1889 startade 29-årige Hans Svensson Hermod en privat språkskola i Malmö – och lade nio år senare till en helt ny undervisningsform: korrespondenskursen. Idag är distansundervisning vanligt, mest tack vare internet och digitala lösningar. Men Hans Svensson Hermod var först i Sverige med att erbjuda distansundervisning i riktigt stor skala – på papper. Idén låg helt rätt i tiden.
– – –
DENNA TEXT INGÅR I ”ENTREPRENÖRER UNDER 150 ÅR”, ETT SAMARBETSPROJEKT MED IVA ENTREPRENÖRSAKADEMIN.
– – –
Hans Svensson Hermod var 29 år gammal när han drog igång Malmö Språk- och Handelsinstitut 1889. Företagsidén hade han först testat i mindre skala tre år tidigare i Lund genom att erbjuda privatundervisning i tyska och engelska, två språk som han själv tyckte att han var bra på. I Malmö började han ta emot studenter i riktiga skollokaler, och det gick bra. Hans var, enligt vad som sagts senare, en duktig pedagog – och förstod dessutom tidigt vikten av att marknadsföra sig.
Redan 1893 startade han en enklare tidning, under namnet Språktidningen, med undertiteln Tyskt, Engelskt, Franskt, Spanskt-Italienskt öfningsblad, för att sprida information om sin verksamhet och uppmana läsarna att lära sig språk. Tidningen innehöll små historier, , artiklar om språk och exempel på privat- och affärsbrev på tyska, franska, spanska, engelska och italienska. En årsprenumeration kostade en krona och läsarna kunde förutom att läsa tidningen öva på att översätta textstycken och skicka till Hans för kostnadsfri rättning, vilket var det som var riktigt nyskapande med idén.
I reklamen skrev Hans:
Icke alla personer hafva efter afslutade studier tillräcklig tid för att studera något större arbete på främmande språk; men hvar och en har tillfälle att använda någon ledig stund till att läsa en kort och intressant uppsats och sålunda underhålla och fullkomna sina i skolan förvärfvade kunskaper.
Prenumerationspriset höjdes så småningom och prenumeranterna erbjöds mer innehåll och studiematerial. Så blev tidningen i sig själv till en enkel kurs med inlämningsuppgifter, en metod som beskrevs så här, med ett språk som är långt borta från dagens säljtexter:
”Vi använda vid undervisningen i de flesta ämnen följande metod: såsom undervisningsbref använda vi tryckta läromedel på 4, 8, 12 eller 16 sidor. I allmänhet bifoga vi till varje bref ett särskildt frågebref”.
Så snart en elev anmält sig, skickades två undervisnings- och frågebrev ut tillsammans med noggranna instruktioner. När eleven gjort klart uppgifterna skickades de tillbaka dem till Hermodsinstitutet och fick det rättat. Successivt betade eleven av sin kurs i egen takt.
Efter 15 nummer och åtta bilagor lade Hans ner Språktidningen – men hade genomfört ett första framgångsrikt test av sin distansutbildning. Men den fysiska utbildningen var fortfarande hans huvudfokus. Var han fick inspirationen ifrån är oklart, kanske från någon av sina resor i Tyskland eller andra delar av världen.
Sverige var nu mitt i industrialiseringens första våg, allt fler företag skapades och behovet av bland annat kontorsarbetare växte. I större samhällen startades yrkesskolor som erbjöd undervisning för vuxna på kvällar och söndagar. Hermod kunde 1897 flytta till större lokaler i Malmö och breddade sitt utbud med nya kurser som var inriktade på handel och kontor. Ekonomin såg mer lovande ut än tidigare tack vare att företaget gick bra, och samma år gifte han sig med småskolelärarinnan Anna Maria Sandberg.
Hans hade själv inte lyckats särskilt bra i skolan. Han föddes 1860 i en bondefamilj i Burlöv utanför Malmö, och fick trots att familjen inte var så rik ändå chansen att gå i läroverket. Men han trivdes inte alls, utan hoppade av studierna utan att ta examen. Hans var mer sugen på en karriär inom handel, men ville allra först se världen. 1882 reste han iväg, och insåg snabbt hur viktigt det är att kunna språk. Han hade redan läst latin och behärskade tyska, och lärde sig nu också engelska.
Hans återvände till Sverige 1886 efter fyra år i Kapstaden – i dagens Sydafrika – och i USA. Hemresan gick via England och Tyskland. Under åren utomlands hade han hankat sig fram på tillfälliga kontorsjobb och privat språkundervisning. På den vägen fortsatte han nu, som entreprenör och grundare av Malmö Språk- och Handelsinstitut.
När Hermod startade sin skolverksamhet var Sverige fortfarande i allt väsentligt ett jordbruksland och utbildningsväsendet inte särskilt utvecklat. År 1842 hade den första statliga folkskolestadgan kommit, som gav både flickor och pojkar några års skolgång, men det var en skola med många brister. Med 1882 års folkskolestadga fick Sverige en offentligt finansierad och obligatorisk 6–7-årig allmän folkskola. Men de flesta familjerna hade inte råd att ge sina barn fortsatt utbildning efter det. Utbildningsutbudet var inte heller särskilt stort: vid 1800-talets slut fanns 36 högre allmänna läroverk som enbart tog emot pojkar, och då framför allt de som hade det gott ställt. Universitet och specialhögskolor var också bara öppna för män.
Helt klart fanns det ett utbildningsbehov att möta. Efter de första åren med sin skolverksamhet bestämde sig Hans 1898 för att satsa på den metod för distansutbildning som han testat i liten skala tidigare. År 1898 annonserade han för första gången om ”Undervisning per korrespondens”, och hade därmed skapat företeelsen och uttrycket korrespondenskurs. Han hade även hittat sin huvudsakliga affärsmodell. Hermods-kurserna blev en central del av svensk vuxenutbildning – och det var dessutom en skola som välkomnade alla, såväl män som kvinnor, från alla miljöer och alla delar av landet.
Hermods-annons i skämttidningen Kasper, 1929. Foto: Wikimedia Commons.
I det första erbjudandet som gick ut betonades att kurserna skulle ge konkreta yrkeskunskaper som man hade nytta av på en arbetsplats. Ingen överdriven och onödig teoriskola här inte. Först ut var kursen Enkel och dubbel bokföring, med kursmaterialet formulerat som ett brev med bifogade övningar. Hermod skrev breven till eleverna i samma stil som om han hade pratat till dem i ett klassrum. Efter bokföringskursen kom kursen Tysk handelskorrespondens, sedan samma kurs på engelska, och därefter samma kurs på fler språk.
Under de tio första åren registrerades drygt 34 000 distanselever. Det inbundna exemplar av kursen som varje elev fick tillsammans med sitt betyg efter avslutad kurs blev ett allt vanligare inslag i svenska hem, och redan 1903 kallar Hans själv sin skola för ”Sveriges största och fullständigaste privata handelsläroverk.”
Hans, och de anställda han nu hade, började nu skräddarsy kurser för särskilda grupper och miljöer som de olika folkrörelser som växte fram. Skrivmaskinen hade inte hunnit slå igenom så Hermod introducerade kurser i läsbar handstil för affärskorrespondens. Undervisningens så kallade ”ilmetod” blev epokgörande och stod sig långt in på 1960-talet.
Ambitionerna växte. År 1901 började han ge ut tidning igen, ”Korrespondens”, men den här gången i form av en månatlig branschtidskrift för kontorsarbetare, eftersom han tyckte att det var anmärkningsvärt att det inte fanns en egen tidning för en så stor yrkesgrupp ”. Hermod skrev själv om sin nystartade tidning:
I en tid, då inom vårt land nästan hvarje yrkesgrupp – stor eller liten – har sitt eget organ inom pressen är det ganska anmärkningsvärdt, att man totalt saknat ett fackorgan för den unga affärsvärlden, dvs för det ofantligt stora antal unga män och kvinnor, som ägna sig åt kontors- eller annan affärsverksamhet, och för hvilka en fortsatt utbildning eller med ett ord Kunskap är ett af de mest oundgängliga villkoren för framgång.
Tidningen lobbade starkt för korrespondensundervisningens stora förtjänster, och får nog ses som en del i Hermods marknadsföring. Men den blev också en kanal för Hans sociala engagemang med kampanjande för utbildning, sparsamhet, arbetsamhet och ansvarskänsla. Han argumenterade särskilt för fördelen av att varva studier med arbete, och för att även vuxna har potential att utvecklas och lära sig nya saker för att få ett bättre liv. Kanske känns det igen från dagens debatt om nyttan med ”livslångt lärande” och ”vidareutbildning genom hela livet”.
Verksamheten fortsatte växa. Hermods engagerade och rekryterade duktiga personer med specialkunskaper inom olika ämnesområden, och 1918 kunde Hermods erbjuda runt 250 olika kurser och undervisning till omkring 20 000 elever per år. I november 1920 fick tidningen Korrespondens undertiteln Tidskrift för korrespondensundervisning – och därmed var tidningen ett uttalat marknadsföringsverktyg för Hermods.
Men då fanns Hans Hermod inte med längre. Bara några månader efter sin sextioårsdag sommaren 1920, då han hyllats stort av medarbetare, elever och Korrespondens läsare, fick han en hjärtattack och dog hastigt. I tidningarnas minnestexter skrevs det om honom: ”Världen har blivit fattigare – En god man mindre! –En ärlig man i handel och vandel – en redlig kamrat var Hans Hermod – och hans minne skall leva.”
Vad hände sen?
Det svenska samhället och skolväsendet har fortsatt att utvecklas och utbildningsföretaget Hermods har alltid anpassat sig och förblivit ett privat utbildningsalternativ. Idag är Hermods AB en av Sveriges äldsta utbildningsaktörer, med över 800 anställda och mer än 70 000 studerande och deltagare varje år i hela Sverige. Företaget har haft en rad olika ägare, som bokförlaget Liber och möbeljätten Ikea, och ingår nu i den börsnoterade skolkoncernen Academedia.
– – –
Text av Eva Ersson-Åbom; med redaktionell bearbetning av Ulrika Fjällborg och Anders Sjöman
– – –
DENNA TEXT INGÅR I ”ENTREPRENÖRER UNDER 150 ÅR”, ETT SAMARBETSPROJEKT MED IVA ENTREPRENÖRSAKADEMIN.
– – –
Mer att läsa
- Gunnar Gaddén, ”Hermods 1898 – 1973: ett bidrag till det svenska undervisningsväsendets historia” (Hermods förlag, 1973)
Dela med dig av dina tankar