Handla 1995

Ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1965:3 (årgång 39).

Fakta, fantasi och funderingar

Somligt kan man vara säker på. De av oss som klarar oss undan vätebomber, tra­fikolyckor och kvicksilverjärpar kommer att säga precis som nu:

VAD ska vi ha till middag?

VAD ska jag ta på mig hos Gittan och Kalle på lördag?

VARFÖR är Puttes byxor för små nu igen?

DÄRFÖR att då som nu ska vi äta och klä på oss. Då som nu växer barnen så det knakar i klädseln. Då som nu måste varda­gens alla behov tillgodoses. Vardagar med mer fritid, längre semestrar, sjukdagar och nya jobb, hemma och borta.

Men vad kommer det att finnas för va­ror och hur kommer vi att handla? Om vi tar några varuområden som berör hem och hushåll s! kan vi vara alldeles säkra på att:

• olika slags plast- och konstfibermaterial kommer att öka,
• ökade krav på hygien och lättskötthet kommer att mångdubbla antalet för­brukningsvaror,
•  matlagning och hushållsskötsel kommer att gå som en dans med snabba elek­tronspisar, programkokare, centralren­sare,
• våra kläder kommer att vara sprayade istället för sydda,
• 50- och 60-talsgrejorna håller på att bli lustigt löjliga antikviteter.

I själva verket är många av de här före­teelserna redan på väg. Låt oss ta en sak i taget. Att syntetmaterialen kommer att bli en allt större och mer specialiserad familj kan vi redan iaktta. Bomull och siden upp­skattas säkert, ja beundras därför att pri­serna lär ligga över hundra kronor metern eftersom de är så otroligt dyrbara att skör­da och framställa. Varje tillgänglig jord­plätt kommer för övrigt att behövas för odlingar och flersäsongskördar av livsmedel, främst grönsaker. Syntetfibrerna finns istäl­let i alla slags kvaliteter och ”korsningar”: från de tunnaste tunna till de luftfyllda, uppblåsbara, som ger värme och täthet. Tidsödande sömnad kommer att ersättas med svetsad montering (jämför med vissa regnplagg, som redan tillverkas) vilket i sin fur underlättar förlängningen av urvuxna barn­kläder: man svetsar bara på en lagom bred remsa nertill.

De tunna och skira tygerna kommer att sprayas på en ytterst summarisk stomme -ni lämnar in byst- och midjemått samt öns­kad kjollängd på förmiddagen och på efter­middagen hämtar ni plagget, antingen helt färdigt i färg, mönstring etc. eller också som halvfabrikat, vilket innebär att ni tar hem plagget och ger det önskad finish. Ni fixar alltså till det ungefär som ni nu läg­ger håret i önskad frisyr och sedan ger det en lätt bindning med spray. Spray kommer säkert att vara den verkligt stora artikeln – den kommer att finnas i olika färger förstås, för all slags behandling inomhus, med eller utan guld- och diamantstoft (blän­dande syntetiskt!) samt med olika dofter. Ni kan alltså gå på bal i en ljuvligt blom­mig klänning och dessutom dofta som en hel sommaräng – fantastiskt! Den som vill göra ett husligt intryck på sin tilltänkte an­vänder förstås bulldoften osv. Möjligheter och spray-urval kommer att vara enorma. Varuhusen kommer att ha särskilda spray­avdelningar där det bara susar i luften. Man hör också talas om 0-PoPo-Nit, ett Medel rätt och slätt, som ger ny yta åt såväl slitna golv som gammal solbränna, som småvissna blommor. 0-PoPo-Nit är en slags djupver­kande injektion, som stimulerar, masserar och smeker. Ytan som behandlas blir alltså så glad att den liksom lever UPP igen. 90- talet kommer att gå helt i 0-Po-Po-Nitens tecken – den som lever får se!

Om vi så tittar litet på vårt nya hushåII, så kommer det att domineras av elektron­spis och programkokare. Elektronugn har ni säkert redan sett på vissa restauranger och barer: man grillar kött och kokar kaffe på 90 sekunder, potatis p[ mindre än 5 mi­nuter utan vare sig matfett eller vätska och direkt på tallriken som inte blir det minsta het!

Hur går det till? Jo – maten lagas med kallvärme dvs. ugnens värme alstras med mycket korta elektromagnetiska vågor, s. k. mikrovågor. När energin från dessa kom­mer i kontakt med metall-, glas- eller pors­linsföremål så släpps vågorna igenom utan att alls värma föremålet. Däremot tränger de direkt in i livsmedlen och har förmågan att snabbt och jämnt producera värme och färdigbehandla maträtten: kyckling blir saf­tig, grönsaker och bär fräscha och välsma­kande.

Programkokaren är en sinnrik utveckling av radioapparaten med väckning – ni vet den som man ställer in på ett visst klock­slag och som ringer och väcker, samtidigt som den slår på radion. På motsvarande sätt kan man med tidur och programremsor bestämma middagsmat, tidpunkt etc. när man går hemifrån på morgonen, markera klockslag och komma hem och ha middagen trivsamt puttrande färdig. Inköp kommer i hög grad att ske med hjälp av telefon­-TV: man ringer upp som vanligt till affä­ren, butiken och får inte bara besked om varans pris och förekomst utan man kan också se den i telefonens lilla speciella bild­ruta. Men varutransporterna, som redan nu är så dyra och komplicerade?

Säkert har man på detta stadium, när va­ruutbudet är så pass omfattande en helt ny typ av varuutlämning med rullväggs- och löpande-handtransporter, även dessa pro­graminställda så att man vid en viss tid­punkt själv kan hämta sina varor. Hämt­ning och utlämning kommer att bli ytterst välstuderade moment i den framtida affären, väntetider kommer att kompenseras med all tänkbar service: kläd- och personvård, un­derhållning m. m. Specialbutiken går också en ny vår till mötes – det kan vi också redan märka – man kommer att förnöja sig enormt genom köp vid olika slags trånga, intima köpcentra, öppna dygnet om, där den mest utstuderade NYCK ska kunna uppfyl­las: tunnpannkakor flamberade med Gran’ Marnier, silhuettklipp av andalusiska artis­ter och bröllopsskjorta med aztek-mönster.

Ja, ni har säkert redan förstått att vår smak för det speciella och aparta har ökat betydligt sedan sist. 90-talsmänniskan är kanske en aning blasé: ”trött som en eng­elsk lord/har hon skådat Hardangerfjord” och minst 1000 andra begivenheter. Det som emellertid kan få henne riktigt uppåt och lycklig är ett och annat fynd av gamla löj­liga 50-talsprylar: möbler och husgeråd från denna tid då man ännu sökte sig fram i former och material och gjorde sådana ko­miska kombinationer, aldrig riktigt kunde bestämma sig för om saker och ting skulle vara nya eller gamla. Nu, 1995, har man verkligen bestämt sig. De flesta varor är av snabb förbrukningstyp eller också hyr man kvalitetsvaror: man kommer inte att ha råd att äga – eller framför allt – att vårda dem. Behovet av omväxling kan också till­godoses betydligt bättre på detta sätt och människor skaffar sig en påtaglig erfarenhet antingen av en barockfontän i villaentrén eller en samling op-måleri från 60-talet. Man är också mera rörlig – två- och fyramansheli­koptrar är vanliga hyresobjekt, kursen ra­darinställd. Man är inte så stationär som un­der tidigare decennier, både arbete och fri­tid innebär oerhört mycket mer förflytt­ningar över hela jordklotet.

OM-OM inte: var god läs om första me­ningen just nu!

Ni kanske tycker att allt detta låter allt­för märkvärdigt och fantastiskt. Men är det egentligen konstigare än stereo, TV, tran­sistorer, dralon och penicillin? Vi visste just ingenting om alla dessa företeeleser år 1935 – 30 år bakåt i tiden. 1995: det är bara 30 år framåt!

Text: Lena Larsson

Artikel ur Nordiska Kompaniets personaltidning Kompanirullan 1965:3 (årgång 39).