuds- och efterfrågesignaler i ekonomin under övergången till den industriella revolutionen i Norden. Det hade särskilt stor betydelse under den period när den första industriella revolutionen spreds från Storbritannien till regioner i Europas utkant. Textilbranschens handlande entreprenörer spelade en avgörande roll för framväxten av framgångsrika inhemska produktionsformer i det Skandinaviska området och Finland genom att de kombinerade nämligen kunskaper om utländska landvinningar på det tekniska och kommersiella området med kunskap om efterfrågeförändringar på den gryende nordiska hemmamarknaden. Förklaringen till att detta fick så stor betydelse i Norden är frånvaron av massmarknader, kombinerad med små befolkningar som var spridda över en stor yta. Säljandet och kommersiella faktorer var viktigare än man tidigare antagit för långsiktig framgång på marknaden. Förmågan att sälja tycks ha varit avgörande i de regionala industriella tyngdpunktsförskjutningarna.

En längre version av denna artikel ingår i boken Näringslivshistoria 5: Paket på väg – En odyssé genom distanshandelns historia, som i sin tur är resultatet av ett forskningsprojekt om distanshandel på Centrum för Näringslivshistoria.

Ur företagshistoria: 2001:1

Författare: Klas Nyberg

Dela med dig av dina tankar

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *